Indianboken som genre - det sublima 


Indianboken har sitt ursprung i de estetiska ideal som kom att kallas ”sublima” och ”pittoreska” . När dessa estetiska element försvinner under 1900-talets slut och ersätts med ett förment ”realistiskt” stilideal, tappar indianboken sin egenart och om den inte dör ut som genre, så åtminstone förvandlas den till att bestå av böcker om indianer, men inte med de (vanligen) positiva förtecken som förmedlas genom just det sublima och det pittoreska. (Som alls inte utesluter realism i berättandet).
  Den ”gamla” indianboken behövde inte heller vilket många kommentatorer menat, vara på något sätt rasistisk.
Nu förstår jag att det behövs en förklaring.

New England books : The 100 essential 
New England Trancendentalism

Emily Dickinson såg det sublima i poesin:

If I read a book [and] it makes my whole body so cold no fire ever can warm me I know that is poetry. If I feel physically as if the top of my head were taken off, I know that is poetry. These are the only ways I know it. Is there any other way.

ED och det sublima sökn

Det sublima hos Elias Martin
Ahlund: Landskapets röster. s 282  ”Upplevelser av vildmarken” s 292 Den ambivalenta naturkänslan.

Den Svenska Litteraturen : Upplysning och romantik.

Det sublima hos Cooper

Det sublima och det absurda DIVA
Longinus On the sublime

Thoreau sublime

Catlin sublime

Alfred Jacob Miller sublime

Problemet Roosevelt

From Savage to Sublime (And Partway Back): Indians and Antiquity in Early Nineteenth-Century American Literature


“I may challenge the whole orations of Demosthenes and Cicero, and of any more eminent orator, if Europe has furnished more eminent, to produce a single passage, superior to the speech of Logan, a Mingo chief, to Lord Dunmore, when governor of this state.”

—Thomas Jefferson, Notes on the State of Virginia (1785)


Sökn: north american indian fiction sublime

SUBLIME WIKIPEDIA snudd på manitou och wakan, Iwlts.

Det är nästan löjligt att konstatera hur s k forskning kring begreppet ”det sublima” tenderar att bli kongruent med de smått fåniga avhandlingar som tynger världen angående det religionshistoriska begreppet ”mana”. Eller totemism för den delen. Det senare ett begrepp som ClaudeLevi Strauss avfärdar med en suck. Men han gör det mångordigt så ingen begriper honom riktigt heller, hur han avfärdar diskussionen alltså. Att det blir såhär beror på felaktiga premisser. När det gäller begrepp som mana och totemism så diskuterades dessa av teologer som ville se dessa företeelser som religioners ursprung. Något i religionsväg som degenererat från en ursprunglig monoteism, eller som är förstadier till densamma engudstron a la kristendomen. Fakta i fallet får nog snarare tolkas som att företeelser som mana, manitou, wakan och liknande begrepp, helt enkelt betyder något i häradet ”sublimt”. D v s något häpnadsväckande, på gränsen till oförklarligt och ofta märkvärdigt bra, eller vackert. Iblandskrämmande. Men alltså ofta oförklarligt bra, spännande eller vackert. 
  Studerar man hur författare under romantiken använder ordet sublim, så står det ganska klart att analogien är träffande. Man behöver inte studera filosofernas utläggningar i sammanhanget. De för nog mest vilse. Rör i alla fall knappast hur författare i samtiden, eller människor i vardagen använde begreppet. 

Att definiera ett sådant begrepp är förstås dödfött. Den enda filosofiska tolkningen enligt min mening som träffar rätt är förstås: Rudolf Otto compared the sublime with his newly coined concept of the numinous. The numinous comprises terror, Tremendum, but also a strange fascination, Fascinans.

