google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Kronologi för Platåområdet 


Platåområdets historia



1. Första direktkontakten
   Lewis Clark
2. Handelsaktiviteter
    Pälsjägare Pälshandel Alexander Ross ++
3. Missionärer
  de Smet (Cat enc) wiki
  Point
4. Epidemier
5. Myndighetskontakter : Fördrag och fientligheter
Isaac Ingalls Stevens och undersökningar inför dragandet av järnväg.
Löjtnant Mullan
Gustave Sohon tolk och konstnär Bilder
6. Chockartad invasion av nybyggare
7. Transportsystem av modernare sort

1778 James Cook landstiger på Vancouver Island. Senare förklarar han Oregonlandet  (Oregon, Wasington, Idaho) och delar av Montana och Wyoming som brittiskt territorium.
1804-1805 Lewis & Clark gör den första beskrivna färden över Klippiga Bergen från Missouris huvudflöde till Columbiafloden. Ingen annan officiell expedition genomkorsade detta oländiga område av vildmark i Västern de kommande fyrtio åren. Platåns små indiangrupper som Lewis & Clark stött på lärde sig att umgås med vita pälshandlare och att lyssna till några djärva missionärer som försökte frälsa deras själar. Men ett halvt århundrade efter Lewis & Clark, när dessa indianer slöt sina första fördrag med Förenta staterna fanns ännu inga vita nybyggare i landet.  De horder av jordbrukare och malmletare som färdades över prärierna och över Klippiga bergen till Kalifornien, Utah och Oregonlanden under 1840-talet följde en sydligare rutt, den redan slitna vägen via North Platte och över South Pass, eller vägar längre söderut. När den vita befolkningen som funnit sig till rätta längs Stillahavskusten väster om Kaskadbergen växte, så började behovet av en järnväg som knöt dessa avlägsna bygder samman med de östra staterna att göra sig gällande. 
1841 Catlin publicerar Letters and notes
1840-talet Guldrush till Californien. Oftast tar man en sydlig väg dit.
1844 I o m att pass hittas och öppnas genom Klippiga Bergen  i Wyoming skapas the Oregon trail som får mängder av nybyggare att söka sig till nytt land i Oregon. I huvudsak går den söder om Platåindianernas intresseområden.
   

1845 Texas blir en stat i Unionen.
[1848 Mexiko avträder genom freden i Guadelupe Kalifornien motsvarande ungefär  New Mexico, Arozona, Colorado, Nevada och Utah.

1845. Militär ockuperar de nya områdena och resulterar förstås i rapporter om nya attraktiva landområden.  

1846 The Klamath Lake Massacre (Fremont och Kit Carson)

1847 Whitmanmassakern. Marcus Whitman och elva andra vita dödas av cayuseindianer vid en msissionsstation nära Walla Walla i november. Detta innebar inledningen till en serie indiankrig i Nordvästterritorierna som kom att vara i 30 år.

----

Victor, Frances Fuller, 1826-1902
The early Indian wars of Oregon : compiled from the Oregon archives and other original sources : with muster rolls. - Salem, Or. : Baker, 1894. - 719 p. : Index.
  Cayuse war, Rouge River War, Yakima war.

----


1847-1855 Cayusekriget En mässlingsepidemi drabbade Cayuseindianerna och dödade hälften av de. De överlevande associerade tragedin till de vita nybyggarna vid missionsstationen i Waililatpu grundad av Marcus Withman. Cayuses dödade elva vita vid missionen däribland Marcus Whitman och hans hustru Narcissa. Upphovet till the Cahyusekriget.

1848 GULD hittas i Kalifornien och emigrationen västerut tar fart på allvar.

1848 Cornelius Gilliam leder mer än 500 vita nybyggare i anfall mot stammar i centrala Oregon som svar på Whitmanmassakern. 

1849-50- På hösen 1849 lämnar Cayuse över fem medelmmar av stammen (de är: Tiloukaikt, Tomahas, Klokamas, Isaiachalkis, and Kimasumpkin) för att bli rannsakade vid en rättegång angående morden på Witmans. Det blir sluktet på Cayusekriget. Alla fem döms och hängs följande juni.

                                

                                             Tiloukaikt och Tomahas.


