google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Delawarerna i Öst : Kronologi 1720-


1720-Alleghany plateau                


Redan vid 1720-talet började många Delawarer flytta västerut. En del ända in i Ohiolandet. Andra följde efter, senare. Ett flertal orsaker till missnöje bland Delawarerna är tydliga, men det är också klart att de en gång var kuvade av Susquehannockerna (före 1638) som i sin tur tillintetgjordes av irokeserna före 1675. Irokeserna gjorde också anspråk på att ha Ohiolandet som jaktmarker, med hänvisning till krigiska segrar.
Pennsylvanierna fick fler och fler skäl till att suga åt sig mer och mer av Delawarernas land. I Synnerhet efter det att Guvernör Keith lovat bort landet kring Tulpehocken till Palatinertyskar (som först lyckats övertyga Irokeserna om att de skulle bosätta sig vid Mohawkfloden). Landet där var ju aldrig sålt till Pennsylvania eller till någon annan över huvud taget.  Guvernör Keiths löften måste på något sätt redas ut. Man låter James Logan, Conrad Weiser och Shickellamy ordna med det. Shickellamy var ju irokesförbundets uppsyningsman (antagligen också ”half king”) här i södern. Av irokeserna kuvade indianska grupper samlade man kring Susquehanna. Pennsylvania som insåg värdet av en fast allians med irokeserna förmår dem, via Conrad Weiser, som ju faktiskt var en Palatinertysk i andra generationen, men uppvuxen bland mohawkerna, att realisera irokesernas självpåtagna makt över Delawarerna och andra underlydande stammar. Man har låtit Delawarerna själva handskas med landavträdelser, men efter fördraget i Lancaster 1744 markerar irokeserna vem som bestämmer. Naturligtvis med engelsmännen som påhejare i bakgrunden. Delawarerna förlorar mer och mer land.
  Vid den här tiden är det slut på Delawarernas släktbaserade grupper. Det går allt mer mot lokala byar, ofta sammansatta av flera släkter, ja olika ”stammar”. Nu utkristalliseras också tydliga sachemer, ledare, som i kraft av nödvändigheten blir deras ledare och språkrör. (Möjlig genealogi för Tamenund)



1723 våren
15 familjer från Schoharie, (Palatinertyskarna) som levde i ett tyskt nybygge ca fyrtio miles väster om Albany, flyttar sina bopålar till Pennsylvania. Vid Tulpehocken tar de sig land att bo och odla på utan fråga efter myndigheternas tillstånd och naturligtvis utan att fråga indianerna som faktiskt ansåg att det här landet hade aldrig sålts till några vita. Tvärtom dalen var kärnområdet i Sassoonans (Sassoonan som ju blivit en av de vita utsedd till en slags tituläröverhövding bland delawarerna), flyktingbosättningar, som nu förutom Delawarer bestod av Shawneer som hade flyttat in bland dem. Guvernör Keith, som sökte allianser hade nämligen varit upp i Albany och inviterat Palatinertyskarna till Pennsylvanien, där de snart slog ned sina bopålar. På indianernas mark.  

Walton, Joseph S.
Conrad Weiser and the indian policy of colonial Pennsylvania / Joseph S Walton. - Philadelphia : George W Jacobs, 1900. - 420 p. : Index.



1727-1756
Gentemot irokeserna tributskyldiga indianer samlas vid Shamokin (nuv Sunbury). Först anlände troligen Shawneer. Shamokin (2) blev den största och en av de viktigaste indianska bosättningarna i Pennsylvania. Det var inte bara en indiansk stad utan serie av bosättningar på en ö och på båda sidor om floden. 1745 beskrev missionären David Brainard den så och han angav att antalet indianer där var 300, hälften Delawarer och de andra Seneca och Tutelo.
  Wyoming, en by ovanför Shamokin på norra grenen av Susquehannafloden  (Nuv Wilkes-Barre) med goda jaktmarker var av yttersta vikt för ”De sex nationerna”. Den som dominerade Wyoming hindrade vit expansion norrut från Pennsylvania in i irokesernas kärnland och kontrollerade den vägen för diplomatisk verksamhet mellan Onondaga och Pennsylvania. (Susquehannadalen hade ju ursprungligen tillhört Susquehannockerna, Minquas, Minkesser, Andastes) och som William Penn köpt land av tidigare, men irokeserna hävdade rätt till det landet därför att de hade underkuvat Susquehannockerna efter 1675). 
  


