Etnografi i Nordamerika : indianerna
av Staffan Jansson 

Kung Philips krig sprider sig till Maine 1675
I motsats till de sammanhållna byarna i Massachusetts så var de engelska nybyggena i Maine vida mer utspridda längs kusten och längs de tillrinnande floderna. Ett sådant utbrett nybyggarsamhälle var svårt att försvara. Och det var ett glest befolkat kolonialområde och därmed skapade nyheten om Philips uppror söderöver panik i viss mån såväl bland de vita kolonisterna som bland indianerna.
Engelsmännen försöker förgäves avväpna indianerna. Andra diplomatiska dumheter skärper relationerna mellan europeer och indianer. 
Redan nu flyr en del indianer och söker skydd hos fransmännen vid St Lawrence och till andra indiansamhällen utan för krigszonen. Ja en del ända borta hos senecairokeserna långt västerut. Andra från Connecticutfloden i söder till Penobscot i norr tog till vapen. Indianerna från trakterna kring Pemaquid och Penobscot stöttades av fransmän som blivit kvar i landet efter Pentagoetsförstöring. En av dem var baron Saint-Castain. I början av våren 1677 hade Massachussetts begärt Mohawkirokesernas hjälp mot de upproriska indianerna i Maine, något som lyckats i kampen mot Kung Philip. P g a den allmänna fiendskapen mellan algonkiner och irokeser skapade mohakernas inblanding bara kaos och de engelska kolonisterna fick avböja irokesisk inblandning. Men eftersom den katolske engelske kungen Charles II hade lovat bort området mellan Pemauid och St Croixfloden till sin bror James, hertig av York 1655 så föll landetunder New Yorks guvernör Edmund Andros myndighet. Vid slutet av Kung Phlips krig var den vita befolkningen i New England över 50 000 själar och i Nya Frankrike (St Lawrencedalen) var man omkring 10.000. Vid Pentagoet nära Acadiens gräns till New England byggde Saint-Castain en liten ekonomisk bas och i det området fanns ungefär 1000 andra fransmän utspridda lite här och där i regionen, huvudsakligen vid Port Royal. 1677 bodde ungefär 1500 Abenakis och andra indanska flyktingar undan Kung Philips krig vid Sillery nära Quebec. 1680 var den indianska befolkningen mellan Merrimack och Kennebecfloderna likaså ca 1500 individer. 
 Vid den här tiden hade fransmännen slutat att kalla indianerna mellan Kennebec och St Johnsfloden för Etchemins för att nu börja använda ett mar Micmacbenämningar: Canibas för de mellan Kennebec och Penobscot, och Maliseets för de som bodde mellan Penobscot och St Johns. Vad Champlain kallat Souriquois och vilka då levde öster om Malisset, kom nu att kallas Micmac. Folket vid övdre Kennebec och områdena väster därom kallades fortfarande Abenakis.

En mindre säker fred 1678-1688

1686 blev Edmund Andros utnämnd till guvernör över hela New England utom Connecticut. 

1684 började indianerna i Sacoområdet att verbalt trakassera och hota de engelska nybyggarna, som misstänkte Saint-Castains inblandning. Fredsförhandlingar påkallades och lugnet lägrade sig temporärt. Istället började saker hända i det franska Nya Frankrike. Greve de Frontenac som byggt Fort Frontenac vid Ontariosjön och lagt grunden till fransmännens pälshandel kring de Stora Sjöarna i väst, "pays d’en haut” som fransmännen kallade det och som skapade band bland algonkinerna där i väst och därmed fördystrade det tillvaron för irokeserna som gjorde betydande förluster i pälshandeln när fransmännen handlade direkt med indianerna där. Nu började irokeserna blockera handelsflottorna, kanotlaster på väg till Montreal från västerns sjöar, och man hotade att förstöra de franska kolonierna längs St Lawrence också. 1685 hade nya frankrike en nyutnämnd guvernör vid namn Jacques-Réné de Brisay Denonville som var beredd att klara ut hotet från irokeserna. Här hade man redan tidigare räknat med Abenakis hjälp och i juli 1683 hade man lovat Jesuitmissionärerna att anlägga en mission åt Abenakis kallad efter Saint-Francois de Sales vid fallen i Chaudierefloden söder om Quebec city. Man bad också Saint-Castain om hjälp med att mobilisera indianerna. 
   1687 anföll Denonville Senecairokeserna med en blandad styrka av 1300 militia och indianer. Samtidigt anlade han ett fort vid Niagara. 

Squando
Madockawando, ledare för Penobscotindianerna
Saint-Castain d ä (fransman, svärson till Madockawando)

Frontenac
Denonville

Forts: Kung Williams krig 1688-99