1850 Kalifornien upptas som stat i Unionen.

1849-1850 Pomo Massacre i Calfornien

1851 Första fördraget vid Laramie

1853 Isaac Stevens guvernör i det nyskapade territoriet Washington. Han blev även regionens Superintendent of Indian Affairs  Därutöver såg han till att han gavs uppdraget att kartlägga landet i avsikt att hitta bästa vägen för en järnväg genom norra USA. Han skulle också förhandla med indianerna om att upprätta reservat och göra landet tillgängligt för de vita så fort som möjligt. Gustavus Sohon, en bildkonstnär följer med militärexpeditionen och gjorde sig nyttig bl a som tolk och kartograf.

se t ex:

Stevens, Hazard, 1842-1918
The life of Isaac Ingalls Stevens / by his son Hazard Stevens. - Boston : Houghton…, 1900. - 530 s.
Vol 1. - 480 s.   
Vol 2. - 530 s. - Bibliography: v. 1, p. [vii]-viii   

1854 Fördrag sluts med stammar väster om Kaskadbergen. [Nordvästkusten]

1855 Stevens (alltså guvernör och Superintendent för indianfrågor i staten Washington), assisterad av Joe Palmer, (guvernör och Superintentent för indianfrågor i Oregonterritoriet), kallar stammar från södra Platåområdet (Inland Northwest) till ett möte vid Walla Walla i maj 1855 till vilket Yakima, Cayuse och Walla Wallindianerna var inbjudna. Assisterad av indianagenter underhandlade Stevens även med Nez Percéhövdingen Lawyer och Spokaneindianerans hövding Garry. Stölden av indianland verkställdes här när man till slut efter mycket festande och frestande och efter erbjudanden av den mest skamliga sort, parterna accepterade ett fördrag där indianerna överlät över 60.000 kvadratmiles för ungefär tre cent per acre och acceptera att slå sig ned på reservat. Man slöt alltås tre fördrag vid Walla Wallaförhandlingarna: formed three treaties at the Walla Walla:
1: Walla Walla, Umatilla och Cayusefolken tvingades av USAs regering att ge upp 4 millioner acres stamland vilket skulle utgöra Umatillareservatet i nordöstra Oregon, vilket senare reducerades till 95.000 acres. 2.: I ett andra fördrag accepterade 14 olika stammar att bosätta sig på Yakimareservatet, vilket också innebar att de gav upp 29.000 kvadratmiles land. 3.: I ett tredje fördrag bestämdes att Nez Perceerna skulle bosätta sig på ett reservat som omfattade delar av sydöstra Washington, nordvästra Oregon och västcentrala Idaho.  (Alla krigare fann sig inte i detta och ett följande krig har kallats Yakimakriget (1855-56) efter den ledande ledaren yakimaindianernas hövding Kamiakin. Kriget tog sin början genom att indianerna anföll guldgrävare i Yakiadalen. 

Även kallat
1855-1856 Rouge Riverkriget.


                     

                      Sohon: Indianerna anländer 1855.

1855 -9 juli till16 juli Fördrag med Flatheads (eller Treaty of Hell Gate) där Flathead, Kutenai och Övre Pend O'reille överlät land i Montana och Idaho till Förenta Staterna och de tre stammarna accepterade ett gemensamt reservat i vad som idag är nordvästra Montana. 

1855 - 16 oktober till 17 oktober Fördrag med Svartfötterna (Blackfoot Council eller Fort Benton Council) hölls vid mynningen av Judith River. Guvernör Stevens slöt ett fördrag som skulle skapa fredliga relationer mellan stammarna som signerade fördraget och man skulle enas om reglerade buffeljaktmarker på Svartfötternas land öster om Klippiga Bergen. Representanter för Blackfoot, Flathead, Pend O’reille, Kutenai och Nez Perce skrev under fördraget.  

1855 - 3 december till 5 december - Spokaneförhandlingarna hölls vid Plants Farm.  Stevens förhandlade med medlemmar av  Spokane, Coeur d' Alene, Okanogan (eller Colville) och Columbia (eller Isle des Pierres) indianerna. Det nyss utbrutna Yakimakriget blev ett incitament för Stevens att förmå de representerade stammarna att förhålla sig neutrala, och det löftet fick han, men det var också allt.

1855-1856 Rouge Riverkriget

1855-1858 Yakimakriget

1855 Upptäcktes guld på den nyetablerade Yakimareservatationen och stridigheter började mellan vita guldgrävare och indianerna.                         

                                      

                                        Sohon: Kamiakin

1855 23 september Moshell (systerson till Kamiakin) och andra Yakima mördar agenten Andrew J Bolon som försöker utreda konfliktorsakerna.

1855 3 okober Major Granville anländer med federal militär på Yakimareservationen  och hamnar i handgemäng med Kamiakin som svar på mordet av indianagenten Bolon, vid slaget vid Toppenish Creek.   

