google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Befolkningscentra

« Den kolonialhistoriska utvecklingen

Centralalgonkiner : Social organisation : den historiska utvecklingen

1. Mellersta Ohiodalen till Sciotos mynning. »

Karaktäristika för de Centralalgonkinska befolkningscentra

 1. Relativt höga befolkningstal 
 2. Anhopningen av flera byar
 3. Förekomsten av huvudbyar
 4. Befolkningscentra i förhållande till ”stamområden”.
 5. Tillfälliga polytribala bosättningsområden.
 6. Långvarigt utnyttjande av bosättningscentra.

Orsaker och betingelser för uppkomsten av befolkningscentra.

1. Mellersta Ohiodalen till Sciotos mynning.

« Centralalgonkinska befolkningscentra

Centralalgonkiner : Social organisation : den historiska utvecklingen

2. Mellersta Sciotodalen »

Den viktigaste bosättning i området var en Shawneeby precis där Sciotofloden mynnar ut i Ohio. En by som Pennsylvanierna kallade ”Lower Shawnee Town” och fransmännen kallade ”Sonnioto”. (Se Hanna, 1911: s 118135-36). Shawneerna själva kallade emellertid staden för Chillicothe liksom andra senare samhällen kom att kallas. (Hanna, 1911 vol 1 s 146 v 2. s. 129).  Staden anlades strax innan 1739 och förstördes av Ohios översvämning kring 1752, men byggdes upp igen i närheten av den gamla byn. Först 1758 övergavs byn slutgiltigt. Byn besöktes 1751 av Christopher Gist. (Se CG Journal och Hanna, 1911 v II s. 150 ff)

Nedanför ”Lower Shawnee Town” och i förbindelse med staden fanns vid den här tiden ett antal andra mindre byar längs mellersta Ohiofloden och i Norra Kentucky ungefär 100 km från mynningen av Scioto. Vid Ohio ovanför mynningen av Scioto nämner Hanna följande byar: "Upper Shawnee Town", (strax ovanför Great Kanawha) liksom Lenapebyn "Kiskiminetas Old Town” (Hanna 1911 v1 s 266 ff) ännu längre upp för floden och Lenapebyn ”Wanduchale’s Town” fanns före 1751 på östra stranden av the Scioto, bara 15 km från ”Lower Shawnee Town”. Eventuellt övergas såväl ”Upper Shawnee Town” och ”Kiskiminetas” redan 1738 och man flyttade samman i ”Lower Shawnee Town”. Slutligen kan nämnas shawneebyn ”Eskippakithiki” som kring 1750 låg i norra Kentucky vid Red River, en biflod till Kentuckyfloden. Bland engelska handelsmän var byn känd under namnet ”Little Pict Town” eller ”Little Pick Town”. Förmodligen den sista Shawneebyn in Kentucky och övergavs efter stridigheter med irokeserna om Kentuckyområdet.


                                 

2. Mellersta Sciotodalen

Mellersta Sciotodalen med tillflöden och deras dalgångar.  Paint Creek, Deer Creek, Darby Creek (västliga tillflöden) och Scioppo Creek (tillflöden från öster). Området som de här floddalarna utgjorde kallades The Great Plains of Maguck (senare Pickaway Plains) efter Shawneebyn Maguck vid Sciotos östra strand, sydöst om Darby Creeks mynning. Byn fanns redan på Gists tid, alltså kring 1750. Efter 1758 kom emellertid invånare från Lower Shawnee Town (vid Sciotos mynning) och byggde byn Chillicothe på Sciotos västsida, ungefär mitt emellan mynningen på Deer Creek och Darby Creek.  Det fanns genom tiderna flera byar kallade Chillicothe och Piqua i området. Somliga kallade någon av byarna Kispoko. Längs Deer Creeks södra strand fanns också Pecowick och Blue Jackets Town. På Drby Creeks norra strand Puckshenose’s Town och Mamacomink. På Scippo Creeks norra sida hittade man så också Cornstalk’s Town och mittemot Grenadier Squaw’s Town. Wyandoter/Huroner hade tidvis en by vid övre Scioto, Old Wyandot Village (nuv Columbus), samt Darby’s Village vid Darby Creek och kring 1790 Tobey Town öster om Scioto. 
  Shawneebyarna kan antas ha namn efter stammens avdelningar: Chilakaatha (Chillicothe), Mekotsche eller Mequachake (Maguck, Maqueechaik); Kispokotha (Kispoko, Kiskapookee) och Piqua eller Pekowitha (Pecowick) eller namn efter den byns ledande hövding.

