FÖRBUNDET REKONSTRUERAT? 1700-1750
FÖRBUNDETS NYA VILLKOR
Senecas hade på bekostnad av ett urholkat socialt nätverk lyckats behålla sin folkmängd kring 4000 genom massadoptioner. Långhusen hade nu blivit små, kanske ofta stockstugor med tre, fyra eldar bland kanske samtliga irokesgrupper, ja ofta kanske mindre stugor än så, kanske bara bebodda av två familjer och inte de stora klanhusen man haft tidigare. Därmed hade de för irokeserna typiska släktstyrena tappat i betydelse. Samtidigt gjorde de europeiska stormakterna anspråk på support från ett förbund som kanhända började bli viljelöst.
HENDRICK, THEYANOGUIN 1675? - 1755 (Ev förväxlingar se 4 irokeser i england 2 och Hendrick 2)
En ledare steg fram, Theyanoguin, en mohawk vars karisma och diplomatiska färdigheter gjorde honom till just en ledare bland jämlikar. I o m hans framträdande tycktes makten i förbundet förskjutas från Onondagas till Mohawkerna. Theyanoguin kom kanske att bli mer känd under namnet Hendrick, och han var antagligen född mellan 1675 och 1680 i Massachusetts. Hans far var Mohegen och hans mor Mohawk. 1710 var han en av mohawkernas traditionella hövdingar, för att 1712-13 ”avhornas” uppenbarligen därför att han vägrade betala tionde till ett nytt kapell. Han var i minoritet och de maktfullkoliga irokesiska matronorna rösta ut honom och så förlorade han sitt inflytande för en tid. (Snow s 138). Han återfick sin status som förbundshövding 1720.
1700
CAUGHNAWAGA - KAHANAWAKE.
Kring år 1700 levde två tredjedelar av Mohawkerna i Kanada. De flesta i en by på sydsidan av St Lawarence vid Sault St Louis (Lachine Rapids), en by som hade grundats 1676. Själva kallade de sin stad för Caughnawaga, ett namn som tidigare funnits i Mohawkdalen. Byn byggdes upp en andra gång längre upp för floden efter massakern i Lachine 1690 och flyttades åter igen 1696 och igen 1714. Två år senare fann man sin fasta och nuvarande plats ”Canadian Mohawk Reserve” och mer ofta stavas bynamnet Kahnawake.
QUEEN ANNES KRIG 1702-1713 (Spanska tronföljdskriget)
1712 Tuscaroras tas upp i irokesförbundet som nu kom att kallas Six Nations.
Tuscarora började flytta norrut efter 1710. Invaderande agressiva europeiska nybyggare hade gjordt livet hopplöst i North Carolina och nederlaget i Tuscarorakriget 1711-1715 tvingade de överlevande att fly norrut och söka tillflykt bland irokesförbundet. Redan 1712 var förbundet redo att införliva Tuscaroras som en sjätte stamgrupp. Kring 500 Tuscarorafamljer anlände till New York 1713. En del bosatte sig längs Susquehannafloden eller dess bifloder, andra i byar placerade på land mellan Oneidas och Onondagas. Inte förrän 1722 eller tidigt 1723 blir de formellt adopterade in i förbundet som en sjätte nation och deras hövdingar får samma status som övriga irokesnationers, med vissa undantag. De räknas som yngre bröder tillsammans med Cayugas och Oneidas och blir inte inbjudna att skicka sachemer till Det Stora Rådet.
1743 Joseph Brant föds i Ohiolandet
1744
Fördraget i Lancaster 1744
Marshe, Witham
Lancaster in 1744 : Journal of the treaty at Lancaster in 1744, with the Six nations / by Witham Marshe ; annotaded byWilliam Henry Egle ed. - Lancaster, Pa : The New Era Steam and Job Print, 1844. - 30 p.
Ögonvittnesskildring av Marshe. - Esther Mountour.
Fördragstexten
KUNG GEORGE’S KRIG 1744-1748 (Österrikiska tronföljdskriget)
Guvernör Clinton utnämner Williaam Johnson som överste för De Sex Irokesnationerna.
Theyanoguin, Hendrick, blev en av hans närmaste vänner. William Johnson byggde sitt första hem i Mohawkdalen 1743, samma år som en mohawk föddes i Ohiolandet. Hans namn skulle bli Joseph Brant (Thayendanega)
SEVEN INDIAN NATIONS OF CANADA 1763-
Vid den här tiden övertalar fransmännen indianer att slå sig ned vid diverse missionsbyar. Egentligen kanske en blandning av missions- och politiska grupperingar som kom att kallas The Seven Indians Nations of Canada.
