Pocahontaslegenden.
Pocahontaslegenden är förstås en av de tidigaste berättelserna om indianer som innehåller såväl (fabulerad) romantik som demonisering av indianerna.
PURITANERNA OCH FÅNGENSKAPSBERÄTTELSEN.
Synen på indianerna har av någon anledning oftast uttryckts i stereotyper likt ”den gode vilden” eller dess motsats ”den blodtörstige vilden”, eller värre än så. Empatiska skildringar saknas emellertid inte ens från tiden för den puritanska kolonisationen av New England. Men representativa var inte sådana mer nyanserade bertraktare av indianerna som t tex prästmännen John Eliot och Roger Williams. Snart blev dessa indianvänner en nagel i ögat för pilgrimsfäderna som fått för sig att ”Den nya världen” var det förlovade land som det var deras att äga även om ”Kananiterna” då hade att helt enkelt försvinna. När puritanerna kom till New England såg de som ett tecken på detta att landet hade varit odlat, men människorna där försvunna. Så var det, för epidemierna hade svept genom New England (1616-19) och indianerna hade redan drabbats i ett fruktansvärda manfall innan puritanerna satt sin fot i landet. Det var europeiska fiskare eller tillfälligt besökande sjöfarare som spred sjukdomen. Epidemierna tog även de som hade kunskaperna hur man levde det traditionella och omvandlingen till ett folk beroende av de vitas varor gick snabbt.
Inget arbete vare sig av romantisk eller realistisk typ som rörde förhållandet mellan kolonialister och ursprungsfolket producerades inledningsvis här, jämfört med John Smiths och andras relationer i Virginien. De bleka kuststräckorna i New England var inte riktigt lika lämpade för romantiska skildringar som de mer soliga Virginien. Vi kommer däremot snart att stifta bekanskap med ”FÅNGENSKAPSBERÄTTELSEN” en för tiden och området typisk litterär genre, i en tid när man fasade för djävulen och indianen.
PEQUOTERNA OCH MASSAKERN VID MYSTIC RIVER 1637.
Den första historiska episoden som ligger till grund för litterära försök är när Sassacus försökte stå emot kolonisternas förtryck för en tid, men redan 1637 massakrerades Pequoterna vid Fort Mystic. De utgjorde tydlige ett hot mot de vita. Fast kanske inte ett hot, utan mer ett hinder för enkel och bekväm kolonisation utan störande indianer.
Vad som händer under Pequotkriget har av moderna bedömare vara en av de viktigaste händelserna i tidig Amerikansk historia. Det var den första allvarliga konflikten mellan kolonisatörer och den infödda befolkningen och en av betydelserna blev att den markerade slutet på en era då man kunde pröva fredligt samförstånd mellan grupperna eller helt enkelt föredrog att tillämpa metoden folkmord. Allt för att uppfylla ”manifest destiny”, alltså att ödet tillstädjer ohämmad kolonisation i det nya landet, kosta vad det kosta ville.
Kostade det gjorde det nog. Det finns de som menade att övergreppen mot indianerna bidrog till dysfunktionella samhällen i New England som lade grund för bl a häxprocesserna, kombinerat med indianskräck i de små ekonomiskt svaga inlandssamhällena. (John Demos: Entertaining Satan : Witchcraft and the Culture of New England. - 1982. - s. 341-345, 380-383.)
Först föll man på knä, sedan föll man över indianerna!!
Alltnog. De engelska kolonisterna i New England sökte sig snart till den fruktsamma Connecticut flodens dalgång, där man snart hamnade i konflikt med Pequoterna, som faktiskt aldrig nåtts av de fruktade epidemierna som svept över stora delar av New England. Konflikt uppstod snart mellan Pequotindianerna och kolonisterna och 1637 är det år då Peqoterna massakrerades vid Mystic River. De överlevande såldes därefter till Västindien som slavar.
Bland berättelserna från den händelsen som skrevs är de mest belysande tillhör de av Mason och Underhill. Major John Mason var en av huvudaktörerna som befälhavare för Connecticuts väpnade styrkor. Hans skildring får anses som relativt uppriktig eftersom han själv anför att han kanske borde ”fernissat” berättelsen om han vetat att den skulle publiceras. "
Mason, John, 1600-1672
History of the Pequot war / The contemporary account of Mason, Underhill, Vincent and Gardener ; with additional notes and an introduction by Charles Orr. - Cleveland : The Helman-Taylor company, 1897. - 149 p.
