google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Kriget mot fransmän och indianer 1754-1763 (1766)


KRIGET MOT FRANSMÄN OCH INDIANER 1754-1763 - (Sjuårskriget) var en av de första verkligt globala konflikterna. I Nordamerika kallas kriget oftast ”The French and Indian war” och här började stridigheterna mellan franska och engelska intressen två år tidigare än i dess europeiska och indiska fas, sent på våren 1754 I Nordamerika kallas kriget oftast ”The French and Indian war” och här började stridigheterna mellan franska och engelska intressen två år tidigare, sent på våren 1754 och egentligen varade det bara fram till dess Quebec föll för engelsmännen 1760.

I Nordamerika riktades intresset kring herraväldet över Ohiodalen och landet däromkring, men också kring vilken nation som till slut skulle dominera Nordamerika. (Jfr även French and Indian wars 1688-1673)

1748 OHIO COMPANY OF VIRGINIA - LANDSPEKULATIONER
Skapas Ohio Company of Virgnia (Ohiokompaniet), ett företag vars intressenter ofta kallats ”Landjobbare”, med starkt inflytande av den rika virginier somWashingtonsläkten och Virginiens guvernör Robert Dinwiddie . Kompaniet var avgörande för motsättningarna mellan England och Frankrike om dominansen i Ohiodalen och ledde fram till ”Kriget mot fransmän och indianer”. Kompaniet ansåg sig på några grunder ha fått rätten till Ohiolandet av någon diffus grupp indianer. [Treaty of Lancaster 1744]. D v s irokeserna ansåg att man sålde bitar av New Jersey och Pennsylvania, under det att de vita tolkade överenskommelsen som att man hade access till allt land västerut ända bort till Stilla Havet.  Ohiokompaniet hade fått koncession av engelske kung George på 200 000 acres i Ohiolandet nära Ohiofloden i Pennnsylvania. Avsikten var förstås att man skulle sälja lotter med avans, av landet till nybyggare. Engelske kungen förutsatte förstås att ett fort anlades för att garantera kolonisternas säkerhet.


1748-1750 anställer kompaniet en av grundarna Thomas Cresap för att röja en väg över Appalacherna ned till Monongahela River, för att sedan vidga den till en väg farbar med vagnar.

1750
Ohiokompaniet anlitar Christopher Gist, en erfaren skogskarl och upptäckare för att utforska Ohiodalen för att utröna var man bäst kunde anlägga nybyggen. Gist färdades västerut ända bort till Miamiindianernas by Pickawillany. På basis av Gists rapporter anlägger Ohiokompaniet bosättningar i västra Pennsylvania och nuv West Virginia. Rättigheterna till landet var diffusa. Till det land som Guvernör Dinwiddie ansåg tillhöra kompaniet, enligt kungligt mandat,  var ”the forks of Mongahela” (alltså vid Fort Duquesne, nuv Pittsburg. Just det landet ansåg även Pennsylvanias koloniala styre vara deras. Fransmännen gjorde också anspråk på det och slutligen var det naturligtvis indianernas land från början. Dinwiddie kommer att göra allt för att gynna Ohiokompaniet och alltså sina egna intressen. Men frankrike (och förstås indianerna) kom att sätta hårt emot.  

1750-talet
Fransmännen anlägger en linje fort från Fort Presque Isle vid Lake Erie i Pennsylvania, följt av Fort Le Boef, ca 1 mil inåt landet, och Fort Machault, vid Allghenyfloden.

1753 vintern
Irriterad över fransmännens ökade närvaro i Ohiolandet skickar Virginiens guvernör Robert Dinwiddie den unge George Washington och Christopher Gist med en protestnot till den franske kommendanten vid Fort Le Boef. Fransmännen bryr sig inte och skickar bara Washington tillbaka.

