google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Assiniboine 

DHKaI

            

Assiniboinerna är en siouxtalande grupp prärieindianer.  Språkligt och kulturellt  är de mest besläktade med Sioux-stammarna (Dakota, Nakota, Lakota) och splintergruppen kallad Stoney
  Länge menade forskningen att Assiniboine framträtt som en autonom grupp under 1600-talet och skulle då ha brutit sig ur Yanktonsiouxerna. Vare sig historiska eller lingvistiska fakta talar för den närmast folkliga traditionen. 
  Språkligt är Assiniboine som andra självständiga siouxdialekter, varken mer eller mindre lik någon av de övriga dialekterna, vilket talar för att de skiljde sig från övriga sioux samtidigt som de andra siouxgrupperna gjorde detsamma.
  (En grupp Stoneys  utvecklades emellertid i sin tur ur, och bröt sig ur Assiniboine och blev en självständig grupp, troligen under 1700-talet).
  Assiniboine är så en del av ett språkligt kontinuum som utgörs av Sioux-Assiniboine-Stoney.

  Nakoda, Nakota
  Det har blivit vanligt inom forskningen att kalla Yankton-Yanktonaigruppen av Sioux för Nakota (Nadkoda), och under sent 1900-tal har många Siouxer börjat använda den benämningen själva.  Emellertid så är Nakoda den korrekta självbenämningen för Assiniboine och Stoney.

Assiniboine betyder ”Stenkokare”, ”Folket som kokar med stenar", efter det gamla sättet att koka med upphettade stenar. Därför är de ofta kända som, eller snarare förväxlade med ”Stonies”, som ju är en separat grupp med ungefär samma namn!!  

  De tidigaste historiska referenserna till Assiniboine hittar vi i Jesuiternas Relationer för 1640, där det uttryckligen sägs att Naduesiu (Sioux) och Assinipour (Assiniboine) hade skilda stamidentiteter.

På 1600-talet levde de västerut från Lake Winnipeg in i centrala Saskatchewan, vilket styrks av arkeologiskt material.
Historiska källor antyder en västlig expansion av Assiniboineterritoriet under 1700-talet via Parklandsregionen i  Saskatchewan ända in i östra Alberta. Antagligen en följd av den ökade kännedomen om de västliga prärierna som en effekt av pälshandeln med Hudson Bay och andra pälshandlare.
    Fransmannen La Vérendrye mötte Assiniboiner på 1730-talet. Om inte Assiniboinerna deltog i pälshandeln lika fllitigt som Cree så blev de kända som de som försörjde handelsposterna och pälsjägarna med pemmican.

 Under tidigt 1800-tal utökades deras territorium även söderut och kring 1840 levde väl en tre fjärdedelar av stammen i Montana kring Missourifloden.
 Mot mitten av århundradet sägs deras territorium ha sträckt sig från Wood Mountain i öster till Cypress hill i väster och i norr avgränsades deras jaktmarker av North Saskatchewan river och i söder av Milk- och Missouri floderna. 

download


De blev tidigt arvfiender med  Siouxerna men var också kända som antagonister till Svartfötterna på de nordliga prärierna. Tidigt började också ett vanligt ingifte med Plains Cree och här fick man influenser till att engagera sig i pälshandeln med de vita. Många grupper drog sig mot Hudson Bays handelsposteringar. De östliga pälsjagande Assinibioines är kulturellt rätt lika Cree under det att de västliga behållit mer av präriekulturen, inklusive soldansen. Man har velat förklara Assiniboines fiendskap mot Siouxerna bl a genom att de kom att fungera i nära kontakt med Plains Cree genom såväl ingifte som just samverkan i pälshandeln.

En mer rättvisande karta av Assiniboinernas värld, med tanke
 på deras handelsrutter i nord- och sydöst.


 Efter 1870 när bufflarna var bortskjutna från prärierna var Assiniboinerna nära svältdöden, 1882 var de tvunga att acceptera livet på reservat men intog en aggressiv hållning gentemot de vita som de höll ansvariga för bufflarnas utrotande.  P g a missnöjet med sin situation deltog de i den s k Northwest rebellion 1885, men tvingades tillbaks till reservaten efter det att man slagit ned upprorsförsöket.  1962 fanns det 2.586 assiniboiner bosatta på reservat i Saskatchewan joch Alberta. De i Edmonton delar reservateet med Cree.

RELIGION
I religiöst hänseende liknar Assiniboine (åtminstone de i väster) Siouxerna. Vardagsreligionen upptogs av begreppet wakan, som av tidiga religionsforskare (kristna präster som letade kristna paralleller till den helige ande) oftast översatts med ”helig”, men snarast verkar ha en vidare mening typ ”övernaturlig” ”märklig”. Något som man förhöll sig till till vardags. Wakan är också det begrepp som oftast översatts till ”medicin”. Övernaturliga hunden (medicinhunden) = hästen = chunka wakan. Medicinman o s v. Världen var besatt av wakan som oftast manifesterade sig i naturen, bland växter och djur. Skaparen av världen var också wakan, ”det stora märkliga, eller stora mysteriet, Wakan Tanka. Men det stora mysteriet var oftast inte tänkt som en person, utan snarare det ultimat övernaturliga. Människorna kunde beveka det övernaturliga för sina syften, goda eller onda.
  Den här bilden av religionen liknar den som vi känner från Siouxerna. Likt dem var den viktigaste ceremonin bland Assiniboine Soldansen, en ceremoni som hölls i juni, vid en tid då man kunde samla alla stammens band. Den påminner om en slags midsommarfest i syfte att förnya världen ett år till. Soldansen fanns också hos Plains Cree och många av Assiniboines band i öst tog upp åtskilliga religiösa element från Cree, som t ex myten om jorddykaren. 



GEORGE CATLIN BESKRIVER ASSINIBOINERNA 1832 - OCH HAN DOKUMENTERAR DEM I MÅLNINGAR (länk)


Assiniboine : Fulltext och länkar

Lowie, Robert H
The Assiniboine - Anthropoloigal papers of the Museum of Natural History ; IV part 1. - 1909.

Henry, Alexander d ä 1739-1824
Travels and adventures in Canada and the Indian territories, between the years 1760 and 1776. - 1809.
  Sid 275 ff ”The hospitality of the Assiniboine indians”.

Burpee, Lawrence J. 1873-1946.
Pathfinders of the great plains : a chronicle of La Vérendrye and his sons. - 1914.

download


Dugas, Georges 1833-1928.
The Canadian West, its discovery by the Sieur de La Vérendryeitsdevelopment by the furtrading companies, down to the year 1822.

Cocking, Matthew
An adventurer from Hudson Bay : journal of Matthew Cocking, from York Factory to the Blackfeet country, 1772-1773 / Ed by Lawrence J Burpee. - Royal Society of Canada, Section 2. - 1909.