1855-9 november - En trupp under Major Gabriel Rains tvingar Yakimas att retirera vid Union Gap (också kallat Twin Buttes.)

1855-15 nov - Major Rains trupper erövrar den katolska missionsbyn (Oblate) Sainte Croix mission och Kimiakin's läger vid Ahtanum Creek. Därefter förstörs andra missionsbyar i Yakamaregionen.

1855- 6 december till 9 december- Frivillig oregonmilis ledda av Thomas Cornelius, William Kelly and M.A. Chinn anfaller den fredliga Walla Wallabyn och mördar hövdingen Peopeomoxmox och fem andra.

1856 - 10 juli striden vid  "Battle of the Grande Ronde” . Frivilliga ledda av Benjamin Shaw attackerade en fredlig by Cayuse i Grande Rondedalen. Man slaktade mer än 60 Cayuseindianer och då förstås mest äldre män kvinnor och barn.

1856 - 8 sep till 18 sep  Guvernör Stevens kallar till ett andra Walla Walla-rådslag i ett försök att få ett slut på Yakimakriget. Rådslaget blir ett enda misslyckande och efter att Stevens lämnata mötet anfalls han och hans delegation av en grupp unga krigare från olika stammar som varit närvarande, ledda av  Qualchan och Quit-ten-e-nock. Anfallarna slås tillbaka av trupper under Överste Edward Steptoe. Efter detta andra Walla Wallammöte stänger general John Wool, befälhavare över Department of the Pacific landet bortom The Dalles för vita migranter och ger överste Steptoe order att hindra nybyggare från att återvända till Walla Walladalen. Väpnade konflikter mattades av framåt våren 1858. 

1856 - Överste George Wright anlägger fort i Yakimaterritoriet längs Columbiafloden, (det andra) Walla Walla fortet, Fort Simcoe och ”Basket Fort” längs Naches River.

1856 Attackerar indianer ur yakima-, klickitat- och cascadestammarna nybyggarna som boddei närheten av sammanflödet mellan Cascades- och Columbiafloderna.

1857 Publiceras en av de bästa försvarsskrifterna till indianernas försvar, med anledning av Cayusekriget (1855-1856 Rouge Riverkriget) John BeesonPlea for the Indians. - 1857.

1860-Elias D. Pierce upptäcker guld på Nez Perceereservatet. 

1862 Idaho förklaras för USA-territorium.

1863-Tjuvarnas fördrag (The Thief Treaty), verkställt av Superintendent Calvin Hale, reducerade Nez Perceernas land från 10,000 till en 1,000 kvadratmiles reservation i västra Idaho. Alla Nez Perceband var inte representerade vid fördragets ingående, så t ex inte de band som leddes av Old Chief Joseph och Old Chief Looking Glass, och som berövade dem deras land i Wallowa Valley i Oregon.

1864 Montana förklaras för USA-territorium

1868 - Nez Percehövdingarna Lawyer, Timothy och Jason skriver på ett fördag med USAs representnat kommissionären N.G. Taylor, som utgör ett tillägg till fördraget av 1863 och som innebär att markfördelning på individuella lotter genomförs (allotment).

1877 Nez Percekriget - Josephs reträtt

Nez Percekriget bröt ut mellan ickefördragsNez Perceer och federala trupper och varade nästan fyra månader. Krigshandlingarna utspelades längs en 1170 miles lång väg genom fyra delstater och avslutades fyrtio miles söder om gränsen till Kanada.

1877 -Sent under våren genomför general Oliver Howard en styrkedemonstration som övertygar Chief Joseph d.y. (Hin-mah-too-yah-lat-kekht) och ickefördrags- Nez Perceerna att lämna Wallowa och Grande Valleys i utbyte mot att slå sig ned på Nez Perce-reservatet.

1877 - 13 juni till 14 juni. - Tre Nez Perceer ledda av Wahlitits dödar Richard Devine, Henry J. Elfers, Robert Bland och Harry Becktoge (och därtill 10 eller 11 andra vita) för att hämnas mord som skett några år tidigare på Eagle Robe, Wahlitits fader. Försök av icke-fördragsledarna  Joseph d.y., Ollokot, Looking Glass d.y. och Too-hool-hool-zote ge upp förövarna tjänade inget till.

1877- 17 juni - En grupp Nez Perce besegrar beslutsamt amerikanska trupper vid White Bird Creek.  Detta inleder den reträtt och den serie fältslag som kom att kallas Nez Percekrigeet eller ”Nez Perceernas flykt” (Reträtt). 

