google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Indianboken - fiktionen och historien bakom den


Indianerna i litterturen - mest fiktion

En av anledningarna till dikotomin romantiska naturmänniskor och blodtörstiga vildar som tycks genomsyra litteraturen om indianerna är att man sällan velat se en historisk utveckling av de indianska grupper man kom i kontakt med,  utan mest odlat idén om indianen i ett statiskt och ofärnderligt tillstånd, en indian med statiska karaktäristika. I själva verket (vi kommer att se mer av det) kan man lite förenklat faktiskt skönja ett kort stadium av indianska kulturer i balans, kulturer som var mer att beundra än att förskräckas inför, men ett stadium som på kort tid förändrades genom erövrarnas landhunger, sjukdomar och framförallt införsel av brännvin som tillsammans med epidemierna i grunden förstörde de ursprungliga, mer funktionella kulturerna på mycket kort tid.
  Européerna hade varierande ”glasögon” när de träffade på amerikas urbefolkning för första gången. Det är ju också så att vi sentida läsare av äldre litteratur har lätt att gå vilse i idiom som användes förr. Belysande är ju hur Pehr Lindheström redan på 1600-talet förnuftig rättar läsaren: "Det är inte för att indianerna är galna som de kallas vildar, utan därför att de är vilsna i tron". Självfallet kan många pejorativa uttryck i själva verket ha en positiv avsedd effekt eller vara olika uppfattad i olika kontexter. ”Rödskinn” har aldrig haft en nedsättande mening i svenska språket. Inte heller squaw eller indian. Det blir annorlunda när en amerikan fräser ”injun”, savages, siwash eller just ”redskins”, därför att man i nutiden oftast har ett hörselintryck laddat i medvetandet av det olika begreppen och de förtydligar det skrivna. I äldre tiders litteratur var de olika uttrycken ofta utnyttjade som synonymer. Ibland var de effektuttryck för att skapa spänning. Ibland byts det spänningsskapandet sättet att berätta mot mildare tongångar vartefter skildringen forgår. 
  Ett intressant fenomen i det häradet vill jag kalla ”reservationspassagen”. Reservationspassagen är ett avsnitt som gärna dyker upp i ungdomsböcker där författaren staplat invektiv eller värdeomdömen för att skapa spänning. Indianerna skall utmålas som farliga, annars blir det ju ingen nödvändig polarisering. Ett av de mer typiska användandet av detta finns i de tokroliga häften som gavs ut i Sverige under början av 1800-talet. De s k  Buffalo Billlhäftena. Tokroliga var de ju ofta därför att de var skrivna av tyskar som inget visste om västern, och översatta av personer visste lika lite de. Colonel Miles antogs heta Colonel i förnaman för att ta ett exempel. Man begrep alltså inte att han var överste!
 Nå i ett av dessa häften staplas spänningsskapande omdömen om indianerna som vildar, skalperande, fasansfulla och allmänt opålitliga. Efter ett antal sidor känner författaren att det här står han inte riktigt för. Då kommer reservationspassagen som ungefär går ut på följande: "Nja, det är egentligen inte så att indianerna är skyldiga till vad de vita drabbas av. Ni förstår det är VITA banditer som lurat, övertalat, tvingat etc indianerna till att göra det de gör. Egentligen är det ett riktigt hyvens folk".
  Många svenska äventyrsböcker med indianer i är dessutom starkt avkortade varför avsnitt om orättvisor begångna mot indianfolken, eller rent allmänt en kontext som förändrar synen på indianerna under läsningen uteblir och detta har ofta gjort att barska kritiker dömt ut böcker som i princip är mycket välvilliga till indianerna och begripit sig på deras utsatta situation, ändå får författarna till dessa böcker till ”indianhatare”.
  I själva verket verkar de som dömts som notoriska indianhatare på samma gång älska det liv indianerna levde med jakt och fritt kringströvande. Bourke i ”On the border with Crook”  t ex säger  att ett bättre sätt att växa upp än den prärieindianske ynglingen gör, finns knappast någon annan stans. Såväl Theodore Roosevelt och ett antal indianhatande generaler har på samma sätt varit så kluvna i sin inställning till amerikas urbefolkning att det knappt går att förstå. Uppenbarligen var driften att stjäla landet större än driften att skapa ett drägligt liv? Ett liv som de själva egentligen strävade efter. Mer om detta senarae.