3. Mad Rivers källområden 

Mad Rivers källområden (biflod till Great Miami). Här hade Mekotsche- eller Mequachake gruppen av Shawneestammen ett antal byar kring 1770-1790-talen. Den sydligaste byn på Mad Rivers södra strand var Mackacheek och på östra sidan låg Wapatomica. Väster om Mad River en halv svensk mil hittade man Pigeon Town och en Old Shawnee Village (nuv Bellefontaine), möjligen identisk med Moluntha's Town. Till Mad Rivers bosättningsområde kan vi också räkna Shawneebyn Old Piqua Town vid nedre Mad River, sydväst om nuv Springfield, även om den låg ganska långt från de övriga byarna. Nästan 50 km nedåt floden. Norr om Wapatonica  fanns åter andra stammars bosättningar t ex Old Wyandot Village vid Mad River och en Lenapeboplats Old Delaware Village, nordost om Old Shawnee Village vid nuv Bellefontaine. De här byarna förstördes under 1700-talets slut av amerikanska trupper och andra byar växte fram som Lewistown, där Shawnee och Senecairokeser bodde, Wyandotstäderna Solomonstown,  och  Roundhead’s Village. 

4. Great Miamis övre lopp

Karaktäristiskt för det här bosättnings området är byarnas flyktighet och att de ersätts av nya bosättningar efter hand. Kring 1747 byggde Miamis vid mynnigen av Loramie’s Creek en stor by, Pickawillany som var en viktig stad, men den brändes av fransmännen redan 1752. Pekowitha-shawneerna upprättade 1780, efter förstörandet av Old Piqua vid Mad River (Befolkningscentrum nr 3) lite längre söderut ett par byar Lower Piqua Town (nuv Piqua) och Upper Piqua Town några kilometer längre norrut. Båda byarna förstördes av amerikanarna redan 1782.
 Kring 1790-95 fanns i alla fall i källområdet till St Mary’s River (nuv St Mary) shawneebyn Girty’s Town eller Chilllicothe, ca 40 km från Piquabyarna. 

5. Övre Maumeefloden

Övre Maumeefloden vid sammanflödet med St Josephs river och St Marys river (nuv Ft Wayne)

I början av 1700-talet levde här en grupp Ottawa kallad Kiskakon, ett namn som senare gav upphov till staden Kiskakon. (Miamis Kekionga).
  Kring 1711 blev så Kekionga de egentliga Miamis huvudby och fransmännen byggde här Fort Miami.
  1748 övergavs byn helt och miamis vandrade mot Pickawillany (Se 4)

6. Övre Tippecanoedalen 


Övre Tippecanoedalen, en nordlig biflod till Wabash.
Ett ganska outforskat område i äldre tider. Under tidigt 1800-tal hade Potawatomi ett antal byar här, men de verkar vara utan större betydelse.    

7 : Mellersta Wabashdalen, ovanför Tippecanoes mynning

Här hade sedan 1600-talet Weas haft sina boplatser. Den viktigaste byn var Ouiatenon med ca 70 hyddor. Byn låg på södra stranden av Wabash nära mynningen av Wea Creek (en bit söder om nuv Lafayette). Fransmännen anlade en postering på norra stranden av Wabash Fort Ouiatenon Nedom Ouiatenon hade Wea senare ett par byar. Tippecanoe var också en Miamiby som låg på nordvästra stranden av Wabash nedanför Tippecanoes mynning. Det blev senare en Shawneeby med en ca 120 hyddor. Ungefär 10 km syöst om Wabash låg en andra shawnee och en wyandotby. 

