KLAMATH
Språk:
Shapwailutan : Lutuamian : Klamath, Modoc (Mer om språk på platån)
The Klamath Indians of Southern Oregon Cascades. - Crater Lake Institute.
Foton här
Klamathindianerna levde i ett område bestående av träskland och floder runt övre Klamathsjön, Oregon. De förmåddes överge sin traditonella hemvist till Förenta staternas regering1864 och flyttade till reservat som de delade med Modoc och en del Paiute. Med tiden blev de mycket blandade med Euro-amerikaner och förlorade en hel del av sin gamla kultur, vilket ledde till att Bureau of Indian Affairs ansåg det lämpligt att avsluta reservatet (Se Termination policy) och alla de indianska rättigheter Klamath haft och delat med andra indianer. En status som de nu delvis återfått. Landet de en gång bebodde och tvingades lämna värnas nu av environmentalister som bland de mer värdefulla naturmiljöerna i Förenta staterna.
Språk
Gatschet, Albert Samuel
The Klamath indians of southwestern Oregon .- Washington : Government printing office, 1890. - 711p. - (Contributions to North American ethnology ; 2:1) Index.
Kort etnografisk skiss. - Texter och grammatik.
Gatschet, Albert Samuel
The Klamath indians of southwestern Oregon : [Dictionary of the Klamath language]. - Washington : Government printing office, 1890. - 711 p. - (Contributions to North American ethnology ; 2:2) Index.
Även Klamath påverkades tidigt av präriekulturen som många andra folk på platån. Detta skedde redan i slutet av 1700-talet och är ingalunda något sentida pan-indianskt drag.
Se t ex:
Swartz, B. K.
Klamath Modoc Culture Change
Sammanhang som Klamath ofta nämns i:
1846 Kit Carson och John Fremont anföll en Klamathby och massakrerade invånarna som vedergällning för vad antagligen en grupp Modoc ställt till med.
Bågskytte och pilar
Carson talar i sina memoarer om Klamaths pilars genomslagskraft. Han säger att det är metallspetsar på pilarna. Det verkar inte troligt. Med obsidianspetsar skarpa som skalpeller får man säkert större möjligheter att skjuta rätt igenom en häst.
Laubin (American indian Archery, s 29-30) anmärker ”The Klamath Indians of Oregon also made short bows of yew, ab out 3 feet long and 1 1/2 to 2 inches wide. they were made from green wood, the sinew was applied while still green, and they were hung up in the sweat house until cured. With these short bows the Klamaths used a 30-inch arrow, although it is doubtful that they drew them to the head.
Henrietta Stockel (The lightning Stick s 21) noterar att ”In the Pacific Northwest, some arrow shamans used ”medicine arrows” as part of healing ceremonies. The Klamath Lake and Modoc Indians of southwestern Oregon designated special arrows to be used only for curing or treating patiens. During a healing ceremony, the arrows, each two to three feet long and made of any number of woods, were believed to receive a spirit throught the healer. The healer stuck them into the ground, one on each side of the patient, who lay prone. These arrows kept the person’s soul intact and scared away the disease or pinned it down and killed it. If the arrows were handled in the correct manner, the patient sould recover withing a short time, but pulling them up before the sick person was entirely well would either kill the the patient or make him as sock as he was previousley. ”any kind of songss can be sung to them (the arrows) while they sdtand there for dayss and days, reported one non-Indian observer of the ceremonies. Often the medicine people sang songs about spiders, lightnng, clouds or the wind, believing that hte medicine arrows appreciated these topics.
In these two tribes anohter, different arrow sometimes completemented the first tuype, depending on wheter the healer thought it was necessary. The second arrow improved the medical power of the healer by calling up animal spirits who would help the shaman become a stronger doctor. The increased ability to heal came during a dance that lasted five days and five nights. During this time, the special arrjow caught the patient’s disease. the helar then took it to a deep pit where it was destroyed. Symbolically, of course, the ailment was also then defeated".
(Urpsrunglig källa:
Gatschet, Albert S.
Medicine Arrows of the Oregon Indians. - 2 s.
= Sid.111-112 i: Journal of American Folk-Lore ; 1893:6.
Dorsey, George A.
Certain Gambling Games of the Klamath Indians. - 15 s.
= Sid i: American Anthropologist 1901:3. (JStor)
Filmen här nedan visar ett lanskap som amerikanska environmentalister vill bevara orört. Det känns ibland som att flora och fauna är viktigare än människor, t ex de Klamath som bott här i (faktiskt) årtusenden och på ett unikt sätt anpassat sig till ett liv just här. Att man känner samhörighet med just den här platsen. Vilket ju verkar vara alldeles speciellt för indianerna också, vilka oftast förvägras just det.
Upper Klamath Lake
(Klamath mountains (ecoregion) Wiki
At the Klamath Berry Festival / William Stafford
The war chief danced the old way -
the eagle wing he held before his mouth
and when he turned the boom-boom
stopped. He took two steps. A sociologist
was there; the Scout troops danced.
I envied him the places where he had not been.
The boom began again. Outside he herd
the stick game, and the Blackfoot gamblers
arguing at poker under lanterns.
Still-moccasined and bashful, holding
the eagle wing before his mouth,
listening and listening, he dances after others stopped.
He took two steps, the boom caught up,
the mountain rose, the still deep river
slid but never broke its quiet.
I looked back when I left:
he took two steps, he took two steps,
past the sociologist.
Att läsa på svenska, essäer av Olle Snismarck:
Snismarck, Olle
Förrädarens park : Bilder från nordvästra USA / Omslag och illustrationer av författaren. - Stockholm : Smålänningen, 1983. - 211 s. : ill.
Ur innehållet: Fyra sagor om Crater Lake :
Straffet:
”Innan den vite mannen kom hit med sina könssjukdomar, all sin sprit och
sin bisarra relligion var några Klamathindianer på jkat i vad som nu för tiden
kallas Södra Oregon….”
Andarnas hemvist:
Crater Lake var Den Store Andens och de andra andarnas hemvist, trodde
Klamathfolket. Den Store Anden bodde i bergstoppen som höjde sig ur vattnet.
Inne i beget brann alltid en eld och genom hålet i toppen sprutade röda flammor
och svart rök ut….