google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Nordvästkustindianernas konst

American Museum of Natural History
Franz Boas


Rent allmänt vågar man nog påstå att Nordvästkustens indianer nästan inte alls, eller i alla fall i begränsad omfattning, är omskrivna i indianlitteratur på svenska. Och därför nästan okända bland gemene man, men också bland indianintresserade.
Däremot finns element i Nordvästkulturen som är kända av i stort sett samtliga i en bred allmänhet. Man tänker förstås då på totempålen.
  Ändå har det funnits en mängd viktiga etnografer och konsthistoriker som fallit pladask för den egenartade konst som nordvästindianerna utvecklade. Och en gemensam nämnare i sammanhanget är American Museum of Natural history med sina samlingar av Nordvästkustindianernas konst. Att nordvästindianernas inte hamnade i något konstmuseum som t ex det tvärs över Central Park belägna Metropolitan Museum har sin förklaring. Vi kommer dit.

Vad karaktäriserar då Nordvästkustindianernas konst? Vi kan ju lätt med en enkel okulär besiktning konstatera att den inte liknar något annat någon annan indiangrupp producerat. Om vi stannar vid totempålen en stund med deras reliefbilder i intensiva färger, med stiliserade människor, fåglar, fiskar och däggdjur som utgör motiven på många pålar så förefaller de exotiska även i en indiansk kontext. Den här konststilen som skapats under 1800-talet och kanske långt tidigare är i hög grad symbolisk och visar en lång rad av mytiska varelser i såväl mänsklig som djuriska former.

AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY
Att just American Museum of Natural History har världens största samlingar av Nordvästkonst har också en historia. Museet hade en chef (president) med en ovanligt vidsynt för att inte säga modern inställning till museiarbete och museers samlingar, Morris Ketchum Jesup. Han kom att skapa basen för utställningar och föremål. Här finns också en löjtnant i amerikanska marinen Georg Thornton Emmonds, som när han var förlagd i Alaska tillbringade timmar och dagar bland Tlingitindianerna vars språk han behärskade och vars föremål han lyckades komma över. Här finns framför allt mannen som skapade den moderna amerikanska antroplogin, Franz Boas. Vidsynt, alltid på barrikaden mot rasism och med en orubblig sympati för de folk han studerade.  

NORDVÄSTKUSTEN OCH MODERN KONST
 Museets samlingar kom att intressera tidiga surrealister och expressionister bland tidens konstnärer, man såg element i nordvästkonsten som man önskade inkorporera i sitt eget målande.  Under det sena 1930-talet hade en surrealis vid namn Wolfgang Palen kommit till Nordvästkusten i sitt sökande efter artistisk inspiration. Palen skrev en del entusiastiska artiklar om indianernas konst i sin tidskrift ”Dyn”. För Palen var ”primitiv” konst, som han såg det, mer barnslig och prerationell,  av någon anledning då mer lämpad än allt annat för att skapa en känsla av enhet med kosmos. 1941, kanske på flykt undan värdskriget, kom en stor grupp surrealister för att förena sig med honom. Dit hör André Masson, André Breton, Yves Tanguy, Kurt Seligmann, George Duthuit, Robert Lebel och Max Ernst. De hade fått en första kontakt med Nordvästkustkonsten genom en del mindre utställningar i Paris och genom utställningar i Paris etnografiska museum Musée de l’Homme. Nu fick de möjlighet att se de stora samlingarna i American Museum of Natural History. Max Ernst i synnerhet var fascinerad av totempålarna och i somliga av hans målningar finns element av sådana. Andra modernister följde efter som t ex de amerikanska Adolph Gottlieb och Mark Rothko. 

CLAUDE LEVI STRAUSS
Det fanns en annan flykting undan kriget som levde i New York och som delade sina konstärsvänners intresse för indianernas kulturer, i synnerhet just Nordvästkustens. Hans namn var Claude Levi Strauss och han skulle bli sin tids mest berömda antropolog och mytforskare.

© Staffan Jansson 2017