google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Nordvästkusten : Den historiska utvecklingen 


UPPTÄCKTS OCH KOLONIALHISTORIA. 

De första europeer som kom att se Nordvästkustområdet var medlemmar av den ryska expedition som leddes av dansken Vitus Bering 1741. Under Berings sjukdom och efter hans död fördes befäl av den svenske löjtnanten Sven Waxell (1701-1762). Klart är att det första mötet mellan Alaskas eskimåer och europeer skedde 31 augusti 1741 vid Bird Island söder om Alaskahalvön. Wallström (1983, sid 40) uppger dessutom att en av ryssarna, Tjirikov siktade ”amerikanska båtar”, vilka säger han, av allt att döma var bemannade med indianer, men någon kontakt etablerades inte. Två båtar sändes dock ut för att rekognocera trakterna kring Ross sound, men besättningen återvände aldrig. Kanske blev de offer för indianerna. På så sätt överlevde ingen som kunde beskriva det första mötet med nordvästfolket under denna tidiga  expedition i området. 


Det var inte förrän 33 år senare som europeer, spanjorer på Juan Pérez resa 1774, utsända av spanske kungen från Mexico för att utforska kusten, verkligen etablerade kontakt med nordvästkust-indianerna, Nootka. Pérez låg för ankar i nootkaområdet i flera dagar. Efter det att ytterligare två spanska skepp utforskat området kom kapten James Cook på sin tredje resa för England 1778 till Nootka sound, där han uppehöll sig en månad.
[Kipps, Andrew
Captain Cooks third voyage…..Nootka sound. - 9 p.= Sid. 346-354 i:
Kippis, Andrew, 1725-1795
A narrative of the voyages round the world performed by Captain James Cook ; with an account of his life during the previous and intervening periods. - Philadelphia : Porter & Coates, 1850. - 424 p.]


1789
Kapten John Meares kommer till Nootka Sound. Han påstås ha
köpt land av Nuuu-chah-nulthhövdingen Maquilla (Mer känd som Maquinna).
[Meares, John, 1756?-1809
Voyages made in the years 1788 and 1789

, from China to the north west coast of America : to which are prefixed, an introductory narrative of a voyage performed in 1786, from Bengal, in the ship Nootka; observations on the probable existence of a northwest passage; and some account of the trade between the north west coast of America and China, and the latter country and Great Britain / by John Mears. - London : Published at the Logographic Press, and sold by J. Walter, 1790. - 372 p. + Tables and Appendix. : ill. Ryggtitel: Meares’s voyages. - Compiled by W. Combe from the papers of J.Mears. 
  Nootkaindianer, Maquilla, Callicum, särskilt efter kap VIII.] 


Ryssarna gjorde anspråk på landet norr om 55:e breddgraden, och 1799 etablerade de permanent bebyggelse vid Sitka kallat Nya Archangelsk, och senare vid Yakutat kallat Nya Ryssland och Tsar Peter gav det Rysk-Amerikanska kompaniet ett 20-års monopol på all handel med pälsskinn.. Det var just handel och jakt på havsutter ”det mjuka guldet” som ryssarna sade, som gjorde Stilla havskusten intressant för kolonialmakterna. Ledare för den ryska kolonin blev den oberoende handels-mannen Alexander Baranov (1747-1807), som vistas i området sedan 1791.  


  1802 reste sig Sitkaindianerna (Tlingit) och attackerade kolonin, dödade några av inbyggarna och drev bort resten. Två år senare drev Baranov i sin tur bort indianerna och etablerade en handelspost som växte till nuvarande staden Sitka, det ryska Amerikas huvudstad tillika med Alaskaterritoriets fram till 1906. Det ryska regementet var så hårt att ständiga revolter utbröt bland indianerna.   
  

För indianerna betydde den ryska kolonisationen, men även den sporadiska bosättningen på brittiskt-canadensiskt område betydande förändringar. Till en början hade förhållandet mellan vita och indianer baserats på ett ömsesidigt vinst-intresse, och ett ekonomiskt välstånd kan sägas vara kännetecknande för den tidiga kontaktperioden för båda parter. Tillgången till järnverktyg innebar också att nordvästkustens säregna konst, främst uttryckt i träsniderier av bl a de för området karaktäristiska totempålarna fick ett kraftigt uppsving. Samtidigt inleddes en period av folkförflyttningar. Byar övergavs för återuppbyggas nära handelsposterna. (Så lämnades t ex den berömda byn Metlakatla av en grupp Tsimshian 1834). 

1803
USA köper Louisianaterritoriet från fransmännen.

1803-1806 
John Jewitt lever bland Nuu-chah-nulth (Nootka) som fånge hos Maquinna (III?)

Jewitt, John R. (John Rodgers), 1783-1821
The adventures of John Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston during a captivity of nearly three years among the Indians of Nootka Sound in Vancouver Island / Edited and with an introduction and notes by Robert Brown. - London : C. Wilson, 1896. - 256 p. : ill.
  Index.

1804-1806 Lewis och Clark-expeditionen korsar Nordamerika landvägen, när Columbiaflodens mynning.

1810 
The North West Company grundar Spokane House, den första permanenta handelsposten i inlandet.

1811-12
Astoria etableras som handelspost av det New York-baserade Pacific Fur Company.

1812-14

1812 års krig. Engelsmännen tar Astoria från Amerikanerna. Efter krigsslutet säljer amerikanska investerare Astoria till det engelsktägda North West Company.

1818-19
Nootka sound convention. - Efter en serie förhandlingar överger Spanien sina anspråk på allt land norr om Kaliforniska gränsen, (42 breddgraden). Storbritannien och Förenta staterna gör upp om gemensamt ”ägande” av nordvästkusen. 

   

Efter 1858, när den europeiska kolonisationen blivit permanent fortsatte flyttningen in till städerna och en slumbefolkning växte fram, kännetecknad bl a av alkoholism och prostitution. Relationerna mellan de vita och indianerna försämrades alltmer. Sjukdomar följde i spåren. 1862 härjade smittkopporna i staden Victorias indianska slumområden. Överlevande indianer drog sig inåt landet och förde på så sätt smittan vidare. En tredjedel av nordvästkustens indianer beräknas ha omkommit i epidemin. Nästan ödelagda byar övergavs och nya större indiansamhällen uppstod. De sociala problemen växte i takt med de vitas förakt för indiankulturen.

Guldrusherna  kring sekelskiftet i Alaska och Canada gjorde knappast situationen bättre för kustindianerna. 

© Staffan Jansson 2017