1637 hade runt 250 engelska kolonister bosatt sig i Connecticutflodens dalgång. När pequoterna inte utan provokationer dödat 30 kolonister såg kolonisterna rött, menade att indianerna var ett hot och beslöt sig för att helt enkelt utrota Sassacus och hans band.
Kapten Underhill publicerade sina minnen av händelsen ett år efter att de timat. (Se Mason: History…ovan). Här möter han den kritik gällande onödigt övervåld gentemot indianerna som kom att framföras. Underhill försvarar sig förstås med de blodiga tilltag som bibelns Davids utförde i Gamla testametet. Liknande tongångar finns hos Mason.
Omständigheter gjorde att ett mer fredligt tillstånd rådde. Indiangrupper som konkurrerade med Sassacus Pequoter, Narragansetter och Wampanoager, kunde upprätthålla skapligt fredliga förbindelser med New Englandkolonisterna i nästan 40 år, då nästa fruktansvärda krigshandlingar utspelar sig, de som kom att kallas Kung Philips krig. (1676)
En tidig skrift som berättar den historien är Increase Mathers (1639-1723) ”The history of King Philip's war” (1676). Här upprepas historien när de alltmer trängda indianerna reser sig mot de vita, men drabbas av samma oförsonliga motstånd som Sassacus och hans pequoter. Slutet blir att Wampanoager och Narragansetter massakreras och återstoden sälj till Västindien som slavar, bland dem Philips hustru och lille son. Increase Mather tar Gud som vittne på att kolonisterna varit i sin fulla rätt till etniskt mord och rensning.
Mather, Increase, 1639-1723
The history of King Philip's war. - Boston : Printed for the editor, 1862. - 276 p.
Mer av IM.
även:
Mather, Increase, 1639-1723
Early history of New England : being a relation of hostile passages between the Indians and European voyagers and first settlers : and a full narrative of hostilities, to the close of the war with the Pequots, in the year 1637 : also a detailed account of the origin of the war with King Philip / by Increase Mather. - Boston : s n, 1864. - 304 p.
Index.
Increase Mather skriver om King Philips öde: ”Och på samma ställe där han börjat sina otillständiga tilltag, togs han och förgjordes, och där…skars han i fyra delar och har nu hängts upp som ett monument över hämndens rättvisa, med huvudet avskuret och taget till Plymouth och hans händer förda till Boston. Låt dina fiender förgås på sådant sätt, o Herre”.
Om Philip och hans uppror kom det att skrivas mängder av historier, dikter och skådespel. En del av dem som poemet Yamoyden och skådespelet Metamora, or the last of the Wampanoags rönte stor popularitet.
I James Fenimore Coopers roman ”Wept of the Wish-ton-Wish (1829) är han en av de tre huvdpersonerna
FÅNGENSKAPSSKILDRINGEN
Långt innan Philip och hans heroiska frihetskamp blivit föremål för sentimetal poesi och sång under 1800-tdalet, så hade realistiska beskrivningar av spännande öden börjat publiceras. Redan 1682 trycks The Narrative of the Captivity and restauration of Mrs Mary Rowlandson, skriven av hustrun till kyrkoherden i Lancaster, Massachusetts, och som ger en förstahands skildring av hennes upplevelser som följer på hennes tillfångatagande i februari 1676. Det här är den första och kanske en av de bästa av vad som kom att kallas indianska fångenskapsskildringar. Berättelsen blev oerhört populär och minst 30 upplagor, eller nytryck har sett dagens ljus.
Bland de ”fångenskapsberättelser” som började dyka upp nu och som inte tycktes ha något som helst stopp under de nästkommande 150 åren är det bara tre som har samma värde och litterära betydelse som Mary Rowlandsons skildring. En av dessa är Jonathan Dickinsons ”Narrative of a Shipwreck in the Gulph of Florida” (1699) och The Narrative of the Captivity and adventures of John Tanner (1830)(En bok som inspirerade Longfellow när han skrev Hiwatha) samt en berättelse från Stillahavskusten,Jewitt, John R. (John Rodgers), 1783-1821 The adventures of John Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston during a captivity of nearly three years among the Indians of Nootka Sound in Vancouver Island
FÅNGENSKAPSBERÄTTELSER OCH GRÄNSSTRIDER
Ann Eliza Bleecker 1752-83
Det är ju inget konstigt med att konflikten urbefolkning - kolonisatörer speglas i den tidiga amerikanska romankonsten. Den mest typiska genren var förstås ”fångenskapsromanen”. Detta gäller också mer litterära uttryck som hos poeten Ann Eliza Bleecker (1752-83) av holländsk härkomst född och uppväxt i områden befolkade av holländska nybyggare kring Albany, provinsen New York. Hennes brevroman "The History of Maria Kittle" (1797) handlar om hur en amerikanska kvinna tas tillfånga av Indianer under ”Kriget mot fransmän och indianer” (Sjuårskriget). Indiansk grymhet och liknande gör romanen till en prototyp för den populära ”fångenskapsromanen”. Somliga menar att det är den första i sin genre. D v s som prosa av skönlitterär typ. Och i så fall räknas inte otalet mer eller mindre självbiografiska skildringar från t ex King Philips krig. Jfr t ex Mary Rowlandson). Händelserna i brevromanen speglar delvis Ann Bleeckers egna upplevelser (detaljer okända) av kolonialkrigen och fångenskap hos indianerna. I övrigt är hon mest känd för sin poesi, men är en av amerikas viktiga tidiga kvinnliga författare.
