google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Irokesfolken


 


IROKESTALANDE FOLK 900-1600 e kr.
Någon gång efter år 900 och fram till dess att närvaron av europeer efter år 1600 skapade våldsamma omvälvningar främst demografiskt, fanns i östra Nordamerika en vida spridd folkgrupp som talade irokesiska språk. (Iroquoian). Det var inte bara de fem (senare sex) stammarna i vad man kallat Irokesförbundet, Haudenosaunee (Mohawk, Oneida, Onondaga, Cayuga och Seneca, samt senare Tuscarora), utan också Huronernas fem stammar, ”De neutralas” likaledes fem stammar och Eries kanske tre stammar. Därutöver Petunerna, Wenro och Susquehannockerna. (Därutöver lite längre söderut hittar vi Cherokeerna, men de faller utanför den här framställningen. Deras historia och kultursammanhang tillhör Sydöstern). 

Tillsammans skall dessa irokestalande folk (förutom då Cherokeerna) uppgått till över 90.000 individer som levde i ett område som omfattr nuvarande staten New York, södra Ontario, angränsande delar av Pennsylvania, Ohio och Quebec. 
  Säkerligen hade samtliga dessa grupper i tidernas begynnelse varit ett och samma folk som, som sig brukar, förgrenat sig och skapat nya tillhörigheter över tid.

Irokeserna var gamla i det här landet, men vi skulle aldrig kallat dem irokeser om det inte vore för de likaledes gamla folket baskerna. Folk från Nordmandie och Baskien tillhörde de nu glömda och i historien anonyma personer som fann de torskrika fiskebankarna ”Grand banks” uanför New Foundland på 1500-talet. Baskerna umgicks mestadels med folk som talade språk tillhörande den andra stora språkgruppen i östra Nordamerika, algonkinerna. De bebodde landet längs nordöstra Atlantkuseten från södra Labrador till New England, och vidare söder och västerut, inkluderande stränderna längs St Lawrenceviken. Här uppstod ett handelsspråk (jargon) som var en blandning av baskiska och algonkin. Av orden i det pidginspråket har ett speciellt överlevt och det var ett ord som betecknade ett fruktat indianfolk som bodde i inlandet och vars krigare stundtals kom ner till St Lawrence för att handla. Basker och algonkiner kallade detta folk på sitt pidginspråk Hilokoa ”mördarfolket”. Algonkinfolken i området talade vid den här tiden r-algonkinska dialekter som gjorde att de inte uttalade de l-ljud som finns i baskiska och andra europeiska språk
så de hörde ordet som Hirokoa. När fransmännen senare blev dem som koloniserade St Lawrenceviken under 1600-talet tog de ordet Hirokoa och anpassade det till sitt eget språk och på så sätt blev ordet för irokeser i området ”Iroquois” och så säger man fortfarande i Kanada, under det att folket i staten New York sedan länge ändrat uttalet så att ordet där nu låter som ett rim på ”Illinois”. (Snow)
   Man kan dela in de nordliga irokesspråken i tre undergrupper. Den första utgörs av språken som ”De fem nationerna”, de ”egentliga irokeserna” och Susquehannockerna. 
  Inom gruppen är Mohawk och Oneida mer nära varandra än vad de är till något annat språk i gruppen.  Den andra gruppen är Huronskan, och hit räknas de ”Neutrala” (Neutral) och Huron-Petun. Efter 1650 då de krossats av ”De fem nationerna” delades den här senare gruppen i två, Huronerna i Lorette och Wyandot. En tredje grupp är de dåligt kända Laurentianska språken (språken längs St Lawrencefloden) som något nedtecknades av under hans besök i området under tidigt 1500-tal. (I söder finns också Tuscarora och Nottawayspråken i North Carolina, som representerar ett par tidiga utbrytningar ur den gamla språkliga irokesstorfamiljen. Emellertid kom spillror av de grupperna att sluta sig till Irokesförbundet under tidigt 1700-tal).  
  Den mest omhuldade hypotesen nu förtiden baserad på arkeologiskt material är att irokesfolken levt i sina nuvarande områden i tusen år. Den arkeologiska kulturtradition som finns i området och kallas Owasco skapar inga bekymmer när det gäller den saken. Owascofolken kan spåras väl till kring 1000 e kr. 
  När irokesfolken började skilja sig åt för ungefär 1000 år sedan hade de skaffat sig kunskap om jordbruk och tillverkade lerkärl och var matrilinjärt organiserade. De hade med sig allt detta är de anlände till det område de kom att bebo i historisk tid. Det är säkert ingen tillfällighet att irokesernas bosättning norröver, ty de måste ha kommit från södern troligen längs Susquehannafloden, sammanfaller med den medeltida värmetiden vilket gjorde jordbruk i de är nordliga nejderna möjligt. 

Utvecklingen av nordlig Irokesiskultur 1350-1525

Den här tiden kallas ofta Oak Hill-fasen, efter en fyndplats i Mohawkdalen. (Mohawk Valley Archeology. - Matson Museum of Anthropology, 1995. - (Occasional papers)).
  Under den här tiden utvecklades de för irokesfolken typiska långhusen, som nådde sin klassiska form kring 1400, en form som bevarades långt in på 1600-talet och har beskrivit av de tidiga kolonistrerna. Sålunda såg Samuel de Champlain dem 1616. Gabriel Sagard och ett antal andra jesuitmissionärer beskrev dem senare under århundradet. Den mest detaljerade beskrivningen får vi från Joseph Lafitau 1724.
  Under den här tiden 1400-1525 var övre Susquehanna Rivers dalgång befolkad av irokesfolk som kom att bli kända som just Susquehannocker
  
  

Woodbury, Charles Levi, 1820-1898
The relation of the fisheries to the discovery and settlement of North America : delivered before the New Hampshire Historical Society, at Concord, June, 1880, and the Massachusetts Fish and Game Protection Society, at Boston, 1880. - Boston, 1880. - 26 p.

Reade, John 1837-1919
The Basques in North America. - Montreal : Dawsons Bros., 1889. - 39 p. -  (Transactions // of The Royal Society of Canada ; Vol 6, Section II 1888)


Irokesförbundet

The documentary history of the state of New-York - Albany : Weed, Parsons & Co, 1850.      
      Vol 1. - 1850. - 536 p. : ill. [Contents]. -  Index.  [Ed 1849]
      Vol 2. - 1850. - 711 p. : ill. [Contents]. -  Index.
                S. 315 ff ”Manusicripts of sir William Johnson”       
      Vol 3. - 1850. - 748 p. : ill. - [Contents]. - Index.
      Vol 4. - 1850. -  700 p : ill. - [Contents]. - Index.





Rose-Holden, Mary E. 1843-1908
The neutral nations, the Eries [microform]. / [Read before the Hamilton Scientific Association] by Mary E Rose-Holden. - Hamilton, Ont., s.n. - 24 p. - (Historical leaflet ; 2)


© Staffan Jansson 2017