  1777 hade kickapoos en by på nordväststranden om Wabash mittemot Ouiatenon och en by vid mynningen av Vermillionfloden.

  När amerikanska trupper ledda av General Scott utplånade weabyar och shawneebosättningar vid Tippecanoemynningen 1791 bosatte sig kickapoo tillsammans med Tecumseh, hans bror profeten Tenskwatawa vid Tippecanoe 1808 och staden kom att kallas Prophetstown. Under massakern av Tippecanoe 1811 blev också Prophetstown helt förstörd.  På andra stranden av Wabash vid Wildcat Creek låg en Winnebagoby ”Village du Puant” som var anhängare av proftetens lära. Byn delade 1812 Prophetstowns öde.

8 : Sydöstra standen av Michigansjön och St Josephsflodens nedre lopp

Sydöstra stranden av  Michigansjön med St Josephsflodens nedre lopp. Miami och Potawatomi.


- Under 1600-talets senare decennier (och säkert långt innan dess) var landet längs St Josephsflodens nedre lopp platsen för Miamis viktigare byar. Ett par Potawatomigrupper fanns väl vid den tiden likaså här. 
- 1679 fanns det fyra Miamibosättningar längs floden och vid flodens södra böj en by med Miamis och Mascoutens.
- 1679 
uppges det finnas en Weaby i grannskapet.
- 1688 anlägger Pater Allouez missionsstationen St Joseph.
Sekelskiftet 16-1700 anges att det längre norrut vid Kalamazoofloden (Riviere de Marameg på äldre franska kartor) fanns en eller flera Miamibyar, Marameg. (Vilket kan ifrågasättas, se här)
- 1700-talets börjanPotawatomis börjar dominera området längs St Josephsfloden. Efter 1718 blev Miamis trängda söderut av Potawatomis, även om mindre miamibyar fanns kvar i området väl fram till omkring 1760. Bland dessa Miamis och Potawatomis levde här också splintergrupper av Missiquoi (Sokoki), Meskwaki (Fox), Wyandot (Huroner), och Mahikaner.
1720
 - Potawatomis tycks huvudsakligen ha levt i endast en by som låg (likt en Miamiby) i anknytning till missionsstationen St Joseph, nuvarande Niles, Michigan.
- Sekelskiftet 17-1800: Potawatomi splittras i ett antal mindre band.
- 1830 namnges följande band längs St Josephsflodens nedre lopp: Macousin’s villageTopenebee’s village och Pokagon’s village. Längs flodens övre lopp anges: Natowasepe’s village, norr därom Prairie Ronde Village och vid Kalamazoo River Matchebenashshewish’s village

9. Michigansjöns sydvästra strand

MICHIGANSJÖNS SYDVÄSTRA STRAND (Med floddalarna längs Fox- och Des Plaines River, bifloder till Illinois River)

- 1680-1720. Miami och Mascouten (+) har byar i området. Vid platsen för nuvarande Chicago hade Miamis en by med just samma namn som den blivande storstaden. I byn fanns också den del Weas, eller åtminstone Mengakonkia-avdelningen av den stammen. Piankashaw är också en tidvis politiskt självständig grupp i området söder om Michigansjöns sydända, som liksom Wea väl kom ur ett Miamiursprung och sedermera kom att åter identifieras med dem.
- 1720 Efter 1720 tycks Chicago-Fox Riverområdet övergetts av Miami och Mascouten.
1830 befann sig här, liksom i Milwaukee och Kankakee Rivertrakterna några Potawatomibyar. Några namngivna längs mellersta Fox River är Shaytee’s Village, Nayonsay’s village m fl.