1737 Walking Purchase. Som ett sätt att lösa problemet med att guvernör Keith lovat Palatinertyskarna att bo kvar kring the Forks of the Delaware, tvingar man fram ett nytt landköp, utfört på det mest hänsynslösa sätt. All opposition tystas av irokeserna.  Väl att märka är att bland de som skulle lösa problemet fanns ju Conrad Weiser, som var född Palatinertysk, men också uppvuxen bland irokeserna i Mohawkdalen.
  När Pennsylvanien och James Logan fått som de ville, med hjälp av Canasatego och irokeserna avsattes tio kvadratmiles vid ”The Forks” of the Delaware som en reservation åt indianerna. Dett mildrade inte indianernas ilska gentemot the Walking Purchase. De vägrade att flytta. Då kallade James Logan återigen in irokeserna. Se 1742.

  [Åsikten att The Forks egentligen inte var ett traditionellt område för indiansk bosättning utan en neutral plats för konferenser och överläggningar hittar vi hos Kieffer s. 2 i boken: 
Some of the first settlers of ”The Forks of the Delaware” and their decendants / being a translation fro the german of the record books of the First Reformed Church of Easton, Penna. : From 1760 to 1852. / translated and published by Henry Martyn Kieffer. - Pennsylvania : Eastton, 1902. - 404 p. : ill.
   Innehåller kyrkböcker typ födda och döda i den kalvinistiska First Reformed Church of Easton. Har sitt uppebara värde, men bara bitvis för indianhistorikern.] 

1741 hade de Mähriska bröderna grundat en annan missionsby i Pennsylvania bland Delawarerna (Lenape) kallad Bethlehem. Härifrån utgick ett missionsarbete som etablerade ett antal andra missioner bland indianerna i området. Folket delas mellan mer stridbara traditionalister och fredligare missionsindianer. SE:

1742
En stor kontingent av hövdingar från ”De sex nationerna möttes i Philadelphia 10 juli där alla delawarer tvingades bort från ”The Forks”. De två platser Canasatego hänvisade Delawarerna till var vid Susquehannafloden, där andra tributskyldiga indianska grupper samlades under irokesiskt överinseende. Irokesernas ”half king” eller uppsyningsman här var förstås Shickellamy fram till hans död 1748, och därefter tog hans son John vid. Sassoonan och hans folk flyttade också över till Susquehannaområdet från Tulpehocken, och Sassoonan satte upp sina bopålar i en gammal indianby kallad Paxtang vid mynningen av en flod med samma namn (nära nuv Harrisburg). Han Owechela, Passakassy och Skalitchy var bosatta där 1709. Senare flyttade han och en broder, Lingehanoa till Shamokin med en del följeslagare. 
  Efter att ha lämnat Brandywineområdet, bosatte sig också Checochinicans band vid Paxtang, där redan en del Shawnee och Conoy bodde. I sinom tid blandade sig Brandywinedelawarerna med Sassoonans folk, som redan blandat sig med Shawneer. William Penn förklarade emellertid Sassoonan som ledare för hela gruppen. 
  Efter rådslaget 1742 flyttade så också Nutimus, Lappawinzo, Tishecunk och flertalet på Canasategos order till Susquehanna. En del bosatte sig vid Shamokin, några till Wyoming, en annan liten grupp anlade en liten by vid mynningen av Nescopeck creek. Den blev känd som Nutimys stad. Dit flyttade en del Shawnee och Mahikaner. Munsies som ju levde norröver inkluderades i ”The Walking Purchase” och de var bosatta på land som irokeserna gjorde anspråk på och behövde inte flytta för tillfället. 