1877-July to October-The Nez Perce suffered damaging defeats in the July 11th siege in the Clearwater valley, and on August 9th at the Battle of the Big Hole. However, the defeats were followed by small victories at Camas Meadow on August 20th and at Canyon Creek on September 13th where despite dwindling numbers and supplies the Nez Perce were able to keep Howard's troops at bay. On September 30th, while the Nez Perce successfully repulsed an unexpected attack, at Snake Creek in the Bear Paw Mountains, they lost most of their horses to federal troops under Colonel Nelson Miles.

1877-October 4-Feeling the affects of the winter storms, with most of the Nez Perce leaders dead, and with no horses to reach the Canadian border, Chief Joseph surrendered concluding the peace agreement with the now famous speech, "From where the sun now stands, I will fight no more forever!”

1858-April-White settlers in Colville requested the presence of a military force in the anticipation of conflict with local tribes.

1858-May-Colonel Edward Steptoe led an expedition of 155 soldiers and several Nez Perce guides to Fort Colville with the intention of investigating recent claims made against the area's Indians. A large group of Coeur d'Alene, Spokane, and Palouse Indians (also included were the fugitive leaders Kamiakin, Owhi and Qualchan of the Yakima) defeated Steptoe's force in the Battle of Tohotonimme (which came to be called the Battle of Steptoe, or the Battle of Steptoe Butte) and forced their retreat to Fort Walla Walla.

1858-August/September-Colonel George Wright led an expedition of 600 troops against the Coeur d'Alene, Spokane, and Palouse Indians that had defeated Steptoe. On September 1st at the Battle of Four Lakes, and again on September 5th at the Battle of Spokane Plain, Wright's force defeated a group of Coeur d'Alene, Spokane, and Palouse Indians. On September 9th Wright's force captured 900 Palouse horses and labored for two days to slaughter 700 of them, at what is known as "Horse Slaughter Camp."

1858-September 17-Colonel Wright held council with the Coeur d'Alenes at the Coeur d'Alene mission to dictate the terms of surrender in the "Treaty of Peace and Friendship." Five days later the Spokane accepted terms of surrender, in a nearly identical treaty, at Wright's camp headquarters along the Ned-Whauld River (Latah Creek.) Finally, on September 30th at a camp on the Palouse River Wright verbally issued terms of surrender to the Palouse Indians.

1858-September 24-30-Wright hanged Chief Qualchan of the Yakima for his role in the Indian wars of the past few years on both sides of the Cascade mountains. Wright also hanged a few members of the Palouse tribe who were held accountable in the deaths of U.S. soldiers during the Steptoe campaign. The exact number for those Indians hanged on Latah Creek (Hangman Creek) was never reported. The number varies widely from source to source.

 

Post-Treaty Era Agreements 1866-1885

In 1871 U.S. Congress abolished the treaty process recognizing tribes as sovereign nations. The U.S. government then followed a policy of creating "agreements" by Executive Order pertaining to the creation or redefinition of reservations.

1866-October 1-By Executive Order U.S. Grant established the Coeur d'Alene Reservation in northern Idaho.

1872-April 9-The East Reservation (Colville Reservation) was formed by Executive Order. Ten distinct tribes of the Plateau that had not previously signed treaties with the U.S. were forced to move there. It consisted of the northeastern section of present day Washington state.

1872-July 2-President Ulysses .S. Grant issued an Executive Order that opened the East Reservation to white settlement, and reconstructed the Colville Reservation with 3 million acres of land west of the former reservation in north-central Washington state.

1873-June 16-President Grant reserved land in the Wallowa Valley or Oregon for the group of Nez Perce led by Young Chief Joseph.

1875-President Grant takes the land in the Wallowa Valley that he had given, to the band of Nez Perce led by Young Chief Joseph and opens it to white settlers.

1879-April 19-President Rutherford B. Hayes established the Moses Reservation (Columbia) in north-central Washington state.

1881-January 18-The Spokane Reservation was formed by Executive Order. The Lower Spokane tribes moved onto the reservation.

1883-July 7-Chief Moses and the Columbia agreed to move to the Colville reservation and relinquish the Columbia reservation.

1885- In an agreement arranged by the U.S. government, Chief Moses invited the Chief Joseph band of Nez Perce to live on the Colville Reservation.

1884 The Northern Pacific Transcontinental Railroad förklaras invigd.

© Staffan Jansson 2017