10. Green Bay-området

- 1635. Vid tiden för de första franska upptäcktsresornaa var det Menomini och Winnebagofolken som bodde i Green Bayområdet. (Winnebago, nu Ho Chunkf ö språkligt siouaner). Längre norrut fanns en grupp Noquet (vilket väl snarast är en grupp Menomini). 
- 1660 Efter 1665 kom så Potawatomi och Saukfolken att strömma in och dominera Green Bayområdet, särskilt i söder. 
- 1670 Fransmännen anlägger en handelspostering, La Baye,  vid mynningen av Fox River vid södra änden av Green Bay och jesuitmissioinen San Francois Xavier. 
  Indianerna i området beskrivs mer precis som:
En by Menomini fanns vid mynningen av Menomini River, alltså på Green Bays västsida.
 Söder därom vid mynningen av Oconto River fanns en by med ca 600 invånare bestånde av folk från SaukPotawatomiFox och Winnebago.
  Mittemot på Green Bays östra strand, lite norr om Fox Rivers mynning låg en Potawatomiby med 300 invbyggare; en andra Potawatomiby  på Washington Island vid Green Bay’s mynning.
  En särskilt stark koncentration av indianer hittade man vid Fox Rivers mynning vid missionen och handelsposten. Här fanns Saukbyar, en Winnebago och en tredje Potawatomiby, möjligen också en Menominiby. Dessutom byar med Miami och Mascouteninvånare. Möjligen kan det ha funnits småbyar med Tionontati-Huroner och Ottawaindianer. De senare brukade tidvis leva på Washington Island. 

 (Den stora byn St Michel med kring 3000 invånare, huvudsakligen Potawatomi men också med Tionontati-Huroner och Ottawas hör kanske inte till området i sig, då den låg vid Michigansjön söder om Green Bay, och den övergavs kring 1670). 

- 1710 De grupper av indianer som tagit landet i besittning lämnar nu Green Bayområdet. Potawatomis finns 1720 bara kvar på Washington Island och Sauk lämnar 1733 helt och hållet sin by vid La Baye. Istället kommer Menomini att breda ut sig i området från sin enda by där. 
- 1740 anlägger Menomini en andra by vid Fox River, lite ovanför La Baye. Mellan 1780 och 1820 märks en tilltagande splittring av Menomini.
  Byar som nämnts i Green Bayområdet är:
Minikani, det gamla stamhuvudsätet vid mynningen av Menominifloden.
Usäkewik, vid Peshtigos mynning.
Okato vid mynningen av Ocontofloden.
Kohnin och Neupuspapenino vid Ocontofallen.
Mätc Suamäko vid mynnigen av Big Suamico River.
Putciwikit vid Fox River vid La Baye.
(Andra byar fanns vid Fox River, Wolf River och Lake Winnebago, men vi räknar dem inte till området vi behandlar här).

- 1831 överlät Menomini ett landstycke vid Fox Rivers mynning till Oneida och Stockbridge, indianer som huvudsakligen invandrat från staten New York. (Se nedan)
- 1852 får Menomini avträda allt land i Green Bayområdet. Stammen erhöll en reservation vid Wolf River.

Ang invandringen av Stockbridgeindianer så var ju detta en del av den etniska rensning (Indian Removal) som USA tillämpade mot de östliga indianerna. På 1820- 30-talen förvisades Mahicans vilka levde i the ”Praying town of Stockbridge” i Massachusetts, till Shawano County i Wisconsin. Här bosatte de sig tillsammans med sina släktingar Lenape (nu kallade Munsee efter en av sina dialekter). Tillsammans kom de att kallas Stockbridge-Munsee Community

11. Fox River-dalen i Wisconsin

« 10. Green Bay-området

Centralalgonkiner : Social organisation : den historiska utvecklingen

12. Området längs Rock Rivers nedre lopp, Illinois»

 
Nr 11. Fox Riverområdet.   


Områdets historia hänger nära samman med område 10, alltså Green Bay-områdets. 
  Den indiangrupp som tidigast gjort sig känd som inbyggare kring Fox River och Lake Winnebago är just Winnebago, eller som vi säger nuförtiden Ho-Chunk.