Den här ambivalenta inställningen till indianerna finns allt ifrån de första kontakterna och de första relationerna av dessa. Somliga beskrev indianerna som levande i ett paradis med gott om mat, litet behov av kläder, med en vänlig inställning till de besökande vita; andra berättelser skapade en mörkare bild av folk i en dyster vildmark benägna till allsköns hemskheter inklusive matvanor typ kannibalism!

LOCKE OCH HOBBS FILOSOFERAR
  Efter hand kom dessa ”ursprungliga” kulturer som indianerna representerade naturligtvis att ligga till grund för filosofernas spekulationer om människan i sig och kulturens utveckling. 
”All the world was America" : John Locke and the American Indian

Thomas Hobbes
Leviathan : or the matter, form & power of a common-wealth ecclessiasticall and civill / by Thomas Hobbes ; the text edited by A R Waller. - Cambridge : University press, 1904. - 531 p. - (Camridge English Classics)
  Kap XIII. - Of the naturall condition of mankind….



Pocahontaslegenden.
Pocahontaslegenden är förstås en av de tidigaste berättelserna om indianer som innehåller såväl (fabulerad) romantik som demonisering av indianerna. 

PURITANERNA OCH FÅNGENSKAPSBERÄTTELSEN.
Synen på indianerna har av någon anledning oftast uttryckts i stereotyper likt ”den gode vilden” eller dess motsats ”den blodtörstige vilden”, eller värre än så. Empatiska skildringar saknas emellertid inte ens från tiden för den puritanska kolonisationen av New England. Men representativa var inte sådana mer nyanserade bertraktare av indianerna som t tex prästmännen John Eliot och Roger Williams. Snart blev dessa indianvänner en nagel i ögat för pilgrimsfäderna som fått för sig att ”Den nya världen” var det förlovade land som det var deras att äga även om ”Kananiterna” då hade att helt enkelt försvinna. När puritanerna kom till New England såg de som ett tecken på detta att landet hade varit odlat, men människorna där försvunna. Så var det, för epidemierna hade svept genom New England (1616-19) och indianerna hade redan drabbats i ett fruktansvärda manfall innan puritanerna satt sin fot i landet. Det var europeiska fiskare eller tillfälligt besökande sjöfarare som spred sjukdomen. Epidemierna tog även de som hade kunskaperna hur man levde det traditionella och omvandlingen till ett folk beroende av de vitas varor gick snabbt.

  Inget arbete vare sig av romantisk eller realistisk typ som rörde förhållandet mellan kolonialister och ursprungsfolket producerades inledningsvis här, jämfört med John Smiths och andras relationer i Virginien. De bleka kuststräckorna i New England var inte riktigt lika lämpade för romantiska skildringar som de mer soliga Virginien. Vi kommer däremot snart att stifta bekanskap med ”FÅNGENSKAPSBERÄTTELSEN” en för tiden och området typisk litterär genre, i en tid när man fasade för djävulen och indianen.

PEQUOTERNA OCH MASSAKERN VID MYSTIC RIVER 1637.
  Den första historiska episoden som ligger till grund för litterära försök är när Sassacus försökte stå emot kolonisternas förtryck för en tid, men redan 1637 massakrerades Pequoterna vid Fort Mystic. De utgjorde tydlige ett hot mot de vita. Fast kanske inte ett hot, utan mer ett hinder för enkel och bekväm kolonisation utan störande indianer. 
Vad som händer under Pequotkriget har av moderna bedömare vara en av de viktigaste händelserna i tidig Amerikansk historia. Det var den första allvarliga konflikten mellan kolonisatörer och den infödda befolkningen och en av betydelserna blev att den markerade slutet på en era då man kunde pröva fredligt samförstånd mellan grupperna eller helt enkelt föredrog att tillämpa metoden folkmord. Allt för att uppfylla ”manifest destiny”, alltså att ödet tillstädjer ohämmad kolonisation i det nya landet, kosta vad det kosta ville.
Kostade det gjorde det nog. Det finns de som menade att övergreppen mot indianerna bidrog till dysfunktionella samhällen i New England som lade grund för bl a häxprocesserna, kombinerat med indianskräck i de små ekonomiskt svaga inlandssamhällena. (John Demos: Entertaining Satan : Witchcraft and the Culture of New England. - 1982. - s. 341-345, 380-383.) 

Först föll man på knä, sedan föll man över indianerna!! 

