google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Indianerna tar landet i besittning : förmodade vandringar och bosättningar 


Siouanerna
Algonkinerna
Nordöstra Nordamerika är algonkinerns ursprungliga hem. Det borde inte råda något tvivel om det. Här har de sedan urminnes tid jagat villebråd, älg och vildren, bäver och björn i de ändlösa skogarna, och fiskat i de forsande floderna och härifrån har de utbrett sig med sydligare trakter där de lärde sig att bruka jorden och på det hela taget anpassa sitt levnadssätt efter de nya förhållandena. Men man skall nog inte överdriva jordbrkets roll för Atlantkustens algonkiner. De levde i ett ekologiskt gränsland där skördarna lika gärna kunde slå fel, som de skapade ett välstånd. Undantag förstås för de sydligast utlöparna av algonkiner. som  Powhatanförbundet i Virginia (jämte Pamlico och ett par mindre betydade stammar i North Carolina). Välmående algonkinska jordbrukare hittar vi också kring de stora sjöarna. Men dit kom de nog rätt sent, säkerligen från öster, någon gång från norr. Så De vad som under resan från norr eller snarast nordöst, blev de tre grupperna Ojibwa, Ottawa och Potawatomi. De har i princip på sitt eget språk samma begrepp för sig själva, folk = Anishinabe) Ändå kunde de känna sig som ett förbund, The Council of three Fires. Det var nog i tidig historiskt tid som de etablerat sig där. Andra algonkiners utbredning i Ohiodalen är alldeles säkert ett tidig historiskt fenomen. Så snart den maniskt bedrivna bäverhandeln och jakten etablerats, skapade t ex irokesernas ständiga jakt på nya bävermarker turbulens bland indianerna. Hela Ohiodalen tömdes på de siouxtalande folk vilka levde där och som drog sig västerut, som Degihafolken längs Mississippi, Quapaw söderut längs Mississippi och övriga (Kansa, Osage) upp längs Missourifldoden. Så gjorde också Chiwerefolken (Oto, Missouri och Iowa) som nog snarast kom från landet norr om Stora sjöarna, där de lämnade Winnebago efter sig. Tomrummet fylldes av algonkinska jordbrukargrupper som Miami, Illinois och tidvis Shawnee. Kanske hade en del algonkiner ändå sitt ursrung kring Ohio-Mississippi? Det är inte otänkbart att shawnee är ättlingar till fornkulturer som Cahokia t ex. Överhuvudtaget uppstod en flytt av stammar från öster till väster i takt med spridningen av eldvapen sin förstås skapade en militär övermakt som såklart emanerade från handeln med de vita kolonisterna. Senare spred sig några grupper så långt västerut på prärierna att de räknas som verkliga präriestammar. Bland de allra tidigaste är Svartfötterna, men ganska sena på prärien är t ex cheyenne och arapaho.  Mycket sena är vissa band av Cree och Ojibwa som vi kalla prärieCree och prärieOjibwa, även merparten av dessa folk var kvar i öster och snarare expanderade i en nordvästlig riktning och räknas därmed snarast till folken i Subarktis. Säreget fanns också någon grupp algonkiner sin blivit kvar så avlägset som i Kalifornien, där de nog funnits sedan urminnes tider. Långt innan de här senare beskrivna vandringarna hade ägt rum.

Caddo
Athabasker
Kalifornien 
Nordvästkusten
Muscogee
Irokes

Siouanerna

Dhegia, Chivere och Saones 

Dhegia siouan levde i skogarna vid nedre Ohio. Under tidigt 1600-tal tvingades Dhegians ut från Ohiolandet mot Mississippidalen. Man fortsatte över Mississippi och upp för Missouri. Band bröt sig ur huvudgruppen och skapade skilda bosättningar längs floden. Vid mitten av 1600-talet finner vi fem autonoma grupper. Quapaw, Kansa, Omaha, Ponca och Osage. Osagerna valde bosättningar mitt emellan skog och prärie längs västra Missouri. Man behöll till en del sina kulturella rötter från skogslandet och kompletterade med nya drag från prärien. (Rollings: The Osage s 5)



© Staffan Jansson 2017