google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Kolonialhistorien på nytt


Kolonialhistorien på nytt - första tråden Hugenotterna i Nya Frankrike.

Ediktet i Nantes skres på den 13 april 1598. Ett dokument som tillerkände protestanter i Frankrike medborgerliga och religiösa rättigheter. Detta skedde under Henrik IVs regim. Fattas bara annat, han var ju själv bara smygkatolik och motor bakom ediktet var hans rådgivare (hugenotten) Sully. Sully var främst intresserad av att få landets inre affärer att blomstra. Henrik delade förstås Sullys åsikter, men hade vidare vyer. Kungen uppmuntrade utrikeshandel och koloniala företag. Han hade ambitionen att frankrike skulle ha en habil flotta, i synnerhet för att kunna konkurrera med Spanjorer och Portugiser om äventyr och kolonier i främmande världsdelar. Hans mentor i dessa ärenden var Coligny. Båda ville de grunda en fransk koloni i Nordamerika. (Baird: History of the Huguenot emigration to America s 79-80)

Redan hundra år tidigare hade franska fiskare seglat mot New Foundlands torskvatten. Från hamnar i Normandie och Bretagne, från La Rochelle hade hårdföra sjömän korsat Atlanten för att konkurrera med engelsmän och basker om kommersiella möjligheter i Amerika. Många av dem var Protestanter. ”Not a few of them were Protestants. Many of the ships that visited the fishing banks, or cruised along the shores of the gulf of St. Lawrence, were owned by Huguenot merchants, and manned by Huguenot sailors, whose loud voices were often heard, in port and at sea, to the indignation of all good Catholics, as they joined lustily in singing Clement Marot’s psalms”. (Baird: History of the Huguenot emigration to America s 80-81).

REFORMATIONEN

Reformationen hade tidigt fått fotfäste i havsprovinserna längs västra Frankrikes kust. Kring 1534. Så snabbt och så genomgripande hade protestantiska missionärer skapat gehör för de nya idéerna, säger Baird s 82) att vid tiden för Ediktet i Nantes, hade inte den Romersk Katolska mässan lästs offentligt på 40 år i La Rochelle. 
  
PÄLSHANDEL OCH TORSKFISKE
Även om protestanterna tycks dominerat kolonialäventyren (undantaget jesuitmissionen) så hade oavsett trosuppfattning de koloniala företagen startat utan egentlig statlig inblandning. Handelskompaniernas och privata företagares affärer hade visat sig ovanligt lukrativa. Men ett incitament till att just huguenotterna var intresserade av Nordamerika var förstås deras osäkra situation i Frankrike. Och det förstås med rätta. Det dröjde inte länge förrän tiderna blev hårda igen.Det här visste Coligny och han märkte också hur de en gång motarbetade jesuiterna nu började återerövra sitt inflytande vid hovet.

JESUITERNA
Jesuiterna hade faktiskt bannlysts från vissa områden i Frankrike av Henrik IV därför att de var de som utbildat mannen som nästan mördat honmom,  Jean Chatel, och hade gynnat Henriks fiender den Katolska ligan. Emellertid återfick jesuiterna sina rättigheter i Frankrike redan 1603 och Henrik gav dem t o m ett slott som bas för grundandet av en ny akademi, 1604.

FÖRSTA FRANSKA KOLONIALFÖRSÖKET - SIEUR DE MONTS 1603
8 november 1603 hade en fullmakt utfärdats till en hugenottsk gentleman från Saintonge, Pierre du Gua, sieur de Monts. Fullmakten gav honom rätt att inneha och bebygga en del av Nordamerika som ligger mellan 40 och 46 graderna nordlig latitud och så gett homom monopol på handel mellan Cape Race (på Newfoundland) och 40 latituden. Fullmakten skulle gälla i 10 år.

TIDIGARE FRANSKA UTFORSKARE OCH KOLONIALFÖRSÖK
Kusten här var inte ny för fransmännen. Den hade besökts och utforskats av Jacques Cartier nästan 70 år tidigare, och under Frans I hade ett misslyckat försök gjorts att grunda en koloni på St Lawrenceflodens stränder. Senare kolonialexperiment hade inte varit lyckosammare. Ett av dessa leddes också av en hugenottofficer. 1599 hade Pierre Chauvin, seigneur de Tontit från Honfleur i Normandiet, skänkts rättigheterna av Henrik IV att kolonisera Nordamerika. Han var en erfaren sjöman och militär och tillsammans med 500 män gick Chauvin ombord för en resa över havet. Med dem följde ett antal präster, samtliga kalvinister.
 Vid Toudessac, som ligger på St Lawreceflodens norra sida, vid mynningen av floden Saguenay, anlades en handelspostering. Här lämnades 16 män som skulle byta till sig pälsverk. Chauvin seglade tillbaks till Frankrike. 
  



© Staffan Jansson 2017