  Alltnog. De engelska kolonisterna i New England sökte sig snart till den fruktsamma Connecticut flodens dalgång, där man snart hamnade i konflikt med Pequoterna, som faktiskt aldrig nåtts av de fruktade epidemierna som svept över stora delar av New England. Konflikt uppstod snart mellan Pequotindianerna och kolonisterna och 1637 är det år då Peqoterna massakrerades vid Mystic River. De överlevande såldes därefter till Västindien som slavar. 

  Bland berättelserna från den händelsen som skrevs är de mest belysande tillhör de av Mason och Underhill. Major John Mason var en av huvudaktörerna som befälhavare för Connecticuts väpnade styrkor. Hans skildring får anses som relativt uppriktig eftersom han själv anför att han kanske borde ”fernissat” berättelsen om han vetat att den skulle publiceras. "

Mason, John, 1600-1672
History of the Pequot war / The contemporary account of Mason, Underhill, Vincent and Gardener ; with additional notes and an introduction by Charles Orr. - Cleveland : The Helman-Taylor company, 1897. - 149 p.

1637 hade runt 250 engelska kolonister bosatt sig i Connecticutflodens dalgång. När pequoterna inte utan provokationer dödat 30 kolonister såg kolonisterna rött, menade att indianerna var ett hot  och beslöt sig för att helt enkelt utrota Sassacus och hans band. 
Kapten Underhill publicerade sina minnen av händelsen ett år efter att de timat. (Se Mason: History…ovan). Här möter han den kritik gällande onödigt övervåld gentemot indianerna som kom att framföras. Underhill försvarar sig förstås med de blodiga tilltag som bibelns Davids utförde i Gamla testametet. Liknande tongångar finns hos Mason.  
  Omständigheter gjorde att ett mer fredligt tillstånd rådde. Indiangrupper som konkurrerade med Sassacus Pequoter, Narragansetter och Wampanoager, kunde upprätthålla skapligt fredliga förbindelser med New Englandkolonisterna i nästan 40 år, då nästa fruktansvärda krigshandlingar utspelar sig, de som kom att kallas Kung Philips krig. (1676)
En tidig skrift som berättar den historien är Increase Mathers (1639-1723) ”The history of King Philip's war” (1676). Här upprepas historien när de alltmer trängda indianerna reser sig mot de vita, men drabbas av samma oförsonliga motstånd som Sassacus och hans pequoter. Slutet blir att Wampanoager och Narragansetter massakreras och återstoden sälj till Västindien som slavar, bland dem Philips hustru och lille son. Increase Mather tar Gud som vittne på att kolonisterna varit i sin fulla rätt till etniskt mord och rensning.

Mather, Increase, 1639-1723
The history of King Philip's war. - Boston : Printed for the editor, 1862. - 276 p.
 Mer av IM.

även:

Mather, Increase, 1639-1723
Early history of New England : being a relation of hostile passages between the Indians and European voyagers and first settlers : and a full narrative of hostilities, to the close of the war with the Pequots, in the year 1637 : also a detailed account of the origin of the war with King Philip / by Increase Mather. - Boston : s n, 1864. - 304 p.
Index.


 Increase Mather skriver om King Philips öde: ”Och på samma ställe där han börjat sina otillständiga tilltag, togs han och förgjordes, och där…skars han i fyra delar och har nu hängts upp som ett monument över hämndens rättvisa, med huvudet avskuret och taget till Plymouth och hans händer förda till Boston. Låt dina fiender förgås på sådant sätt, o Herre”.

Om Philip och hans uppror kom det att skrivas mängder av historier, dikter och skådespel. En del av dem som poemet Yamoyden och skådespelet Metamora, or the last of the Wampanoags rönte stor popularitet.
I James Fenimore Coopers roman ”Wept of the Wish-ton-Wish (1829) är han en av de tre huvdpersonerna


FÅNGENSKAPSSKILDRINGEN
Långt innan Philip och hans heroiska frihetskamp blivit föremål för sentimetal poesi och sång under 1800-tdalet, så hade realistiska beskrivningar av spännande öden börjat publiceras. Redan 1682 trycks The Narrative of the Captivity and restauration of Mrs Mary Rowlandson, skriven av hustrun till kyrkoherden i Lancaster, Massachusetts, och som ger en förstahands skildring av hennes upplevelser som följer på hennes tillfångatagande i februari 1676. Det här är den första och kanske en av de bästa av vad som kom att kallas indianska fångenskapsskildringar. Berättelsen blev oerhört populär och minst 30 upplagor, eller nytryck har sett dagens ljus. 

