google-site-verification=xIcd-JNpwhS1jhq_3VW-d_DmkWzCngQyOEy0u0dD-TU

Förhistoria och arkeologi 


Att Amerikas indianer på ett eller annat sätt befolkat den väldiga dubbelkontinenten   torde vara en consensussanning bland forskare. Visserligen, och av olika skäl, vill talesmän för indianer i nutiden helst med skickliga metaforer visa att man alltid bott i landet och att man växte fram som skilda folk i en mytisk tid. Men om vi låter detta vara metaforer för vad arkeologer kan skönja av en invandring, så går det väl att jämka på de till synes skilda uppfattningarna. Länge antog forskningen att indianerna kommit till Amerika under den tid då inlandsisen bundit så mycket vatten att havsytans nivå sjunkit och torrlagt Berings sund. Men arkeologiska fynd i Amerika tenderar att vilja tillbakadatera förekomsten av indianer i Amerika.
  Redan under istiden fanns ju möjligheten att ta sig ned längs såväl västkusten av nuv Canada (den mer troliga teorin) och eller via en iskustkultur som rent teoretiskt skulle kunna finnas mellan t ex isfria delar av Europa, via isranden över Atlanten till Amerika. Det är inte alls omöjligt, men inga som helst säkra indicier på det sistnämnda finns över huvud taget. Västkustteorin däremot verkar hålla och kan snyggt samvariera med senare invandringar landvägen.

Nedan: Den inte helt omöjliga vägen längs iskanten mellan Sydeuropa och Nordamerika. Inte omöjligare än vilken inuitkulturs vandringar i historisk tid som helst. 


© Staffan Jansson 2017