google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Akadien 

Akadien (Acadia) 

Wik

 "This is the forest primeval. The murmuring pines and the hemlocks,
 Bearded with moss, and in garments green, indistinct in the twilight,
 Stand like Druids of eld, with voices sad and prophetic,
 Stand like harpers hoar, with beards that rest on their bosoms.
 Loud from its rocky caverns, the deep-voiced neighboring ocean.
 Speaks, and in accents disconsolate answers the wail of the forest”.
       Longfellow
 

Akadien, är ett område som ligger mellan 40 och 46 grader nordlig latitud, och omfattar nuvarande Nova ScotiaNew Brunswick och Maine. Ett område som England och Frankrike tvistar och strider om mellan 1613, då Samuel Argallattackerar handesposten Port Royal och 1713 när Frankrike ger upp Akadien till Storbritannien.
 De brittiska anspråken på området baseras på John Cabots expedition i området 1497 och de franska på Giovanni de Verrazanos resa 1524, samt Jacques Cartiers 1534.

1598 -  De första europeiska försöken för att kolonisera Akadien  fransmännen görs 1598 när marquis de la Roche placerade 50 kolonister på Sable Island+.  Kolonisterna lyckas inte försörja sig och de evakuers 1603.

1603 - Sieur de Monts utnämns till franske kungens "Lieutenant governor" i Kanada och Akadien och erhåller monopol på bäverhandeln.

1604 - De Monts etablerar ett nybygge tillsammans med Samuel de Champlain (+) och Sieur de Poutrincourt,(+) på en ö i mynningen av Sainte-Croixefloden (Dochet Island, Maine) samt tilldelar honom land "as a seigniory" till Pountrincourt vid Annapolis Basin som kallas Port Royal. Nybyggarna vid Sainte Croix flyttas till Port Royal 1605, men kolonisationen överges 1607 när de Monts bävermonopol upphör.

De Monts intressen flyttas nu till St Lawrencefloden och han gör inga fler försök att kolonisera Akadien.

1610 - De Poutrincourt som finansieras av Madame de Guercheville (g m René Le Coq De de La Saussaye), återuppför handelsposten Port Royal och 1611 anländer två jesuitmissionärer som skall omvända indianer, fader Pierre Biard och Enemond Massé. Pouintrecourt återvänder till Frankrike men lämnar sin son Charles Biencourt som ansvarig för handelsposten. Bråk utbryter med missionärerna och Biencourt.


1613 - Jesuitmissionärerna lämnar Port Royal och grundar missionen Saint-Sauveur vid Mount Desert (Maine). Deras missionsstation hann knappt byggas förrän den förstördes av Samuell Argall som handlade på uppdrag av guvernören i Virginien. I en andra raid anföll Argall Port Royal men han misslyckades med att ta Biencourt tillfånga liksom dennes medhjälpare Claude La Tour (hugenott) och hans son Charles La Tour (+) och ett antal av deras män som var på en jaktexpedition vid tillfället. Dessa överlevande vidmakthöll bäverhandeln och frankrikes anspråk på Akadien. Samma år anlade Claude L Tour Fort Pentagoët (Castine, Maine) och här fortsatte han med bäverhandeln. När Biencourt dog 1623 el 1624 efterträdde Charles La Tour honom som befälhavare för den lilla gruppen akadiska handelsmän. Han byggde Fort Loméron på Cape Sable där han kunde upprätthålla kontakten med Frankrike via fiskebåtar i området.


1618 - DET TRETTIOÅRIGA KRIGET I EUROPA BÖRJAR

  1621 - Storbritannien försöker göra sina anspråk på området Akadien gällande. Man kallar det Nova Scotia när det ges som förläning (granted to) en skotte, Sir William Alexander. 1625 gavs han tillåtelse att grunda en kolonial förläning (colonizing order, Baronets of Nova Scotia). 

1627 - Alexander sår sig samman med David Kirke (+) som bl a utövat kaperi mot franska skepp i St Lawrencefloden (enligt Karl Is av England önskemål). Han intar också Fort Pentagoët vid Penobscotfloden. Kirke tar Claude La Tour till fånga från ett skepp på vilket La Tour var på väg till Akadien efter ett besök i Frankrike där han utan framgång sökt ekonomiskt stöd för kolonin.


1628 -  Kirke bryter frankrikes försök till försörjning av Quebeckolonin samt och tar över pälshandeln i Tadoussac.

1629 - Kapitulerar Quebec  under Champlain till Kirke. Dessförinnan har Kirke hjälp Sir William Alexanders kolonister att ta Port Royal.

  Om Kirke (f ö hugenott):

Källtext:
Kirke, Henry, 1842-1925
The first English conquest of Canada; with some account of the earliest settlements in Nova Scotia and Newfoundland / by Henry Kirke. - London : Bemrose & Sons, 1871. - 227 s.

                              

                               Champlain ger upp Quebec till Kirke 1629.

                   

1632 - England återbördar Akadien till Frankrike efter fördraget ”The treaty of Saint-Germain-en-Laye”. ”The Company of Onehundred Associates” (Nya Frankrikekompaniet) som innehade det juridiska ansvaret för Nya Frankrike och Akadien skickar trehundra franska kolonister som grundade La Hève (La Have) på sydsidan av Nova Scotia. Guvernör blir nu Isaac de Razilly. En av kolonisterna är Nicolas Denys som anlägger ett fiskeläge vid Port Rossignol, (Nuv Liverpool N.S) varifrån han bygger upp en kedja av fiske- och pälshandelsposteringar i Akadien och på Gaspéstranden.

1634 - Får Denys som förläning (grant) Miscout Island, Bay of Chaleur, som han befäste och gjorde till högkvarter för sina operationer.