Cooper: The sublimity connected with vastness is familiar to every eye. The most abstruse, the most far-reaching, perhaps the most chastened of the poet's thoughts, crowd on the imagination as he gazes into the depths of the illimitable void. The expanse of the ocean is seldom seen by the novice with indifference; and the mind, even in the obscurity of night, finds a parallel to that grandeur, which seems inseparable from images that the senses cannot compass. With feelings akin to this admiration and awe—the offspring of sublimity—were the different characters with which the action of this tale must open, gazing on the scene before them. Four persons in all,—two of each sex,—they had managed to ascend a pile of trees, that had been uptorn by a tempest, to catch a view of the objects that surrounded them. It is still the practice of the country to call these spots wind-rows. By letting in the light of heaven upon the dark and damp recesses of the wood, they form a sort of oases in the solemn obscurity of the virgin forests of America. The particular wind-row of which we are writing lay on the brow of a gentle acclivity; and, though small, it had opened the way for an extensive view to those who might occupy its upper margin, a rare occurrence to the traveller in the woods. Philosophy has not yet determined the nature of the power that so often lays desolate spots of this description; some ascribing it to the whirlwinds which produce waterspouts on the ocean, while others again impute it to sudden and violent passages of streams of the electric fluid; but the effects in the woods are familiar to all. On the upper margin of the opening, the viewless influence had piled tree on tree, in such a manner as had not only enabled the two males of the party to ascend to an elevation of some thirty feet above the level of the earth, but, with a little care and encouragement, to induce their more timid companions to accompany them. The vast trunks which had been broken and driven by the force of the gust lay blended like jack-straws; while their branches, still exhaling the fragrance of withering leaves, were interlaced in a manner to afford sufficient support to the hands. One tree had been completely uprooted, and its lower end, filled with earth, had been cast uppermost, in a way to supply a sort of staging for the four adventurers, when they had gained the desired distance from the ground.

The reader is to anticipate none of the appliances of people of condition in the description of the personal appearances of the group in question. They were all wayfarers in the wilderness; and had they not been, neither their previous habits, nor their actual social positions, would have accustomed them to many of the luxuries of rank. Two of the party, indeed, a male and female, belonged to the native owners of the soil, being Indians of the well-known tribe of the Tuscaroras; while their companions were—a man, who bore about him the peculiarities of one who had passed his days on the ocean, and was, too, in a station little, if any, above that of a common mariner; and his female associate, who was a maiden of a class in no great degree superior to his own; though her youth, sweetness and countenance, and a modest, but spirited mien, lent that character of intellect and refinement which adds so much to the charm of beauty in the sex. On the present occasion, her full blue eye reflected the feeling of sublimity that the scene excited, and her pleasant face was beaming with the pensive expression with which all deep emotions, even though they bring the most grateful pleasure, shadow the countenances of the ingenuous and thoughtful.

And truly the scene was of a nature deeply to impress the imagination of the beholder. Towards the west, in which direction the faces of the party were turned, the eye ranged over an ocean of leaves, glorious and rich in the varied and lively verdure of a generous vegetation, and shaded by the luxuriant tints which belong to the forty-second degree of latitude. The elm with its graceful and weeping top, the rich varieties of the maple, most of the noble oaks of the American forest, with the broad-leaved linden known in the parlance of the country as the basswood, mingled their uppermost branches, forming one broad and seemingly interminable carpet of foliage which stretched away towards the setting sun, until it bounded the horizon, by blending with the clouds, as the waves and the sky meet at the base of the vault of heaven. Here and there, by some accident of the tempests, or by a caprice of nature, a trifling opening among these giant members of the forest permitted an inferior tree to struggle upward toward the light, and to lift its modest head nearly to a level with the surrounding surface of verdure. Of this class were the birch, a tree of some account in regions less favored, the quivering aspen, various generous nut-woods, and divers others which resembled the ignoble and vulgar, thrown by circumstances into the presence of the stately and great. Here and there, too, the tall straight trunk of the pine pierced the vast field, rising high above it, like some grand monument reared by art on a plain of leaves.

It was the vastness of the view, the nearly unbroken surface of verdure, that contained the principle of grandeur. The beauty was to be traced in the delicate tints, relieved by graduations of light and shade; while the solemn repose induced the feeling allied to awe.