- 1655-1660. Precis som i Green Bayområdet börjar främmande indiangrupper invadera området. Här var det Fox, Kickapoo, Mascouten och till en del Miami.
  Winnebagos huvudby låg vid nordänden av Lake Winnebago, där den funnits åtminstone redan 1634. 

- 1667 Foxindianerna började bygga byar ovanför Lake Winnebago, nära Wolf Rivers nedre lopp (en biflod till Fox River). Den stora byn, eller staden Ouestatinong hade över 200 hyddor. 
- 1668 Lite söder, eller sydväst om Ouestatinong i övre Fox Riverdalen, byggde året efter Miamis och Mascouten en stad tillsammans med en del Kickapoo och Illinoisindianer. Fransmännen uppgav att staden kunde räkna 3000 krigare, och om det är korrekt borde det totala invånarantalet uppgå till ca 10000 personer.
  En Kickapooby fanns uppströms nära dagens City of Portage.
- 1700 Före år 1700 lämnade en stor del av Miamis, Kickapoos och Mascouten åter området. Den första vandringen mot övre Illinois River (Centrumområde nr 13)
påbörjades kring 1683 och kring 1700 drog resten av dessa stammar mot Detroit. Kvar var alltså bland områdets traditionella bosättare Winnebago, endast Fox. 
 Under första årtiondet av  1700-talet fanns en Fox-by vid Fox River nedanför Lake Winnebago, förmodligen vid Little Butte des Morts, i närheten av nuvarande Menasha och Appleton. Den byn blev två gånger raserad av fransmännen, 1716 och 1728, men inte förrän 1730 lämnade Fox området och förenade sig slutgiltig med Saukindianerna vid Green Bay. 
- 1780-1820 Samma sak gäller för Green Bay - Menomini och nu också Winnebago bosätter sig nu på områden som främmande stammar lämnat, men de bor bara i små byar. Menominibyar anläggs vid den här tiden vis Fox River nedanför Lake Winnebago, även vid Big- och Little Kaukaulin i närheten av där de gamla Foxbyarna låg vid Little Butte des Morts. Längre österut om Lake Winnebago hittade man Calumetbyn  eller Wasuskesino, vid nuv. Chilton. Pawahikane vid Lake Poygan vid Wolf Rivers mynning, och längs Wolf River självt byarna Wakitcon Omänikun och Anäkähkika. I samma område kom vid sidan av den gamla Winnebagobyn på Doty Island ytterligare tre Winnebagobyar på sydstranden av sjön, några mer fjärran belägna byar vid övre Fox River, vid Rush Lake, Green Lake, Lake Puckaway, Lake Poygan och vid Fox Rivers källor, vid Portage. 
- 1830 Efter 1830 måste båda stammarna lämnat området.


12. Området längs Rock Rivers nedre lopp, Illinois


                


Det här området fick ingen större betydelse förrän ganska sent i historien. Även om Franquelins ”Carte de la Louisiane” från 1684 visar Rock River som ”Riviere des Kickapoux”, så låg Kickapoobyn vid flodens övre lopp och kan inte sägas tillhöra området. 
- 1765 Först kring 1765, eller tidigast 1752 bosatte sig Sauk och Fox (Meskwaki) här. 
- 1820 Kring 1820 låg här en stor Saukby med ca 2-3000 invånadre på norra stranden av Rock River, ca 3 km ovan utloppet i Mississippi. Fox hade sin by med ca 500 invånare på Mississippis sydöststrand, mitt emot Rock Island, ungefär 5 km från Saukernas by.  Kring 1819 hade också Kickapoos en liten bosättning med ungefär 200 individer vid mynningen av Rock River. 
  I omgivningarna hittar vi Prophets Village vid Rock River, ca 50 km ovan mynningen och den beboddes huvdsakligen (vid just den här tiden) av Winnebago (Ho-Chunk) och det fanns också en liten Fox-by på västranden av Mississippi vid mynningen av Wapsipinicon River.
  Vidare så fanns en större Fox-by vid blygruvorna på västra stranden av Mississippi, nära nuv Dubuque och en mindre bosättning med Saukindianer vid Des Moines Rivers mynning. Båda byarna låg ungefär 150 km bortom Rock Rivers mynning, de har alltså inte med det här området att göra om det inte vore för att de stod i stark förbindelse med Rock River-byarna. 
- 1830 Så gott som alla byarna drabbades av den för tiden påbörjade etniska rensning av indianer öster om Mississippi. Det var också huvudorsaken till Black Hawks krig 1832.