AMERIKANSK GOTIK - Indianboken
Charles Brockden Brown 1771-1810
Liknande händelser inspirerade också den som räknas som Amerikas första litterära berättare, Charles Brockden Brown (1771-1810). Brown gjorde episoder från indiankrigen till föremål för sin skräckroman ”Edgar Huntley” (Vol1 ; Vol 2) (1799). Han hade börjat som jurist hemma i Philadelphi, flyttade till New York och blev USAs första professionella författare med just gotisk-doftande romaner som specialitet.
En biografi om Brockden Brown som måhända kan klargöra Brockden Browns böckers emotionella intensitet som gör dem intressanta i sig och inte bara som litteraturhistoriska fenomen är William Dunlaps: The Life of Charles Brockden Brown. - (1815) Vol 1, Vol 2. Brockden Brown säger själv i förordet till ”Edgar Huntly" att ”the incidents of Indian hostility” utgör ett centralt amerikansk ämne som skall komma att ersätta den föråldrade engelska gotiska romanen. Och i det fick han väl i stort sett rätt, även om kritiker och litteraturvetare haft för vana att infantilisera den indianbok som uppstod ur såväl ”fångenskapsromaner” som gränskrigsdito, den amerikanska gotiska romanen.
Edgar Huntly : or Memoirs of a Sleepwalker : brevroman av C B Brown. 1799
Handlingen: Edgar berättar i brev till Mary Waldegrave om uppseendeväckande händelser i en stad i Pennsyvlania. Edgar har sett den dystre Clithero Edny gå i sömnen på samma ställe där något tidigare Marys bror blivit mördad. Clithero bekänner att han rymt från Irland, därför att han trott sig vara skyldig till dödandet av sin välgörare Mrs. Lorimer. Därför är hans mentala hälsa i obalans. Han flyr till en grotta i närheten. En natt, efter det att Edgar besökt Clithero i hans grotta, finner han sig själv liggande i en underjordisk grop, och han kan inte förklara hur han hamnat där. Snart involveras han i ett antal äventyr. Med näppe undkommer han döden i gropen, dödar själv en puma som just skall hoppa på honom och han dödar fem indianer i en serie strider, vilket får honom att sedan irra runt i skogen i en mental status nära kollaps. När han så finner skydd, möter han oväntat sin tididgare lärare Sarsefield, som återvänt till Amerika efter att ha gift sig med Mrs Lorimer. Sarsefield upptäcker att Edgar är sömngångare och att han medvetslös föll ned i gropen i sitt omedvetna sökande efter Clithero. Clithero upptäcks vara galen, och han tar sitt eget liv efter att ha försökt döda Mrs Sarsefield. Därefter får man reda på att indianerna dödat Marys bror, inte Clithero.
Fångenskapsskildringen kom tillsammans med andra böcker att ligga till grund för det vi kommer att kalla indianboken, den riktigt dåliga indianboken. Till hjälp att artikulera indianskräcken fanns nu också Indianskräcken och indianhatet fanns där och kom kanske mest till uttryck i Charles Brockden Browns gotiska klassiker "Edgar Huntly" (1799).
Mer om detta längre fram.
Utöver följderna av King Philips krig så är det gränsstriderna i Kentucky som ligger som en fond bakom böcker med utpräglat indianhat, eller eventuellt konstruerat sådant för att skapa spänning. Bland de verklighetsskildringar som lästes och i någon mån bidrog till kunskapen om Kentucky och strider där är förstås DANIEL BOONE. SIMON KENTON
och fångenskapsberättelser som MARY JAMISON.
JAMES FENIMORE COOPER