1744 Fördraget i Lancaster. Se också ”Diplomati och förhandling"
Vid fördraget i Lancaster för Canasatego sitt berömda yttrande om Delawarerna som ”kvinnor”, alltså ett kuvat folk som på nåder införlivats med irokesernas ”Förbundskedja” (The Covenant Chain). I ett Appendix till Jeffersons ”Notes on the State of Virginia” skrivet av Charles Thompson (vars sympatier var pro-Delaware, säger Weslager, talas om att De Sex Nationerna hade gjort kvinnor av Delawarerna. Thompson hävdar att, som han skriver ”The Lenopi” var så hårt pressade av irokeserna att de tvingas tigga om fred, vilket beviljades dem ”on the condition that they should put themselves under the protection of the Mingoes (Six Nations, säger Weslager. Varför inte Susquehannock/Mingo?) confine themselves to raising corn, hunting for their subsistence of their families, and no longer have the power of making war. This is what the Indians call making them women. And in this condition the Lenopis were when William Penn first arrived and began the settlement of Pensylvania in 1682.”

1747-1752 ”The Delaware Interregnum” enligt Francis Jennings.
Efter Olumpais (Sassanoons) död 1747 träder ingen riktig ledare fram bland delawarerna. Francis Jennings har kallat tiden för ett interregnum. Pisquetomen, Sassanoons son spelade emellertid en viktig roll.

1747.   "De sex nationerna” (Haudenosaunee, mestadels allierade med England) skickar två ”uppsyningsmän” (emissarier) ”half kings”, Tanacharison, en Seneca, och  Scarouady, en Oneida, som  som kall bosätta sig i där. 


1749 Pennsylvania stärker banden till Irokesförbundet
Canasatego för irokeserna och andra indiangrupper bl a Delawarer och Naticoker, möter Pennsylvanias styrelse. Ett möte utan tvekan ordnat för att stärka banden mellan Irokeserna och deras lydfolk å ena sidan och Pennsylvania å den andra.
Canasatego tar här ansvar för vissa sydliga grupper som torde tillhöra förbundskedjan. Han hävdar att Maryland förslavar indianer och håller dem fångna så att de inte kan resa norrut till säkra land som irokeserna ansvarar för. Nanticokerna t ex ber Canasatego att lösa den frågan genom ingriande av Pennsylvanien. Se sid (Colonial Records of Pennsylvania 5 s 402).Shawneer och ”Nakna indianer” Twightwee (som senare blev berömda som Miamis) för att söka en fristad längs Susquehannafloden under ”De sex nationernas” överinseende ögon. 
  Det kan tyckas märkligt, anmärker Weslager, att Pennsylvanias styrelse tar på sig indianproblem genom att låta migrerande främmande folk slå sig ned i provinsen där hetlevrade skotsk-irländska nybyggare, villiga att spilla indianskt blod för minsta sak, och med unga vilsna indiankrigare kringvandrande bland gränsbebyggelsen i jakt på rom och spänning, bredvid pacifisktiska kväkarelement i Pennsylvanias råd som krävde humana åtgärder om spänningar uppstod.  Här krävdes diplomatiska snillen för att lösa de uppseglande problemen. En sådan lösning var att förlita sig på ”De sex nationerna” som kunde handskas med indianfrågan och som man insåg kunde bli en viktig partner till Pennsylvania. Det var tre personer som var nyckelfigurer i det skeendet. James Logan, en irländskfödd kväkare utbildad i England som stundtals fungerade som sekreterare i rådet och innehade flera andra viktiga poster fungerade de facto som ”superintendent of Indian Affairs”. Logan hade stöd i en riktig gränsman, Conrad Weiser, indianambassadör och tolk. Den tredje viktiga i sammanhanget var Shickellamy, en intelligent Oneidaindian (ev Susquehannock/Andast/Mingo) som skickades av Onondagairokesernas råd att fungera som en ”resident agent”, d v s att hålla koll på de till Pennsylvania inflyttade indianska grupperna.(se site Mingo)



1755 anföll ickekristna Delawarer missionen vid Gnadenhütten, Pennsylvania (Nuv Lehighton, Pn). Man brände ner byn och dödade flera missionärer. De flesta indianerna lämnade området för att skapa sig en ny hemvist i Ontario, Canada. Än i dag lever de där kända som ”Moravian on the Thames” (2)

