google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Indianboken - fiktionen och historien bakom den

Previous


Indianerna i litteraturen - mest fiktion

En av anledningarna till dikotomin romantiska naturmänniskor och blodtörstiga vildar som tycks genomsyra litteraturen om indianerna är att man sällan velat se en historisk utveckling av de indianska grupper man kom i kontakt med,  utan mest odlat idén om indianen i ett statiskt och ofärnderligt tillstånd, en indian med statiska karaktäristika. I själva verket (vi kommer att se mer av det) kan man lite förenklat faktiskt skönja ett kort stadium av indianska kulturer i balans, kulturer som var mer att beundra än att förskräckas inför, men ett stadium som på kort tid förändrades genom erövrarnas landhunger, sjukdomar och framförallt införsel av brännvin som tillsammans med epidemierna i grunden förstörde de ursprungliga, mer funktionella kulturerna på mycket kort tid.
  Européerna hade varierande ”glasögon” när de träffade på amerikas urbefolkning för första gången. Det är ju också så att vi sentida läsare av äldre litteratur har lätt att gå vilse i idiom som användes förr. Belysande är ju hur Pehr Lindheström redan på 1600-talet förnuftig rättar läsaren: "Det är inte för att indianerna är galna som de kallas vildar, utan därför att de är vilsna i tron". Självfallet kan många pejorativa uttryck i själva verket ha en positiv avsedd effekt eller vara olika uppfattad i olika kontexter. ”Rödskinn” har aldrig haft en nedsättande mening i svenska språket. Inte heller squaw eller indian. Det blir annorlunda när en amerikan fräser ”injun”, savages, siwash eller just ”redskins”, därför att man i nutiden oftast har ett hörselintryck laddat i medvetandet av det olika begreppen och de förtydligar det skrivna. I äldre tiders litteratur var de olika uttrycken ofta utnyttjade som synonymer. Ibland var de effektuttryck för att skapa spänning. Ibland byts det spänningsskapandet sättet att berätta mot mildare tongångar vartefter skildringen forgår. 
  Ett intressant fenomen i det häradet vill jag kalla ”reservationspassagen”. Reservationspassagen är ett avsnitt som gärna dyker upp i ungdomsböcker där författaren staplat invektiv eller värdeomdömen för att skapa spänning. Indianerna skall utmålas som farliga, annars blir det ju ingen nödvändig polarisering. Ett av de mer typiska användandet av detta finns i de tokroliga häften som gavs ut i Sverige under början av 1800-talet. De s k  Buffalo Billlhäftena. Tokroliga var de ju ofta därför att de var skrivna av tyskar som inget visste om västern, och översatta av personer visste lika lite de. Colonel Miles antogs heta Colonel i förnaman för att ta ett exempel. Man begrep alltså inte att han var överste!
 Nå i ett av dessa häften staplas spänningsskapande omdömen om indianerna som vildar, skalperande, fasansfulla och allmänt opålitliga. Efter ett antal sidor känner författaren att det här står han inte riktigt för. Då kommer reservationspassagen som ungefär går ut på följande: "Nja, det är egentligen inte så att indianerna är skyldiga till vad de vita drabbas av. Ni förstår det är VITA banditer som lurat, övertalat, tvingat etc indianerna till att göra det de gör. Egentligen är det ett riktigt hyvens folk".
  Många svenska äventyrsböcker med indianer i är dessutom starkt avkortade varför avsnitt om orättvisor begångna mot indianfolken, eller rent allmänt en kontext som förändrar synen på indianerna under läsningen uteblir och detta har ofta gjort att barska kritiker dömt ut böcker som i princip är mycket välvilliga till indianerna och begripit sig på deras utsatta situation, ändå får författarna till dessa böcker till ”indianhatare”.
  I själva verket verkar de som dömts som notoriska indianhatare på samma gång älska det liv indianerna levde med jakt och fritt kringströvande. Bourke i ”On the border with Crook”  t ex säger  att ett bättre sätt att växa upp än den prärieindianske ynglingen gör, finns knappast någon annan stans. Såväl Theodore Roosevelt och ett antal indianhatande generaler har på samma sätt varit så kluvna i sin inställning till amerikas urbefolkning att det knappt går att förstå. Uppenbarligen var driften att stjäla landet större än driften att skapa ett drägligt liv? Ett liv som de själva egentligen strävade efter. Mer om detta senarae.

Den här ambivalenta inställningen till indianerna finns allt ifrån de första kontakterna och de första relationerna av dessa. Somliga beskrev indianerna som levande i ett paradis med gott om mat, litet behov av kläder, med en vänlig inställning till de besökande vita; andra berättelser skapade en mörkare bild av folk i en dyster vildmark benägna till allsköns hemskheter inklusive matvanor typ kannibalism!

LOCKE OCH HOBBS FILOSOFERAR
  Efter hand kom dessa ”ursprungliga” kulturer som indianerna representerade naturligtvis att ligga till grund för filosofernas spekulationer om människan i sig och kulturens utveckling. 
”All the world was America" : John Locke and the American Indian

Thomas Hobbes
Leviathan : or the matter, form & power of a common-wealth ecclessiasticall and civill / by Thomas Hobbes ; the text edited by A R Waller. - Cambridge : University press, 1904. - 531 p. - (Camridge English Classics)
  Kap XIII. - Of the naturall condition of mankind….