Indianerna i litteraturen - mest fiktion

En av anledningarna till dikotomin romantiska naturmänniskor och blodtörstiga vildar som tycks genomsyra litteraturen om indianerna är att man sällan velat se en historisk utveckling av de indianska grupper man kom i kontakt med,  utan mest odlat idén om indianen i ett statiskt och ofärnderligt tillstånd, en indian med statiska karaktäristika. I själva verket (vi kommer att se mer av det) kan man lite förenklat faktiskt skönja ett kort stadium av indianska kulturer i balans, kulturer som var mer att beundra än att förskräckas inför, men ett stadium som på kort tid förändrades genom erövrarnas landhunger, sjukdomar och framförallt införsel av brännvin som tillsammans med epidemierna i grunden förstörde de ursprungliga, mer funktionella kulturerna på mycket kort tid.
  Européerna hade varierande ”glasögon” när de träffade på amerikas urbefolkning för första gången. Det är ju också så att vi sentida läsare av äldre litteratur har lätt att gå vilse i idiom som användes förr. Belysande är ju hur Pehr Lindheström redan på 1600-talet förnuftig rättar läsaren: "Det är inte för att indianerna är galna som de kallas vildar, utan därför att de är vilsna i tron". Självfallet kan många pejorativa uttryck i själva verket ha en positiv avsedd effekt eller vara olika uppfattad i olika kontexter. ”Rödskinn” har aldrig haft en nedsättande mening i svenska språket. Inte heller squaw eller indian. Det blir annorlunda när en amerikan fräser ”injun”, savages, siwash eller just ”redskins”, därför att man i nutiden oftast har ett hörselintryck laddat i medvetandet av det olika begreppen och de förtydligar det skrivna. I äldre tiders litteratur var de olika uttrycken ofta utnyttjade som synonymer. Ibland var de effektuttryck för att skapa spänning. Ibland byts det spänningsskapandet sättet att berätta mot mildare tongångar vartefter skildringen forgår. 
  Ett intressant fenomen i det häradet vill jag kalla ”reservationspassagen”. Reservationspassagen är ett avsnitt som gärna dyker upp i ungdomsböcker där författaren staplat invektiv eller värdeomdömen för att skapa spänning. Indianerna skall utmålas som farliga, annars blir det ju ingen nödvändig polarisering. Ett av de mer typiska användandet av detta finns i de tokroliga häften som gavs ut i Sverige under början av 1800-talet. De s k  Buffalo Billlhäftena. Tokroliga var de ju ofta därför att de var skrivna av tyskar som inget visste om västern, och översatta av personer visste lika lite de. Colonel Miles antogs heta Colonel i förnaman för att ta ett exempel. Man begrep alltså inte att han var överste!
 Nå i ett av dessa häften staplas spänningsskapande omdömen om indianerna som vildar, skalperande, fasansfulla och allmänt opålitliga. Efter ett antal sidor känner författaren att det här står han inte riktigt för. Då kommer reservationspassagen som ungefär går ut på följande: "Nja, det är egentligen inte så att indianerna är skyldiga till vad de vita drabbas av. Ni förstår det är VITA banditer som lurat, övertalat, tvingat etc indianerna till att göra det de gör. Egentligen är det ett riktigt hyvens folk".
  Många svenska äventyrsböcker med indianer i är dessutom starkt avkortade varför avsnitt om orättvisor begångna mot indianfolken, eller rent allmänt en kontext som förändrar synen på indianerna under läsningen uteblir och detta har ofta gjort att barska kritiker dömt ut böcker som i princip är mycket välvilliga till indianerna och begripit sig på deras utsatta situation, ändå får författarna till dessa böcker till ”indianhatare”.
  I själva verket verkar de som dömts som notoriska indianhatare på samma gång älska det liv indianerna levde med jakt och fritt kringströvande. Bourke i ”On the border with Crook”  t ex säger  att ett bättre sätt att växa upp än den prärieindianske ynglingen gör, finns knappast någon annan stans. Såväl Theodore Roosevelt och ett antal indianhatande generaler har på samma sätt varit så kluvna i sin inställning till amerikas urbefolkning att det knappt går att förstå. Uppenbarligen var driften att stjäla landet större än driften att skapa ett drägligt liv? Ett liv som de själva egentligen strävade efter. Mer om detta senarae.

Den här ambivalenta inställningen till indianerna finns allt ifrån de första kontakterna och de första relationerna av dessa. Somliga beskrev indianerna som levande i ett paradis med gott om mat, litet behov av kläder, med en vänlig inställning till de besökande vita; andra berättelser skapade en mörkare bild av folk i en dyster vildmark benägna till allsköns hemskheter inklusive matvanor typ kannibalism!

