Hudson River-skolan
Naturvård
Försvar för det ursprungliga
Hudson River-skolan kan säga vara en konstgrupp som gav uttryck för ett vemod inför och beklagade den alltmer försvinnande naturen, särskilt då i Hudson river dalen. Andra konstnärer beskrev livet hos en försvinnande indiankultur och visade samtidigt hur långt mer komplexa och intressanta dessa var än vad samtida stereotyper framhöll. (Se Bodmer, Catlin och många andra).
En stor del av James Fenimore Coopers författarskap handlar om det ursprungligas försvinnand, skövling av naturen och det beklaganskvärda i att amerikas urinvånare tycktes förgås med den. En slags natur- och miljöintresse kännetecknar alltså den begynnande romantiken tid som romanerna skrevs i, i motsats till upplysningens mer krassa rationella, teknikoptimistiska och mer utnyttjande attityd till omgivningen. I USA var ju processen kännbar i och med att den amerikanska vildmarken tog stryk som en konsekvens av folkrörelsen Västerut. Copper var förstås inte först med detta, men han kom att ha en speciell plats i miljötänkandets historia. Mellan debuten med ”Spionen” 1821 och författarens död 1851 kom åtskilliga verk på samma tema.