13 : Illinoisfloden övre dalgång


               

Det här bosättningsområdet, övre Illinois River, var hemvist för en stor by befolkad av Kaskaskiagrenen av Illinoisförbundet nära nuv Utica och Ottawa. 

- 1673 Byn besöktes redan 1673 av missionären Marquette och handelsmannen Jollliet. Byinvånarnas antal uppskattades då till ca 1200 individer. 

- 1682-83 byggde fransmännen under La Salle fortet St Louis mitt emot indianbyn vid Starved Rock. Fortet lockade andra grupper av Illlinoisindianer (t ex PeoriaTamaroa och Cahokia) och f ö andra indianer att bosätta sig i trakten. Den samlade Illinoisbefolkningen skall då ha uppgått till ungefär 6000-7000 personer. Nästan alla Miamifolkets avdelningar bosatte sig också här, Miami, PiankeshawWea och Kilatika. I utkanten av området fanns en del Shawnee och splintergrupper av folk från Missouritrakterna. Totala antalet indianer i området vid den här tiden kan så ha uppgått till 13000-16000 personer. 

-1687-88 Den beskrivna stora koncentrationen indianer blev inte långvarig. Kring 1687-88 drog sig Miamis härifrån, och så gjorde Shawnees 1689-90 och 1690-91 övergavs såväl Illlinoisbyn Kaskaskia som fortet St Louis. 
-1736 Vad som blev kvar var en liten grupp Peoria som bestod av ungefär ett femtiotal krigare, totalt 200 personer stannade kvar till 1736 vid Starved Rock
  Bosättningsområdets centrum flyttades uppåt floden till Lake Peoria, en sjöliknande breddning av Illinois River, nuv Peoria. Vid ”sjöns” sydända uppstod en eller två nya Illlinoisbyar och fransmännen byggde åter upp Fort St Louis. Av Illinoisfolken bodde här Kaskaskia, Peoria och Moingwena, tillsammans räknade de bortåt 3000-4000 individer. Till dem hade en del Kickapoo slutit sig. 
Kring år 1700 hade Kaskaskia lämnat trakten och flyttat mot Mississippi (Centrum nr 14) och kvar var mest Peoria och byn kallades så, även om namnet Pimitoui förekommer. 
- 1763 lämnade så Peoria byn och Starved Rock, detta mest p g av de krig som nordliga stammar, Sauk, Fox, Kickapoo, Potawatomi och Mascouten förde gentemot Illinoisfolken. 
- 1768 Efter 1768 hade Kickapoo erövrat landet och uppförde sina huvudbyar där, ungefär där Peoria legat. En annan vy Etnataek, som beboddes mest av Kickapoo och Fox låg ca 100 km vidare nedsdtröms vid Sangamon River räknar vi inte till området.
- 1819 Som ett led i USAs etniska rensning av indianer öster om Mississippi överlät (övergav) Kickapoo landet till USA.

        

                   

                   


                  

14 : Mississippis östra strand mellan mynningen av Illinois och Kaskaskia River.

