SUBARKTIS SOM KULTUROMRÅDE - ALGONKINERNA
Gör man ett försök att dela in det algonkinska området i indianska grupper med bestämda namn, eller ens en bestämd dialekt stöter man på problem. Flera orsaker finns till detta.
Rent språkligt är området ett kontinuum av dialekter snarare än skilda språk. Detta kontinuum har en kärna, men en vag kontur.
Rent generellt finns två språkliga kontinuum. Det ena är Cree-Montagnais-Naskapi, som lätt kan sägas vara variationer på ett tema, snarare än bestämda entiteter. Likadant förhåller det sig med det andra kontinuumet, de åtta Ojibwadialekterna.
”Stamnamn” som dyker upp i texterna indikerar också på klara demarkationslinjer mellan folk, men dessa är också stadda i ständig förändring, såsom de flesta indianska grupper är.
Ibland relaterar dessa stamnamn till språkliga (om än flytande) gränser bland folk som aldrig fokuserade på något annat än betydligt mindre grupper också de stadda i konstant förändring, med alltid föränderliga namn och beteckningar.
För att krångla till saker ytterligare så finner vi dessa språk, Cree och Ojibwa, också inom andra kulturområden, som präriens och det Östra skogslandets.
GENERATIONSDIALEKTER I ETT FLYTANDE SPRÅKKONTINUUM
Distinktionen mellan såväl dialekter inom ett språkområde, som dem emellan var flytande. Idag kan många algonkintalande indianer tala både Cree och Ojibwa (ofta i många dialekter) precis som de kan kommunicera på franska och engelska. I en del samhällen är skillnaden mellan de äldres och de yngres språk sådan att man kan tala om generationsdialekter. (Feest s 74)
INDELNINGEN AV DE ALGONKINSKA GRUPPERNA
På den här sidan gör vi i alla fall en grov indelning av grupper som de studerats i historisk tid. Man skall bara hålla i minnet att varje försök att kartlägga indianfolk bara gäller för en kort historisk tid. Utveckling och anpassning skapade nya allianser och nya grupper. Som vi kan läsa på annat håll så var ju folkens lust att kategorisera snarast vi och dom. D v s den egna gruppen heter ”människor, vi” eller motsvarande. Andra kan sägas med grekernas sätt att se samma sak som barbarer, talare av främmande språk. Ofta fick de geografiska bestämningar som ”de som bor kring sjön Abitibi” eller liknande. Faktum är ju att några år senare kanske en helt annan grupp människor levde där, men kallades för precis samma sak. Eller så börjar man kalla gruppen efter deras ledare. Eller något helt annat. Inte undra på att tidigare tiders forskare blev förvillade. Här fanns många namn för sak.
Om det här kan vi läsa på annan plats. Här nedan några schematiska kartor som illustrerar huvuddragen av hur vi delar in subarktis algonkinindianer. (Beothukfolket på New Foundland för vi till Östra Skogslandets kulturområde).
Schablonartad karta över algonkintalande grupper i Subarktis
Utbredningen av Ojibwatalande folk i Subarktis.
- Utbredningen av Cree-talande folk i Subarktis.
PÄLSHANDEL OCH PÄLSJAKT
I tidernas begynnelse hade folken i subarktis fullt sjå med att överleva för dagen. När de europeerna anlände införde de något helt nytt. Byteshandel. För de norliga folken var det framför allt handeln med bäverskinn som gällde. Det blev det uppslukande intresset för nordlandsjägarna under ett par hundra år. Detta skall vi intressera oss för längre fram.
JAKTOMRÅDEN
Bland forskarna har i anknytning till pälshandeln förts en diskussion om huruvida individuella jaktområden var ursprungliga eller om uppkomsten av sådana var en effekt av pälshandeln. Den diskussionen verkar stuntals lite dogmatisk. Det är som om man glömt att allt är föränderligt och ständigt varierande. För folk som skall överleva torde den funktionella aspekten kunna användas i sammanhanget. Det som var funktionellt här och nu utvecklas och används och det som inte fungerar glöms bort. Säkert kan vi finna den regeln gälla här också i det mest flyktiga av alla kulturområden. Mer om det också längre fram.
PÄRBRODERIER OCH UTSMYCKADE KLÄDER
På många foton av folk från det subarktiska området avbildas indianerna i slitna europeeiska arbetskläder. Man får ibland intrycket av dessa indianer saknar estetiskt tänkande. Men kanske blev det så med det mesta att det gamla indianska ersattes med saker som var enklare att skaffa och det prydliga har man inte till vardags.
Men, av gamla föremål att döma, så var behovet att pryda såväl kvinnor som mäns skinnkläder stort bland nästan alla folk i vår värld som har långa mörka vinterkvällar.
Kanske är det så att det inte fanns så mycket annat att göra under vinterns mörka timmar än att ägna sig åt handarbete vad vi kallar konsthantverk. Alla folk från Dalarna till cirkumpoläraa subarktis tenderar till att ursprungligen varit MYCKET VÄLKLÄDDA med kläder som allt från mockasiner till jaktskjortor ursprungligen varit mycket dekorativt utsmyckade.
Quebecs urbefolkning
Ursprungsbefolkning lämnar in stämningar mot järnmalmsbolag. - Råvarumarknaden. - 2013.
Turner, Lucien M. 1848-1909
Ethnology of the Ungava district, Hudson Bay Territory. - 191 s : ill.= Sid 159-350 i: Annual report of the Bureau of American Ethnology to the secretary of the Smithsonian Institution. Washtington : U.S. Bureau of American ethnology, 1894. - (Annual report 1889-1890 pt 2 ; 11)
The indians s. 181-184. The Nenenot or ”Naskopie.” s. 267-350. Utmärkt etnografi
Stonechild, Blair
Buffy Sainte Marie : It,s may way. - Markham, Ont. : Blari Stonechild, 2012. - 282. p. : ill.
Creee, Micmaq.
Gamla tiders målade jaktrock - Innu
Vardagskläder för bärplockerskor, Innu