google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Religion och myt bland pueblos 

Puebloindianernas världsbild centrerade kring fruktbarheten, d v s konsten att få jordbruk och annan odling att fungera i en hopplös omgivning. Tidigare hade man ju bott i klippstäder längre norrut, men tvingats flytta på grund av klimatförändringar som medförde svår torka. Västliga publos kan fortfarande sägas bo i öknen och ändå få den att blomstra. Västliga pueblos tog hjälp av Rio Grande och dess bifloder, men knappast med konstbevattning. Istället lärde man sig jordbruk med små medel och man förlitade sig på det regn som ändå kom.

 Men för att få regnet att falla tog man inga chanser. Att försumma de ritual som man ansåg krävas för att regnet ändå skulle falla, det gjorde man inte.
 Med andra ord så införlivar sig publos religion bland andra åkerbrukarreligionerdär fruktbarheten och omsorgen om den stod främst på listan.
  När spanjorerna och därmed katolska kyrkan med dess missionärer blev vanliga bland folken, gjorde man tidvis desperata försök att köra bort dem, men till slut valde man en mer pragmatisk väg. Man tog till sig en del av vad jesuitprästerna krävde, vävde inte in det i sina egna ritualer och trosuppfattningar, utan lade det som ett tunt utanverk på det egna sättet att vara. Där för har många pueblos varit helt slutna gentemot den vite mannen och är så på sina håll än i dag. 
  Man vill helt enkelt inte (än i dag) riskera att regnen inte kommer, att jorden inte ger vad den skall eller att det traditionella livet försvinner. Visserligen har publoindianerna sina problem med nutiden, men inte på långa när de gigantiska existensiella problem som t ex de tidigare storviltjägarna på prärien eller i subarktis som helt tappatt fotfästet när de gamla livsnödvändiga sätten att leva försvann. 
  Det är som om att människan har starka drifter att ta hänsyn till och får man inte tillfredsställa dem så ersätts de inte  enkelt. Apati, håglöshet och missbruk är en obönhörlig konsekvens av detta. Pueblofolken har klarat sig undan detta genom sitt radikala motstånd mot att ge upp de gamla sederna. Åtminstone genom att låta världen förändras på deras egna villkor.

Trosföreställningar
  Alltså. Relgionen tillhör det komplex av trosföreställningar som förknippas med fruktbarheten i synnerhet när det gäller vad åkerbruk och insamling beträffar. 
 Ett komplex av trosuppfattningar som är mycket vanligt bland Nordamerikas indianer, och så också bland pueblos är att världen är uppfylld av övernaturliga krafter. Dessa krafter oftast manifesterade med naturen är ett med guden, eller kanske det mer opersonliga gudomliga. (Eller mer krasst, det övernaturliga antingen som övernaturligt makt, eller bara övernaturligt i opreciserad form).
  Men hos pueblos uttrycktes manifestationer av det övernaturliga och alltings enhet genom ett antal igenkänningsbara manifestationer. T ex kosmiska som solen, månen, stjärnorna, jorden och vinden. Eller som djur, rovfåglar, vattenormar, ormar och spindlar. Dessutom manifesterade sig de döda som skelett och krigsgudar i form av Kachinas. Alla överntaturliga manifestationer kunde graderas efter styrka, efter om de var välvilliga eller motsatsen, om de levde under jord eller i himlen eller i de fyra kardinalriktningarna.

Ritual och ceremonier
  Unga män initierades i Kachinakulten och/eller i en kivagemenskap, som nalkades det övernturliga genom ritualer och personifieringar. Och om det är sant att alla indianer älskar att dansa, så passade pueblos på att göra detta i fruktsamhetens tecken. De olika sammanslutningarna dansade efter en kalender, och man dansade utanför denna kalender. Och man gjorde det bra. Besökare har häpnad över med vilken skicklighet somliga pueblogrupper framför sina danser. De ceremonier som hängde samman med danserna hade ofta sin början i kivans hemliga rum och nådde sitt klimax på byns torg. Masker, bönestickor och allsköns färggrann paraphernalia hörde till. Det hela ackompanjerades av trumma och skallra. 

Mytologi
Pueblos hävdar på de flesta håll att en gång kommit från världen i underjorden. Flodpueblos vägleddes av Allmodern och Tvilling-krigsgudarna, söner till solen. Allmodern gav folken majsen och instruerade dem hur de skulle leva för att majssen skulle växa. Alla folken dansar Majsdansen, man kan också kalla den för Regndansen, ty det var ju regn man inte ville bli utan. Kvinnorna deltar ofta i danserna. Utmärkande för deras dansdräkter är bl a de tablitas ett slags höga huvudbonader av trä med molnmönster. Andra ceremonier inkluderar även djurdanser där man personifierar hjortar, bufflar, antiloper och örnar.

Kachinas

Fewkes, Jesse Walter
Hopi Katcinas drawn by native artists. - 123 s. : ill.
= Sid. 3-126 i: 21th Annual report of the Bureau of American Ethnology to the Secretary of the Smithsonian Institution : For the years 1899-1900. - Washington : Smithsonian Institution, Bureau of Ethnology, 1903. - 360 s. : ill.
  Innehåller ockås: Hewitt: Iroquoian Cosmology.

Fewkes, J. Walter
Hopi Snake Washing / By J Walter Fewkes. - 7 s.
= Sid 313-316 i: American Anthroplogist ; 1898 : 11.  JStor.

Swift Eagle
Pueblo Indians in Story Song and Dance
. - [Ljudupptagning] 

 Lummis, Charles Fletcher, 1859-1928
The man who married the moon, and other Pueblo Indian folk-stories. -  New York : Century, 1894. - 264 s. : ill.

Lummis, Charles Fletcher, 1859-1928
Pueblo Indian folk-stories. - New York : Appeleton, 1936 (c 1910). - 282 s. : ill.

Bandelier, Adolf F.
The "Montezuma" of the Pueblo Indians / by Adolf F Bandelier. - 9 s.
= Sid.319-326 i: American Anthroplogist ; 1892:5.  JStor


Pueblo Legends and Stories (Native Languages org)

Böcker bl a hos Amazon.com


51IQ7GmHjvL._SX322_BO1,204,203,200_


Hamilton, A Tyler. 
Pueblo Gods and Myths. - 1972. (1964) - (The Civilizaiton of the American Indian Series)

© Staffan Jansson 2017