- 1680 Vid tiden för de första fransmännens ankomst kring 1680 var indianerna i området Illlinoisavdelningarna Tamaroa, Cahokia och Peoria. Peoria flyttade snart mot övre Illlinois River (område nr 13). Tamaroa och Cahokia bodde under den här perioden åtminstone tidvis i samma by, vars belägenhet emellertid ofta tycks ha växlat. Från tid till annan vid Mississippis västra strand, men alltid i trakterna av Illinois River och delvis också kring Missouris utlopp i Mississippi.
- 1700 Kring 1700 flyttade Tamaroas från Cahokias och ungefär samtidigt vandrade så två andra Illinoisgrupper in i området: Kaskaskia från övre Illlinois River (Centrum nr 13)  och Mitchigameas från sydväst, uppenbarligen från trakten kring nuvarande Arkansas. Mitchigameas slog sig ned bland Tamaroas under det att Kaskaskiafoket via en kringströvande fas 1703 åter slog sig ned i en by i söder, vid mynningen av Kaskaskia River där de bodd fram till 1832.
- 1720 Anlägger fransmännen Fort Chartres ca 25 km nord om Kaskaskia. Följande byar känner vi till vid den här tiden:
1. Cahokia, med Cahokia och delar av Tamaroa, bredvid den senare franska bosättningen Cahokia

2. En Mitchigameaby och en Tamaroa ca 2 km norr om Fort de Chatres

3. Kaskaskia vid nuvarande staden med samma namn och i närheten av ett par byar med Mitchigamea och Tamaroa.

Antalet invånare i dessa byar uppgick kring 1730 till 2500 individer även om man rapporterar bara för Kaskaskia ca 2200 år 1708. Nu fanns det åtskilliga fransmän i området också. Kring 1750 uppges det finnas 5 franska byar med ca 1100 invånare, mestadels bönder, 300 afroamerikaner och 60 indianska slavar. Illinoisindianerna var vid den tiden bara 900 - 1000 personer. Detta förhållande ändrade sig 1763 då Peoria från övre Illinois River  (Centrum nr 13) vandrade in i området och slog sig ned bland Cahokia. Invånarantalet Illinois vid Mississippi steg då åter till ca 1900-2000. Som tidigare fanns ju då 1763 de tre Illinoisbyarna Kaskaskia nära Kaskaskias mynning, Mitchigamea med Peoria vid Fort de Chartres och Cahokia.
  I och med det officiella engelska övertagandet av området 1765 började ett antal Illinois att utvandra till de spanska områdena på Mississippis västra strand, där de levde med spridda grupper av Miami, Shawnee, Delaware, Kickapoo och andra i ett område som sträckte sig ned mot White- och St Francis River i Arkansas. 
- 1832 Bara Kaskaskia och en del Peoria (1777 ungefär 500 personer) fanns kvar i en by på östra sian av Mississippi tills dess man tvingades avträda landet till USA 1832.

15 : Övriga bosättningsområden

« 14 : Mississippis östra strand mellan mynningen av Illinois och Kaskaskia River.

Centralalgonkiner : Social organisation : den historiska utvecklingen

I randområden till de ovan skisserade bosättningscentra levde konglomerat av flera grupper och inte alltid befolkade av centralalgonkiner utan flyktingar från t ex nordöst. 
Muskingums övre lopp med bifloder, Tuscarawa- Killbuck- och Mohican Rivers.
Här bodde Delawarer (Lenape).
Sanduskydalen hade Wyandoterna (Huron) byar.
Auglaize Rivers dalgång fanns Ottawas
Kring Detroit bodde i början av 1700-talet också Ottawas och en radda centralalgonkinska grupper och Wyandoter.
I området kring Saginaw Bay vid Saginawflodens utlopp var ett område bebott av Ottawa och Ojibwa. 
Vid Michilimackinac och på Chequamegonhalvön (Lake Superior) och övre St Croix River hade Ojibwa sina byar.
White River, en biflod till Wabash i Indiana mitt bland de territorier vi skisserat fanns byar av Delawarer (Lenape) vilka tidigast kring 1750 hade slagit sig ned bland Miami och Piankeshaw i sex byar, bl a Wahpiminskink, Wahpikahmekunk (Munsi) och Buckstown.

© Staffan Jansson 2017