google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Yuman 


YUMANTALANDE FOLKEN - ÖVERGÅNGSKULTUR MELLAN SYDVÄSTOMRÅDET OCH KALIFORNIENS KULTUROMRÅDE

Yuman Cochimi languages




ETT ÖVERGÅNGSOMRÅDE
Yumatalande folk levde i södra Kalifornien, nedre Colorados floddalar i sydvästra Arizona och i Sonoraöknen.
Beteckningen Yuma för språket de talade användes tidigare också om Quechanfolket, inte att förväxla med Sydamerikas Quechatalande inkaättlingar!!!)
Cochimispråket talades en gång av folken i Baja California. Man kan säga att de utgör ett eget kulturområde med landet mellan Kaliforniens samlare och jägare och Sydvästerns åkerbrukare. Snarast ett övergångsområde. Inga åkerbrukssamhällen finns ju norröver längs kusten över huvud taget!!!

300px-Yuman–Cochimí_map.svg



Yumafolken var majsodlare, liksom dem i det Sydvästliga kulturområdet. Men i övrigt liknade de dem inte alls. För det första säger Ruth Underhill, lämnade de arbetet på åkrarna till kvinnorna , något som aldrig är fallet vid sydvästerns majsodlande pueblos .  Det andra är att de saknar alla de ceremonier som är av fundamental betdedelse för dem . I stället inriktar sig deras intesse på kriget och på döden. De grupper som bosatte sig vid Coloradofloden kunde knappast undgå att bli odlare. Yumafolken vid Coloradofloden omfattade ett ovanligt klansystem. Det bestod av patrilinjära, exogama namnlösa grupper av totemistiskt slag. Men eftersom gruppen i sig inte hade något namn, så hade alla kvinnor det. D v s alla kvinnor som var födda inom klanen hade samma namn, även om de självfallet också hade var sina smeknamn eller andra epitet. Någon rit eller kult i samband med klansystemet fanns knappast. (Så säger också Underhill: Yuma hade faderklaner, som alla äger en rad beskrivande namn, som anger egenskaper som blott bäres av kvinnor). Antagligen var det bara ett släkträkningsfenomen, ty kvinnans frihet var stor hos de här folken och behovet av att umgås med rätt personer av annan klan (släkt) fanns ju där.

Kvinnans frihet var stor. Mohave var väldigt tillåtande vad gäller sexuella relationer. ”Äktenskap” ingicks efter behag och skilsmässa likaså. Det finns inga uppgifter om brudpengar eller sådant. En konstant otrogen kvinna kallades enligt Kroeber s 747, kamaluik hos Mohave, men hon tycks inte varit utsatt för någonsomhelst kritik. Äldre tycks inte ha lagt band på yngres lust att pröva på, utan istället att ”enjoy themselves while they may”. This indiscremation, säger Kroeber (Handbook s 747) has perhaps contributed to a higher social position, or at least a greater freedom, of Mohave women than is usual”. (s 747)


Fredshövdingar fanns, men de hade föga makt. Stridsledare (eller projektledare) hade mer inflytande, precis som hos många andra grupper av jägare och samlare typ.


ICKEJORDBRUKARNA
alapaierna, yavapaierna och havasupaierna levde huvudsakligen jakt och insmlng i inlandsområderna i västra och norra Arizona. 

Drömvärlden. Yumafolken fäst mycket stor vikt vid drömmar. Man kan säga att de styrde deras liv. Inte bara shamanistisk förmåga, säger Kroeber, men de flesta myter och sånger, tapperhet och framgång hos kvinnor, eller i spel, ja alla speciella förmågor drömdes.



Kroeber, A. L. (Alfred Louis), 1876-1960
Yuman tribes of the lower Colorado / by A L Kroeber. Berkeley : University of Calfornia Press, 1920. - 11 p. - (University of California Publications in Archaeology and Ethnology ; 16:8)




Gifford, Edward Winslow, 1887-
Clans and moieties in southern California. -  Berkeley : University of California Press, 1918. - 65 p = Sid. 155-219 - (University of California Publications in American Archaeology and Ethnology ; 14:2)