Källtext:
Denys, Nicolas
The description and natural history of the coasts of North America (Acadia) / by Nicolas Denys ; translator and edited, with a memoir of the author, collateral documents and a reprint of the original by William F Ganong. - Toronto : The Champlain society, 1908.   Wiki om Denys CanBio

1635 - Charles La Tour (+) grundar Fort Sainte-Marie, vanligen kallat Fort La Tour vid Portland Point vid St Johns Rivers mynning. Den befästningen blev ursprunget förd den Akadiska bebyggelse i vad som nu är provinsen New Brunswick.

1635-1636 - Guvernören de Razilly dör och hans efterträdare blir Charles de Menou, sieur d’Aulnay-Charnisay (Charle de Menou d’Aulnay) som väljer Port Royal till sitt högkvarter 1636. Hans legitimitet var inte sanktionerad av ”De hundras kompani” och ifrågasattes av Charles La Tour som nu hade kvar sitt högkvarter vid Fort Loméron. Fransk domstol löste som de tyckte problemet genom att dela Akadien mellan de båda intressenterna på så sätt att var och ens högkvarter kom att ligga i den andres territorium. Det hela utvecklades till ett trepartskrig då Nicolas Denys också ville vara med i leken. 

1648 TRETTIOÅRIGA KRIGET I EUROPA SLUTAR med freden i Westfalen.

1650 - Charles de Menou D’Aulnay avlider och hans hustru gifter sig med Charles La Tour, vars tidigare hustru dött under ett äldelt men fruktlöst försvar av Fort La Tour när Charles de Menou D’Aulnays styrkor anfallit. Kriget fortsattes av Emmanuel Le Borgne,(+) en av D’Aulnays kreditgivare (från La Rochelle).

1654 - Le Borgne kontrollerar Port Royal där han har Denys fängslad, när en engelsk styrka under Robert Sedgwick övertar Akadien och som han håller till 1670.

1670 -  Hector d’Andigné de Grandfontaine anländer och tar i sin tur övermakten efter det att Akadien åter blivit franskt efter Freden i Breda 1667 (d)

Akadien blev därmed en fransk kronkoloni med en guvernör och en indentent. Juridiskt stod guvernören i Quebec som ansvarig för kolonin, men p g a bristande kommunikationer och avstånd innebar ändå att Akadien var i stort sett självständigt, förutom i krigstider.  Kyrkans angelägenheter i Akadien handhavdes av en Vicar general, biskopens högra hand,  som utstågs av just biskopen i Quebec. Fler kolonister anlände från Frankrike och nybyggen spres from Port Royal till Basin of Minas.

1690 -  Under Kung Williams krig (+)(++)1688-99 intogs Fort Penagoët och Port Royal av Sir William Phips, men de återtas snart av fransmännen.

                                     

                                      Sir William Phips



1710 - Port Royal faller för engelmännens ständiga attacker. Fältherren sägs vara Francis Nicholson och Frankrike upplåter Akadien till England genom fördraget i Utrecht 1713.

1702-13 Under Drottning Annes krig anfaller en brittisk styrka under Benjamin Church Fort Pentagoët, bränner nybygget i Grand Pré i Basin of Minas och förstör dikningen av träsklanden som byggts där för att bli åkermark.  

1713  - Freden i Utrecht. Under förhandlingarna hävdar Frankrike att Akadien egentligen endast bestod av halvön Nova Scotia. Därför ansåg man sig ha besittningsrätt kvar på Ile-Royale (Cape Breton), där Louisbourg grundas 1713,  Ile-St jean (Prince Edward Island) och området norrom Chignecto (New Brunswick). 


1744-48 King George’s war. Så kallas den Nordamerikanska fasen av Österrikiska tronföljdskriget. 1744 invaderar franska trupper frå Louisbourg Nova Scotia. De överfaller Canso, men misslyckas 1745 i en attack mot Annapolis Royal. Samma år tar brittiska sjöstridskrafter under Sir William Pepperell Louisbourg. 1746 skickar fransmännen duc d’Anville med trupper från Frankrike för att återta Louisbourg och anfalla Boston. Armadan lider skeppsbrott utanför Louisbourg. Då skickar man trupper och indianska allierade från Quebec för att understödja d’Anville. Man kommer att anfalla nybyggen i Maine och 1747 kommer en avdelningen av d’Anvilles här att nästan utplåna de hjälptrupper som sänts ut från Boston till Annapolis Royal till Annapolis Royal när de bivackerat vid byn Grand Pré. Den påstådda vildheten hos indianerna bidrar till den känsla av utsatthet som akadierna känner 1755. 
  Militärt  var Nya Frankrike sällsynt inaktivt, men en styrka sänds ut från Quebec till Saratoga, New York, 1746. Engelsmännen svarar genom att Sir William Johnson skickar en irokesstyrka att göra raider längs Richelieufloden. 1747 härjar en fransk styrka under Rigaud de Vaudreuil Northfield, Massachusetts. Kriget komer till ett slut och Louisbourg återbördads till Frankrike genom Fördraget i Aix-la-Chapelle som undertecknas av Storbritannien och Frankrike 1748.

1758 -  Fransmännen använder Louisbourg  som bas för attacker på brittiskt territorium till dess att fortet intas av Jeffrey Amherst trupper 1758.  Som militärt fäste upphör Louisbourg att vara när besfästningsmurarna rasas 1760.

1763 - Frankrike ger upp Akadien till Storbritannien.

Pepperell, William
An accurate journal and account of the proceedings of the New-England land-forces during the latde expedition against the French settlements on Cape Breton, to the time of the surrender of Louisbourg. Containing a just representation of the traqnsacstions and occureences, and of the behavioiur of the said. - London 1746.


© Staffan Jansson 2017