Jesuitmissionen ( Mer om Jesuitmissionen bland irokeser och huroner.)
1748 Sulpicianprästen Francois Picquet grundar missionen La Présentation at
Oswegatachie (Ogdensburg, New York) där han tränar kristna irokeser till
milistrupper. Mellan 1755 och 1760 grundade en del Caughnawagairokeser
byn Saint-Régis vid sammanflödet av St Regis- och St Lawrencefloderna.
De förenades 1760 av några irokeser från La Présentation, och ytterligare
andra slöt sig dig med tiden.
Efter Amerikanska Revolutionen kom byn Saint-Regis att tangera landsgränsen
mellan Kanada och USA.
1747 AKWESASNE, ST. REGIS grundas på St Lawrenceflodens södra strand bland utbrytare från Caughnawaga. De förblev profranska och stärkte fransmännens kontroll över floden.
Bland The Seven Nations of Canada fanns Mohawker, Algonquians och Nipissings som levde vid Lake of the Two Mouintains (senare känt som Oka eller Kanesatake), Cayugas vid Oswegatchie, St Francisabenakier och Hronerna vid Lorette. Efter det att Oswegatchie splittrats kom man överens om att Mohawkerna vid Akwesasne skulle ta deras plats i konfederationen. Dessa konfederaioner grundades till stor del på den katolska tron, men de var enade i sin lojalitet till Franska intressen i den kommande konfliten med engelsmännen.
1755-1763 Sjuårskriget - Kriget med Fransmän och indianer
De kristna irokeserna kom att kämpa med Fransmännen och deras algonkin-
allierade i stormaktskampen om kontinenten, medan de flesta andra irokes-
grupperna slogs med de brittiska trupperna.
1763. THE ROYAL PROCLAMATION LINE
Indianproklamationen 1763 var en brittisk kunglig kungörelse vilken utfärdades efter 7-årskriget slut (och efter Pontiacs uppror). Här sades att ingen vit jordbrukskolonisation väster om proklamationslinjen var tillåten. Landet väster om ung Alleghenybergen skulle vara indianskt reservat för all framtid. Ingen fick förvärva mark av indianerna utan kronans tillstånd. Även pälshandeln reglerades.
Att den här proklamationen var den egentliga anledningen till Frihetskrigets utbrott några år senare står alltmer klart. Skatter och annat bidrog förstås. Att man från kolonierna inte såg proklamationen som allvarligt menat förstår man nog när man läser ett brev från George Washington till kapten William Crawford 1767. (Washington var ju en av de tidigaste och ivrigaste landjobbaren, något som man gärna tigit om i USA).
”I can never look upon that proclamation in any other light (but this I may say between ourselves) than as a temporary expedient to quiet the Minds sof the Indians & [one that] must fall of course in a few years especiallly when those Indians are consenting to our Occupying the Lands. [A]ny Persson therefore who neglects the present opportunity of hunting out good Lands & in some Measure Marking & distinguishing them for their own (in order to keep others from settling them) will never regain it.
(Calloway, 2006 sid 99. Andersson, Fred 2000, sid 740-41)
1776-1883 Amerikanska Frihetskriget
Under Amerikanska Revolutionskriget slogs Mohawker och medlemmar av några andra irokesgrupper under Joseph Brant med britterna och så gjorde Caughnawagairokeserna.
Fristad i Kanada
Mohawkerna och andra loyalister följda sin ledare till Montreal, och 1784 bosatte de sig på The Six Nations Reserve vid Grand River, Ontario och vid Bay of Quinté (Deseronto).
1812 års krig
Såväl Six Nations som Caughnawagairokeserna slogs med britterna i 1812 års krig, och Caughnawagas anställdes som roddare under Red River Expeditionen 1870 och under Nilexpeditionen 1884-1885.
I januari 1962 var antalet ättlingar till de kristna irokeserna 695 vid Oka, 3.946 vid Caughnawaga och 2.539 vid Saint-Régis. Ett hundratal av dessa indianer var bosatta i Gibson, Ontagario, på Parry Soundagenturen, där de har blandats med algonkininder.
Det fanns 8.059 irokeser på Grand Riverreservatet och 1.943 vid Bay of Quinté.