google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Tlicho (Dogrib) 

Dogribs, eller Tlicho som man säger nuförtiden är en av de största athapaskiska grupperna i Kanadas nordland, Northwest territories. De bor mellan Stora Slavsjön och Björnsjön. Staden Yellowknife är väl den stad de flesta Tlicho bor i och har inflytande i. Så sent som under 1940-talet levde de i mångt och mycket på gammalat sätt. Talade bara sitt eget språk, utan läkare eller storsamhällets sociala hjälp. Märkligt är att de klarat sig in i 2000-talet utan de bekymmer som de flesta andra indiangrupper konfronterats med, som t ex alkoholism  narkotikamissbruk och apati.


Under det sena 2000-talet har funnits en utpräglad vilja att utforska traditionella levnadssätt och gamla tekniker samtidigt som en integration i storsamhälllet i mångt och mycket tycks vara önskvärd och fungera. Som en del i allt detta  säljer man sitt konsthantverk och då även via internet och man är mer än mån om att visa sina tankar om sig själva och Tlichos sätt att vara för och nu via t ex YouTube och Vimeo.

                                    och
Tlichos måste vara ett alldeles fenomenalt exempel på hur småfolk, ursprungsfolk kan hantera delaktighet i storsamhället. 

Efter andra världkriget införde Kanadensiska staten reformer som hjälpte även Tlichos. En av dessa reformer var barnbidraget. (Family allowance) som kompletterade de gamla inkomsterna från pälsjakten som var hvuudinkomstkällan i Tlichos värld. Utvecklad hälso och medicinsk vård nådde även indiansamhällena i norr och det stärkte dem. Om det var bra eller inte vet inte undertecknad men under 1960-talet ersatte modernare plywoodhus de mer vanliga stockstugorna. De gamla renskinnstälten var hopplöst omoderna redan nu. Barnen gick nu i skolan. Kommunikationer med omvärlden blev goda via Mackenzie highwaylänken till Yellowknife och skapade också kontakter med besläktade indiangrupper ända ner i Alberta. 
  I slutet av 1960-talet återvände nu engelsktalande ungdomar från Romersk katolska internatskolor med kunskaper om Euro-Kanadensiska begrepp om levnadsstandard och annat.  Den här generationen intresserade sig för indianrättsliga och panindianska rörelser. En av bieffekterna av allt detta är en urbaniseringstendens, Tlichos bor nu gärna i Rae, Yellowknife och efter 1970 i Edzo.
  I augusti 2003 skrev Tlicho under ett avtal med Kanadensiska staten som tillförsäkrade Tlichos olika band 25.000 kvadratmiles norr om Yellowknife mellan Great Bear Lake och Great Slave Lake i Nordvästterritoriet. Den nya Tlichoregimen får också 152 miljoner dollar som en del i uppgörelsen under 15 år. Fyra lagstiftande institutioner styr regionsamhällena; hövdingarna måste vara Tlicho. Tlicho själva har full kontroll över sitt språk och kultur likväl som skattelagstiftning, resursroyalties, social service, alkohollagstiftning och markfrågor, inkluderande jakt, fiske och industriell utveckling. Kanadensiska regeringen sköter däremot kriminallagstiftning, och de territoriella myndigheterna har hand om sjukvård och utbildningsfrågor.  

Litteratur om Tlicho

Helm, June
The nature of Dogrib Socioterritorial groups. - 8 p.
= Sid: 118-125 iMan The Hunter / Edited by Richard B Lee and Irven DeVore. - 11th printing. - New York : Aldine de Gruyter, 1987. - 415 s. : Index.


TLICHO I LITTERATUR, FILM MM

The Lesser blessed // Spelfilm. - 2012.  IMDB  Wiki Goodreads
Skriven och regisserad av Anita Doron baserad på en roman med samma namn av Richard van Camp. - Film om livet ur ett tonårsperspektiv och jakten på en identitet som Dogrib indian. 



© Staffan Jansson 2017