Kung Williams krig 1688-99 Eng Wikipedia
Jakob II (James II) tidigare hertigen av york, katolik och Ludvig XIVs allierade besteg den engelska tronen 1685. Vid den tiden var Ludvigs expansionistpolitik starkt kritiserad av en koalition av krafter från Rom till Sverige ledd av den holländske William av Oranien (Orange). 1688 inleddes den ärorika revolutionen i England och Jakob tvingades abdikera. Parlamentet välkomnade den protestantiske William istället och därmed var grunden lagd för krig mellan Frankrike och England.
I Amerika
Guvernör Andros ämnade förstärka fronten i Maine bland annat genom att försöka eliminera det hot som Saint-Castin och hans Canibasallierade (Abenakis mellan Kennebec och Penobscotfloderna) utgjorde vid Pentagoet. Andros började muta Abenakis med varor och engelska pirater förstörde Castains boning och hans fartyg. Det var nu Saint Castain övergav sin relativa neutrala hållning genom att försöka befästa sina besittningar och upphöra med handel med engelsmännen. Samtidigt färdades jesuiten Bigot i trakterna för att försöka få Abenakis att förena sig med de som bodde vid Chaudiere. Andra jesuiter organiserade missionsbyar vid Norridgewock, Pentagoet och Meductic vid St Johnsfloden. Andros strategi för att värna om den östra fronten inkluderade igen irokeserna som faktiskt sände emissarier till Penacooks, Abenakis vid St Lawrence och andra östliga indianer, förmodligen för att erbjuda dem en plats i fredsförbundet (Covenant chain alliance). Många av östalgonkinerna började dra åt närmare kontakter med engelsmännen.
Drottning Annas Krig 1702-13