Bland de ”fångenskapsberättelser” som började dyka upp nu och som inte tycktes ha något som helst stopp under de nästkommande 150 åren är det bara tre som har samma värde och litterära betydelse som Mary Rowlandsons skildring. En av dessa är Jonathan Dickinsons ”Narrative of a Shipwreck in the Gulph of Florida” (1699) och The Narrative of the Captivity and adventures of John Tanner (1830)(En bok som inspirerade Longfellow när han skrev Hiwatha) samt en berättelse från Stillahavskusten,Jewitt, John R. (John Rodgers), 1783-1821 The adventures of John Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston during a captivity of nearly three years among the Indians of Nootka Sound in Vancouver Island 

Fångenskapsskildringen kom tillsammans med andra böcker att ligga till grund för det vi kommer att kalla indianboken, den riktigt dåliga indianboken. Till hjälp att artikulera indianskräcken fanns nu också Indianskräcken och indianhatet fanns där och kom kanske mest till uttryck i Charles Brockden Browns gotiska klassiker "Edgar Huntly" (1799).
Mer om detta längre fram.

Utöver följderna av King Philips krig så är det gränsstriderna i Kentucky som ligger som en fond bakom böcker med utpräglat indianhat, eller eventuellt konstruerat sådant för att skapa spänning. Bland de verklighetsskildringar som lästes och i någon mån bidrog till kunskapen om Kentucky och strider där är förstås DANIEL BOONE. SIMON KENTON
och fångenskapsberättelser som MARY JAMISON.





THE INDIAN COMES INTO HIS OWN
Philip Freneau 1752-1832
 En av de mest populära och skickliga författarna under den här perioden var Philip Freneau (1752-1832). Freneaus indianer var ädla naturmänniskor, men de var också klara över att de var en döende ras. Hans poesi var typisk för en känslosam litteratur som var mer intresserad av indianer från förr eller av ett nu som snart skulle vara förbi. Hans lyrik betonar det naturliga i indianernas attityd till liv och död, hens grundläggande godhet och hens visdom. Freneau målar bilden av indianen med en känsla för den vilda naturens upphöjdhet, i konflikt med det civiliserade samhällets sociala konventioner. Civilizationen är till slut betraktad som ett hinder för en omedelbart och direkt upplevelse av naturen och av livet. Indianerna spelar i stort samma roll som civilisationskritiker som den romantiske konstnären själv.
The American Village

The indian student, or force of Nature

The poems of Philip Freneau

(The) place of Philip Freneau in the romantic movement  by Coolidge, Lowell William

ROMANTISKA STRÖMNINGAR
MELLAN 1812 ÅRS KRIG OCH INBÖRDESKRIGET intar indianerna en aldrig annars sedd central roll i Amerikansk litteratur och bildkonst. Vare sig tidigare eller senare. De romantiska strömningarna i Europa gjorde sig kännbara i USA och indianerna framstod som viktiga i denna nya sensibilitet därför att genom honom kunde den romantiske konstnären utforska ursprungliga traditioner, folkseder och ett nationellt ärofullt förflutet som ju var typiskt för mycket av romantikens konstidiom.

En av de mer populära bilderna av indianen skapades av John Augustus Stone i hans skådespel Metamora, or the Last of the Wampanoags. - 1829

HISTORISKA BERÄTTANDE DIKTER 1790-1850
Historiskt berättande dikter är en av de trådar som kom att utgöra en amerikansk romantisk strömning som började kring 1790 och fortsatte en bit in på 1850-talet. En av de tidigaste var Sara Wentworth Mortons ”Ouabi”, or, the Virtues of Nature (1790)

Morton, Sarah Wentworth, 1759-1846
Ouâbi: or The virtues of nature : An Indian tale. In four cantos / by Philenia, a lady of Boston. -  Boston : I Thomas and E T Andrews, at Faust’s Statue, no. 45, Newbury Street, 1790. - 51 p. 
  Om Ouabi wiki

traditionen fortsattes med Yamoyden, A Tale of the Wars of King Philip (1820) av James Eastburn och Robert Sands Frontenac av Alfred Street (1849) och många andra

Eastburn, James Wallis, 1797-1819
Yamoyden, a tale of the wars of King Philip : in six cantos / by James Wallis Eastburn and his friend (= Sands, Robert Charles, 1799-1832). - New York : James Eastburn, 1820. - 339 p.