1754 FORT DUQUESNE 
Vinter - vår
Fransmännen anlägger Fort Duquesne vid sammanflödet där Allegheny och Monongahelafloderna bildar Ohiofloden. Placeringen var strategisk när det gäller kontrollen av Ohiolandet. Efter det att Washington återvänt till Virginien i januari hade Dinwiddie skickat virginier för att bygga Fort Prince George vid "the Forks of the Ohio". Arbetet började 17 februari. Redan 18 april anlände en fransk styrka om femhundra man under befäl av Claude-Pierre Pécaudy de Contrecœur till ”the forks” och tvingade britterna att kapitulera. Fransmännen förstörde vad fort engelsmännen byggt och byggde själva Fort Duquesene, uppkallat efter  Marquis Duquesne, generalguvernör i Nya Frankrike. 

1754
Fler försök att mota bort fransmännen från land som (förstås tillhör indianerna) och som engelsmännen (läs Virginien och Ohiokompaniet ) vill lägga vantarna på,  skapade initialt ett par duster i vildmarken. Givetvis hade Ohiokompaniets, tillika överste i Virginiens milis George Washington i uppdrag att utföra dessa hot mot frankrikes närvaro i området.

28 maj - Slaget i Jumonvillegläntan (Jumonville Glen)


1754 juni KONFERENSEN I ALBANY
Lords of Trade (Board of Trade, engelsk myndighet med bl a ansvar för kolonierna) var inte nöjd med hur de engelska kolonierna i Amerika godtyckligt handskades med frågor rörande indianerna. Därför förordnade man New Yorks nyblivne guvernör Sir Danvers Osborne, att kalla till ett möte i ärendet. Mötet skulle hållas i Albany. (Osborne fick sina instruktionr i London, begav sig över Atlanten, men hittades död hösten 1753 (troligen självmord) så mötet kom inte till stånd förrän juni 1754). Ansvarig för mötet blev istället guvernörlöjtnant James DeLancey som efterträdde Osborne som guvernör för staten New York.

3 juli - Slaget om Fort Necessity (Battle of Great Meadows)



FRANKRIKE MOBILISERAR
1755
Tidigare under året hade frankrike lyckats skicka militär över havet för att förstärka sin position i Nya Frankrike. Med dem följer också Kanadas nye guvernör (Pierre de Rigaud de Vaudreuil de Cavagnial), the Marquis de Vaudreuil, som visserligen var född i Quebec men som hade vistas i Frankrike sedan 1753. Han hade emellertid varit Louisianas guvernör sedan 1742 och han hade med oro märkt av engelsmännens eskalerade närvaro i väster, i Illlionois, Ohio och i Carolina. Han skrev redogörelser hem till frankrike om situationen och han anlade posteringar längs Mississippi och i Illinoislandet för att blockera engellsmännens eventuella framåtskridande. 
1 april får Vaudreuil hemliga order av franske kungen att försvara de franska kolonierna mot englands intrång. Med Vaudreuil kom också till Kanada General Jean-Armand Dieskau.

1755
Efter de blygsamma försöken av Washington året innan, skickar nu England reguljära trupper för att få fransmännen att ta reson. Tillsammans med de indianska stödtrupperna tillintetgör emellertid fransmännen mot alla odds den engelska armen:

1755 9 juli  SLAGET VID MONONGAHELA, BRADDOCKS NEDERLAG
Braddocks nederlag  (Slaget vid Monongahela) Washington är där, och förmodligen var han Braddocks rådgivare och möjligen ansvarig för den avgörande delningen av regementet.




Se också: Vad hände på annat håll:

  
[Utvecklingen i Akadien före 1756]

1758 -  Fransmännen använder Louisbourg  som bas för attacker på brittiskt territorium till dess att fortet intas av Jeffrey Amherst trupper 1758.  Som militärt fäste upphör Louisbourg att vara när besfästningsmurarna rasas 1760.

1763 - Frankrike ger upp Akadien till Storbritannien.

Pepperell, William
An accurate journal and account of the proceedings of the New-England land-forces during the latde expedition against the French settlements on Cape Breton, to the time of the surrender of Louisbourg. Containing a just representation of the traqnsacstions and occureences, and of the behavioiur of the said. - London 1746.

© Staffan Jansson 2017