  Efter hand kom dessa ”ursprungliga” kulturer som indianerna representerade naturligtvis att ligga till grund för filosofernas spekulationer om människan i sig och kulturens utveckling. 
”All the world was America" : John Locke and the American Indian

Thomas Hobbes
Leviathan : or the matter, form & power of a common-wealth ecclessiasticall and civill / by Thomas Hobbes ; the text edited by A R Waller. - Cambridge : University press, 1904. - 531 p. - (Camridge English Classics)
  Kap XIII. - Of the naturall condition of mankind….

Indianböcker, ett slumpvis urval som ökar efter hand.

Ballantyne, R M 
The dog Crusoe
: a tale of the western prairies / by R M Ballantyne. - Philadelphia : Porter and Coates, 1800. - 381 p.

Bowen, James L. (James Lorenzo), 1842-1919
The Mohegan maiden, or, The stranger of the settlement / by James L Bowen. - London : G. Routledge & Sons,1867. - 119 p.
   Senare Även i Beadle's dime library.
    Mohegan IndiansNarragansett IndiansKing Philip's War, 1675-1676

Ellis, Edward S.

Ellis, Edward Sylvester, 1840-1916
Blazing Arrow : a tale of the frontier. - Philadelhiia : Henry T Coates, 1900. - 288 p.
  Shawnee (Blazing Arrow, alternativ hjälte ?) ; Östra Skogslandet

Ellis, Edward S. Förf presentation.
Ned In the block-house : A tale of the early days in the west. - Philadelphia : Coates,  1883. - 327 p.  - (Boy Pioneer Series)

Ellis. Edward S. (Antagligen pseud)
Logan the Mingo : a story of the frontier / by Colonel H. R. Gordon - New York : Dutton & co, 1902. - 337 p.

Doddridge, Joseph, 1769-1826
Logan, the last of the race of Shikellemus, chief of the Cayuga nation : a dramatic piece; to which is added, the dialogue of the backwoodsman and the dandy, first recited at the Buffaloe seminary, July the 1st, 1821. - Cincinatti : Clarke, 1868. -

Roberts, Kenneth 
North West Passage. - London : Collins, 1938. - 709 p.


Evans, Stanley f 1931
Detektiv: Silas Seaweed, Coast Salish

Sublette, Mark
The Charles Bloom Murder Mystery Series
Detektiv: Charles Bloom, konsthandlare lever bland indianer i New Mexico.

Fiktion, Dimenovels, Novels

Fletcher, Inglis [om]

Walser, Richard 1908-1988
Inglis Fletcher of Bandon Plantation. - Chapel Hill : University of North Carolina at Chapel Hill, 1952. - 79 s.
  Includes bibliographical references p [77]-79.

Herbert, Henry William 1807-1858
The silent rifleman : a tale of the Texan prairies / by Henry William Herbert. - London : James Jackson, ca 1882. - 48 s. - (Jackson’s novels) (One penny ; 7)
    Frontier and pioneer life — Texas fiction — Indians of North America
    Nueces River Valley, Texas — Fiction

Leonhardt, Rudolph 1832-
The Wild Rose of the Beaver ; and Tononqua, the pride of the Wyandots : two border tales of the 18th century. - Akron, Ohio : Werner & Lohman, 1886. - 386 p. 

                                                                Den historiske Hiawatha

Longfellow, Henry Wadsworth : The Song of Hiawatha  ++
Henry Wadsworth


Longfellow, Henry Wadsworth
The song of Hiawatha / With illustrations and designs by Frederic Remington and N C Wyeth. - Boston : Houghton Mifflin, 1908. - 242 s. . Ill.   +Wy +Re

Holbrook, Florence 1860-1932  +  ++
The Hiawatha primer / by Frances Holbrook, Henry Wadsworth Longfellow. - Boston : Hughton, ca 1898. - 188 s. : ill.

Stokes, Winston
The story of Hiawatha : adapted from Longfellow / by Winston Stokes ; with the original poem / Illustrated by M[aria]  L[ouise] Kirk. - New York : Stokes, 1910. - 

Roundy, William Noble, 1861-1935
The last of the Illini; or, The legend of Starved Rock, a tale of Illinois / by W N Roundy. - Chicago : Förf., 1916. - 112 p.
  Lyrik - Epos - "500 copies of this legend printed the 28th day of July, 1916, by Hack & Anderson.”
  Illinois indians.