1843

Marryat, Frederick, 1792-1848.     Wikipedia
The travels and adventures of Monsieur Violet in California, Sonora, and western Texas / By Captain Marryat ; With illustrations. - London : G. Routledge, 1874. - 365 s.
  Originalutgåva 1843.

1844

Marryat, Frederick, 1792-1848
The Settlers in Canada / By Captain Marryat. - New ed. with original editions  - London : Frederick Warne, 1886. - 371 p.
   Originalutgåva 1844. - Fler utgåvor.

Street, Alfred Billings, 1811?-1881
Frontenac : or The Atotarho of the Iroquois : A metrical romance / by Alfred B Street. - New York : Baker and Scribner, 1849. - 324 p.


Också i Kanada hittar vi liknande opus, som det ganska mycket lästa eposet ”The Huron chief” av Adam Kidd.

Kidd, Adam c 1802-1831
The Huron chief : and other poems / by Adam Kidd. - Montreal : Printed at the office of the Herald and new gazette, 1830. - 216 p.
  Dikten The Huron chief 128 sidor. Här figurerar t o m Tecumseh och det hela verkar höja sig en bra bit över fantasierna som är vanliga i genren.

Ballantyne, R. M. (Robert Michael), 1825-1894Wikipedia
The dog Crusoe and his master : A story of adventure in the western prairies / by R M Balllantyne ; With illustrations by H M Brock. - New York, C. L., Bowman & co, 1909. - 320 s. : ill. - (Bowmans Illustrated Library of World-Favorite Books)
  Origutg 1860.

Det fanns många andra liknande verk i omlopp förstås. 

THE KNICKERBOCKER GROUP
Böcker om indianer fanns också i arbeten av författare tillhörande en litterär grupp kända som ”The Knickerbocker school” som arbetade med och  i Washington Irvings anda och man samlades kring den prestigefulla månadsmagsinet Knickerbocker Magazine. Man skrev poesi, sketcher och romaner med indianer i företrädesvis romantiska gestaltningar.  Fitz Greene Halleck publicerade ”Red Jacket” (1828) och Charles Fenno Hoffman skrev ”A winter in the west” (1835) och ”A vigil of faith” (1842). I ”Koningsmarke, The Long Finne” (1823) beskriver James Kirke Palding indianen mer i ett satiriskt idiom såväl i positiva som mindre sådana ordalag. Dessa romantiska och stoiska indianer var visst kapabla till våldsamheter när de behandlats illa eller när den vite mannens plog stört deras förfäders ben men de var också måna om att minns vänlig behandling och var gästfria mot främlingar. 
 Den mest känd Knickerbockern är förstås Washington Irving själv. Efter att publicerat några essäer där indianen fick vara den romantiske hjälten så gav Irving indianerna en helt realistisk roll i tre arbeten: ”A tour on the Prairies” (1835), ”Astoria” (1836) och ”The adventures of Captain Bonneville” (1837). Här rör det sig om historiskt - geografiska skildringar. Indianen får mer karaktären av vilde och visar ibland en degenererad sida, men Washington är noga med att genomlysa vad de vitas närvaro vid den ociviliserade odlingsgränsen fått indianerna att utstå.

UTANFÖR FÖRENTA STATERNA

Det gick en del influenser mellan Amerika och främst England. Sjöpoeterna kände till Freneau och en del reseberättelser. Walter Scott var inte obekant med indianen heller.
Bartram var en stor inspirationskälla. Det han skrev dök upp i världslitteraturen t ex hos Coleridge. (Se Brooks: The world of Washington Irving. -  s 110). Wordworth läste också Bartram liksom Chateaubriand. 

När Coleridge och Southey läste Bartram, fick de för sig att de skulle lämna England för att leva ett liv längs Susquehannaflodens stränder. De tog för givet att där skulle man finna ett sceneri med blommor och fåglar likt det i Florida. Därför lät skotten Thomas Campbell i sin dikt ”Gertrude of Wyoming” (som i mycket var baserad på Bartram) placera ”hills with high magnolia”, breda floder och flamingos där. 

Den som verkligen satte fart på den romantiska indianberättelsen var ingen amerikan. Han var en fransman som tänkt sig hitta nordvästpassagen i promenadkläder. Hans namn var Chateaubriand.
Atala. - Tysk version - 1802.