Mähriska bröderna inleder missionsarbete bland Lenape efter 1740. Folket delas mellan mer stridbara traditionalister och fredligare missionsindianer. SE:



Kvinnliga go betweens

Agnew, Daniel 1809-1902
Logstown, on the Ohio : a historical sketch. - Historic Pittsburgh General Text Collection.  Table of contents 

Darlington, Mary Carson 1824-1915
History of Colonel Henry Bouquet and the western frontiers of Pennsylvania, 1747-1764 / collected and edited by Mary Carson Darlington. - Privatedly printed : ca 1920. - 224 p. : Index. Contents.


1753 Fort Le Boeuf
1754 Fort Duquesne

Thomson, Charles 1729-1824
Causes of the alienation of the Delaware and Shawanese Indians from the British interest. - 1867

1755 Braddock expedition

1755
Anfallet på missionsstationen Gnadenhütten (I).
Klyftan mellan traditionalister och missionsindianer leder till att indianer och fransmän under 7-årskriget anfaller missionsbyn Gnadenhütten (I) och dödar 11 missionärer. De flesta indianerna flyr emellertid till Ontario, Candada där de blir kända som ”Moravian of the Thames”. (När man talar om Gnadenhütten-massakern är det emellertid den som utspelas under Amerikanska frihetskriget
som vanligen menar. Byn låg då inte längre i Pennsylvania utan i Ohio.




1758 Treaty of Easton

1758 Fort Stanwix

1758 Fort Ligionier

1758 Fort Bedford

1759 Fort Pitt

1760 Fort Venango 

1761-1763 Fort Sandusky

1763 Pontiacs war   Page Pontiacs rebellion

1761-1763 Fort Sandusky

1769  Daniel Boone At the treaty of Fort Stanwix,  the Iroquois but not the Shawnee, had ceded their claim to Kentucky to the British. In spite of this, or without knowingh that, Boone began a two-year hunting expedition in Kentucky On May 11, 1769. 1773 on September 25,Boone packed up his family and, with a group of about 50 emigrants, began the first attempt by British colonists to establish a settlement in Kentucky. Following the Treaty of Fort Stanwix, American Indians in the region had been debating what to do about the influx of settlers. This group had decided, in the words of historian John Mack Faragher, "to send a message of their opposition to settlement…." James Boone and William Russell's son Henry were captured and gruesomely tortured to death. The brutality of the killings sent shock waves along the frontier, and Boone's party abandoned its expedition. The massacre was one of the first events in what became known as Dunmore's war.

1771 Delawarerna i New Jersey
Längre fram när det börjar uppstå konflikter och bekymmer drar somliga Delawarer västerut. De flesta Delawarer i New Jersey bryr sig emellertid inte om de västligt boende  gruppernas anmodan om att de skall flytta till dem bortom bergen 1771, alltså till Ohiodalen. De flesta stannar i New Jersey också när Brothertonindianerna (missionär John Brainerdflyttar till New York 1802. I någon mån hade de assimilerat en europeisk livssti. Trots regleringar, rasism, krig och landförluster så erbjöd Delawaredalen resurser och familjeband som gjorde det till deras hem. (Soderlund s 11)

1772-1782
 
Årtionden tidigare hade många Lenape utvandrat västerut till Ohio för att slippa kolonisternas förtryck och pressen från irokeserna i New York. Många av Lenapernas band samlade sig kring huvudbyn Coshocton vid Muskingum River. Här fanns ett antal missionsbyar kallade Schoenbrunn (1772), Gnadenhütten (II) grundad av David Zeisberger (2) och Salem vid Tuscarawas River. Det var här den grymma Massakern vid Gnadenhütten 1782 utspelade sig. (2)

1774 Lord Dunmore's war





  



1775-1783 American Revolutionary war

1780 Brotherton Indians

Christian Munsee
Gnadenhütten 1782 in Ohio.   Archive.org




1785-1795 North West Indian War (Little Turtles war)

© Staffan Jansson 2017