Chateaubriand skälls ofta för att vara en tokstolle i sin skildring av indianerna. Vid en närmare granskning så kan man se en helt annan bild av hans böcker. Man kan med Helmer Linderholm säga att det här är det ”första skönlitterära verk av betydelse som har Nordamerikas indianer som hjältar”. Men författaren till denna högst poetiska roman hade verkligen sjäv upplevt både landsflykt och de amerikanska skogarnas vilda skönhet.  Självfallet hade Chateaubriands kunskaper om indianernas folk haft svåra luckor, fast alla nämnda indianfolk i verkligheten levde ungefär där han placerar dem. Chateaubriand tar sina kunskaper från ett bestämt håll
Campbell: Gertrude of Wyoming. (Skotte)
 I övrigt så rörde sig influenser och påverkan över Atlanten utan att man förden sakens skull reste ditöver. I England tittade de romantiska poeterna storögt mot Amerika. Ibland kom någon indian på besök och eldade på exotismen man fann. 

(I SVERIGE)
Läsebiblioteket. Parjumouf. Mohikanens hund.  - Stolta vimplar. - Nya Sverigeböckerna.
Sigfrid Nyberg. - Ragnar Pihlstrand.

JAMES FENIMORE COOPER

En litterär strid uppkom när gamla gränsbors indianhat krockade med Coopers ädla indianer. En som gav sig den på att anlägga moteld var Robert Montgomery Bird. Hans blodiga och hatfulla ”Nick of the Woods : or Jibbenainosay a tale of Kentuckty” (1835) ville punktera den stereotyp han ansåg att Cooper torgförde. Nu blev ju hans bok emellertid mycket spännande för läsarna och översattes snart även till svenska och hos oss har den kommit ut i flera versioner, men egentligen bara en som någorlunda har med originaltexten. I början hette den hos oss ”Roland Forrester och hans syster Edithas äventyr…”
Coopers inflytande märktes för övrig även här hos oss. På Göteborgs Handels och Sjöfartstidning fanns en redaktör som hette Sigfrid Nyberg...

ÖVRIGA
Indianen blev populär som litterärt objekt under 1800-talets första hälft. Ingen betydande författare kunde komma undan ämnet. John Greenleaf Whittier, James Russell Lowell och Willliam Cullen Bryant utforskade med stort allvar indiankulturens betydelse i historiska dikter. Sydstatsförfattare som William Gilmore Simms gjorde succé med romaner som Yamasee (1835) och ”The wigwam and the Cabin” (1853).

BÖRJAN TILL DEN USLA INDIANBOKEN
Kanske på grund av att Montgomery Birds ”Nick of the woods” faktiskt är en väldigt spännande bok där motsättningarna mellan ont och gott verkligen turneras så skapade den kanske skola för kommande ”Dime novels” och andra enkla häften som satte konsten att skapa motsättningar tagna från Bird och tema som fångenskap och flykt från Cooper och andra, så utvecklas en billighetsroman av ganska så rasistisk typ. Alla gamla fångeskapsskildringar från tiden efter King Philips krig eldade förstås också på brasan.

Men det kom lite senare. Cooper hade läst på, och mer viktiga böcker av faktakaraktär om indianerna vid den här tiden var mycket insiktsfulla och nyanserade. Och Cooper hade läst dem.

VAD COOPER HADE LÄST
  För det första så har vi missionärer som kände indianerna och som kunde beskriva dem utan att vara helt nedlastade av religösa fördomar. Tvärtom kan man säga.
Zinzendorff och Moravianerna. Viktig för Cooper Cadwallader Colden. Audubon, Bartram.
En annan prästman som levt länge bland indianerna var Henry Rowe Schoolccraft som 1839 publicerade ”Algic Researches” den egentligen första samlingen av autentiska (muntliga) berättelser. Under 1840- och 50-talen dök det upp många poem som drog nytta av bl a Schoolcrafts texter. Den mest berömda av dessa är förstås Henry Wadsworth Longsfellows ”The song of Hiawatha”. Här fortsätter indianen att vara den stora, ädla hjälten. 

TVÅ DIVERGERANDE SPÅR
CATLIN, MAXIMILIAN ETC.

INDIANBOKEN 
Gerstäcker, Ferry, Aimard, Mayne Reid. 

MER TVEKSAMMA FÖRFATTARSKAP, OFTA TYSKA
Grundmann, Graeff, Graepp, Gafran senare May.etc, etc,

Dime Novel. Buntline. Den tyska varianten.


NORDLANDSROMANEN
Jack London, Curwood




© Staffan Jansson 2017